Deadgirl (2008)

Det finns folk som hävdar att nyare skräckfilm också kan vara bra. Jag som gillar mitt 70- och 80-tal känner mig smått skeptisk. Det hade dock varit roligt att bli motbevisad. Därför har jag på senare tid spanat in lite nyare filmer som verkat intressanta. Jag blev inte jätteövertygad av den mexikanska We Are What We Are. Nu har turen kommit till en ganska ambitiös amerikansk lågbudgetrulle. Filmskaparna kommer alla ursprungligen från Troma. Manusförfattaren Trent Haaga har tidigare spelat i bla Terror Firmer och Citizen Toxie: The Toxic Avenger IV (som han även skrev). En av regissörerna, Gadi Harel, jobbade också på Terror Firmer. Det är bara Marcel Sarmiento (filmens andra regissör) som inte har någon Troma-koppling. Men tro inte att Deadgirl är någon humoristisk och äckellustig splatterfest. Det är istället en nattsvart, pervers och väldigt originell tolkning av zombiegenren. Visst märks det att Haaga och Harel jobbat på Troma tidigare. De har tagit med sig bolagets förmåga att provocera och chocka. För Deadgirl är faktiskt jävligt provocerande. Att allt spelas på blodigt allvar (nästan helt utan humor) förstärker filmens makabra tema. Och trots att det inte är speciellt lyckat i slutändan så måste ändå filmen räknas som ett helt okej försök.

Rickie (Shiloh Fernandez) och JT (Noah Segan) är två arbetarklassgrabbar i high school-ålder som bor i en liten amerikansk småstad. En varm sommardag skolkar de från skolan för att istället dricka öl. Killarna bestämmer sig för att bryta sig in i det enorma övergivna mentalsjukhuset i stadens utkant. Väl inne så stöter de på en vakthund och blir jagade djupt ner in i gångarna under sjukhuset. I ett pannrum gör de en makaber upptäckt. Fastkedjad på en brits (och insvept i gammal plast) ligger en naken ung kvinna (Jenny Spain). Killarna tror först att hon är död, men tycker det är märkligt att kroppen inte ruttnat eftersom dörren till pannrummet var ordentligt igenrostad. Men så börjar tjejen plötsligt att röra på sig. Rickie vill släppa henne fri, medan JT ser en chans att leva ut sina sadistiska sexuella fantasier på den fängslade kvinnan. Detta leder till en konflikt mellan de två vännerna. JT visar sig vara värsta sociopaten och hotar Rickie så att han inte berättar om tjejen eller försöker släppa henne fri. Hans våldsamma sexualitet leder snart till att han bryter nacken på kvinnan under en våldtäkt. Det är nu killarna inser att tjejen inte kan dö. Men Rickie har även annat att tänka på. Han är förälskad i sin barndomsvän Joann (väldigt söta Candice Accola). Hon ignorerar dock honom fullständigt. Problemet är att JT har insett att han kan skapa fler slavar genom att låta den döda kvinnan bita flickor. Joann hamnar i hans blickfång…

Som ni säkert förstår så skildrar Deadgirl en väldigt provocerande sexualitet med tillhörande makabra fantasier. Jenny Spain är otroligt utsatt i sin roll och får dra ett enormt lass. Hon ligger naken och fastkedjad hela filmen. Eftersom hon är levande död så har hon inget språk, utan får uttrycka alla känslor med ögonen. Överhuvudtaget så är skådespelarinsatserna (oftast) över medel för den här typen av filmer. Allt kryddas också med väldigt grafiskt gore. Deadgirl lyckas verkligen vara en originell variant på ett väldigt klassiskt zombietema. Genom att göra något så förbjudet som att sexualisera genren, blir filmen en frisk fläkt. Och det är just på idéstadiet Deadgirl fungerar allra bäst. Dialogen är tyvärr ofta inget vidare och leder till ofrivilligt fnissande. Framåt slutet av filmen börjar också vissa karaktärer att bete sig väldigt märkligt och ologiskt. Detta leder till att hela slutet är rejält konstruerat och helt beroende av en massa slumpfaktorer som inte känns helt tillfredsställande. Trots dessa brister så lyckas Deadgirl ändå med det den försöker göra; nämligen att chocka och provocera. Den här filmen är verkligen inte för alla och jag kan tänka mig att många inte kommer att palla att sitta igenom den. Känner du dig osäker, så ska du nog hoppa över.

Bättre som idé än i själva utförandet, lyckas Deadgirl ändå vara en originell, provocerande och intressant variant på zombietemat. Klart sevärd om du känner att du orkar ta dig genom den. Akta bara så du inte tar dig vatten över huvudet…

Trailern gör faktiskt filmen rättvisa. Det är i grund och botten en kärlekshistoria…