The Woman in Black (1989)

Det är kul att skriva om filmer man älskar, roligare än att skriva om filmer som är halvt ointressanta bara för att man känner att man borde. Därför väljer jag nu att berätta lite om en av de ALLRA BÄSTA spökfilmerna jag sett i hela mitt liv; Herbert Wise The Woman in Balck. Jag fick tipset för några år sedan när jag hängde på DVD-Forum (tack!) och såg den första gången förra året. Fy fan vad det var värt väntan! Vem är Herbert Wise? En österrikiskt född TV-regissör som gjort mycket brittisk TV. Ja, detta är en TV-film! Den ser tom ut ganska mycket som en sådan. Blir ni skeptiska? Var för fan inte det! Denna filmen har två enorma styrkor: 1. Ett helt fantastiskt manus. 2. Det är en av de mest skrämmande filmer jag någonsin sett (den är VÄRRE än Let`s Scare Jessica to Death). Notera även här att jag såg den i vuxen ålder. Jag satt (på blodigt allvar) och höll händerna för ansiktet! Jag ville att den skulle ta slut! Så jävla läbbig tycke jag den var. Trots detta så har jag sett om den fyra gånger till…

The Woman in Black bygger på en roman av Susan Hill från 1983. Jag har inte haft äran att läsa den än, men räkna med att den i framtiden kommer att dyka upp i bokrecensions sektionen här på bloggen. Den har även blivit en extremt framgångsrik pjäs i England som hade urpremiär 1987. Det var pga av pjäsens framgångar som det bestämdes att den skulle filmas för TV. Det blev verkligen en ärkebrittisk spökfilm av denna ärkebrittiska spökhistoria. Handlingen utspelar sig i början av 1900-talet. Arthur Kidd är en ung jurist på väg upp i karriären som har ett perfekt liv, en vacker fru och en söt liten unge. En dag blir han kallad till sin chef på advokatfirman i London där han jobbar. Han får reda på att de har en bouppteckning att göra i den lilla staden Crythin Gifford på den brittiska östkusten. En äldre kvinna har dött och det verkar som om hon bodde ensam och isolerat. Kidd vill inte åka eftersom ärendet kommer ta en längre tid och han inte vill vara borta för länge från sin familj. Ärendet öppnar dock upp stora karriärs möjligheter så han kan slutligen inte tacka nej.

När han anländer till staden börjar han höra historier om den döda kvinnan. Den allmänna uppfattningen i byn är att hon var knäpp och Kidd får reda på att hon höll sig ensam i sitt hus. Den gamla kvinnans fastighet ligger isolerad på en ö som man endast kan nå när det är lågvatten. Kidd går på den döda kvinnans begravning. Den enda besökaren i kyrkan förutom han själv och en äldre herre från trakten, som han träffade på tåget på vägen till Crythin Gifford, är en kvinna i svart. Kidd påpekar det för den äldre mannen, men när denna tittar så är hon borta. Nästa dag blir Kidd körd till den döda kvinnans fastighet med häst och vagn. Kusken säger att han hämtar upp honom igen när högvattnet lagt sig. Kidd lämnas ensam på ön medan vattnet stiger runtomkring honom. Nu är han isolerad. Snart brakar helvetet loss och Kidds liv kommer aldrig att bli det samma…

Rent ärligt så får jag kalla kårar bara jag skriver om filmens handling och tänker tillbaka på den. The Woman in Balck har en fantastisk, och långsam, uppbyggnad. När det övernaturliga väl börjar så är skräckscenerna fruktansvärt välregisserade och upphör inte förrän filmen är slut. Du får knappt något jävla andrum! Det påminde mig lite om Ju-On (den japanska originalversionen av The Grudge), fast The Women in Balck har en mycket bättre historia att berätta. På tal om det här med den rena och skära skräcken som den här filmen framkallar så tror jag att den har ett av filmhistoriens bästa enskilda jump-scares. Kanske är denna scen även en av de enskilt mest skrämmande scener som någonsin filmats. Ni som sett filmen vet EXAKT vilken scen jag menar…

Inte en droppe blod och gjord för TV av en okänd regissör. Men samtidigt antagligen historiens bästa Haunted House-film. Behöver ni fler argument för att leta upp den???

Glömde jag nämna att musiken är riktigt stämningsfull??

En kort scen som inte säger så mycket alls, men ni kan se hur filmen ser ut i alla fall…