The Beast Must Die (1974)

augusti 13, 2011

Jag har kommit på mig själv att hoppa ganska mycket mellan subgenrer och teman här på bloggen. Ofta skriver jag om en specifik regissör eller skådespelerska och passar även på att nämna flera andra filmer dessa gjort. Detta med löfte om att återkomma med mer djuplodande recensioner. Men sedan glömmer jag bort det. Jävla ADHD-beteende. Nu är det ändring på detta! För inte så länge sedan recenserade jag Madhouse och skrev då att jag tyvärr har varit dålig på att skriva om det intressanta brittiska produktionsbolaget Amicus filmer. Sedan skrev jag om den vackra Marlene Clark och nämnde att hon var med i en av det brittiska bolagets filmer. Nu är det dags att knyta ihop säcken och skriva om rullen som är den felande länken. The Beast Must Die är en av Amicus senare filmer. Regissör är Paul Annett som i princip uteslutande jobbat med kvalitets-TV (bla. EastEnders) och manusteamet kommer från samma håll. Amicus har ännu en gång lyckats lura över självaste Peter Cushing från konkurrenten och han bidrar (självklart) med en stabil insats. Och så är The Best Must Die en varulvsfilm, fast en jävligt originell sådan. Låter det intressant? Det är det.

Tom Newcliffe (blaxploitationskådisen Calvin Lockhart) är en karibisk immigrant i Storbritannien som lyckats. Han äger nu ett företagsimperium och bor i en enorm, isolerad herrgård i norra England. Och hans största passion här i livet är jakt. Newcliffe har rest runt jorden och jagat allt som går att jaga. Men det finns en varelse han aldrig fått chansen att skjuta; en varulv. Nu bjuder Newcliffe in sex gäster till sin herrgård. Fem misstänker han för att vara en varulv och den sista är professor Lundgren (Cushing), en expert på lykantropi. Alla förutsättningar är rätt (det kommer bli fullmåne de tre närmsta nätterna) och Newcliffe har installerat ett avancerat övervakningssystem på sina ägor för att inte låta varulven komma undan. Men hans fru Caroline (Clark) tror inte på varulvar och hon börjar misstänka att hennes make blivit sinnessjuk. Så kommer den första natten och varulven slår till. Nu är alla misstänkta inklusive Dr. Lundgren och Caroline…

The Beast Must Die har en lite småjobbig gimmick. Filmen börjar med en text som förklarar att detta är en klassisk whodunit och att publiken uppmanas gissa vem varulven är. När cirka en kvart av filmen återstår pausas handlingen i 30 sekunder och vi får en möjlighet att framföra vår gissning till den som sitter bredvid oss. Det sägs att Annett hatade den här gimmicken (som förts in i filmen av producenterna). Men det går inte att ignorera att den passar The Beast Must Die bra. Filmen är ju trots allt en VÄLDIGT klassisk Agatha Christie-doftande deckare, men med en varulv istället för en mördare som förövare. Denna originella och intressanta idé fungerar faktiskt. Annett lyckas med en ganska imponerande fusion av den klassiska deckarens spänningselement och paranoia och varulvfilmens skräck och tragik. Överhuvudtaget så är det en jävligt fartfylld film han knåpat ihop, rik på ganska spektakulär action. Det blir riktigt spännande framåt slutet när liken staplas på varandra i herrgården och historien närmar sig sin upplösning. Det finns även en twist precis innan avslöjandet som faktiskt är ganska fyndig. Den lurar dig för en kort stund tills du funderat efter. Varulven i filmen går inte på två bakben utan ser istället ut som en stor, svart hund. Personligen har jag inga problem med detta, men jag kan tänka mig att det kan störa folk. Det enda minuset återfinns i när vi väl får se själva förvandlingen från människa till varg. Effekterna är extremt lågbudget och otillfredsställande. Men det är faktiskt en väldigt liten negativ detalj i en annars välfungerande helhet.

The Beast Must Die är en mycket underskattad och extremt underhållande liten film. Amicus lyckas överraska igen med en genrekompott som framstår som lite skum på pappret, men i Annetts händer visar sig fungera väldigt bra. The Beast Must Die kvalar absolut in bland mina top 10 varulvsfilmer genom tiderna!

Filmen marknadsfördes hårt med sin gimmick.