Jesus etc

mars 4, 2012

Planen var att den här bloggen inte skulle handla om musik utanför genrerna. Men jag gör ett undantag idag. Jag älskar Wilco. Jeff Tweedy har förföljt mig ända sedan Uncle Tupelo-tiden. Och Jesus etc är en av 2000-talets absolut bästa poplåtar.

Vad folk inte vet är att den här låten har en helt jävla otrolig svensk cover. Vi tackar David Sandström (ex-trummis i Refused) för detta stycke helt fantastiska musik. Detta är den stora svenska bortglömda covern!

Annonser

Jag har redan publicerat en LÅNG kärleksförklaring till Dario Argentos husband Goblin (och Fulcis favokompositör Fabio Frizzi). I det inlägget fokuserade jag på bandets erkänt fantastiska soundtracks. Men något som ofta glöms bort är att Goblin också släppte flera egna skivor som inte hade någon koppling till Argentos filmer. Det är funky och psykedelisk progressiv rock. Och den är hur jävla grym som helst! Som ett gammalt fan av postrock går jag igång som fan på sådan här musik. Här kommer ett litet axplock:

Hammer hade James Bernard och Amicus hade Douglas Gamley. Denna kompositör skrev musiken till alla bolagets bästa filmer. Han debuterade i det brittiska skräckbolagets tjänst redan i deras första genrefilm, Horror Hotel. Gamley fortsatte sedan att skriva musik till Amicus allra bästa antologifilmer: Asylum, Tales from the Crypt och The Vault of Horror. Han komponerade även musiken till den halvlyckade And Now the Screaming Starts!, till den meta-doftande Vincent Price-pärlan Madhouse och till bolagets lyckade deckare/varulvs-hybrid The Beast Must Die. I motsats till Bernard så vände sig Gamley inte till andra sidan Atlanten för inspiration, utan inkorporerade istället ofta stycken från klassiska verk i sina soundtracks. Detta var mycket effektivt. Gamleys soundtracks har något tidslöst och pampigt över sig, men lyckas ändå fullständigt vara i skräckhistoriernas tjänst. Han lyckades helt enkelt skriva några av de allra bästa brittiska skräcksoundtracken genom tiderna!

Richard Band är inte bara bror till b-films regissören/producenten Charles Band, han är även kompositören bakom soundtracken i flera av Stuart Gordon och Brian Yuznas äldre filmer. Band skrev musiken till Re-Animator, Bride of Re-Animator, From Beyond och Castle Freak (för att nämna några). Men detta är inte hans enda bedrifter. Han komponerade också soundtrack till den legendariska kalkonen Laserblast, Puppet Master-serien och Dan O`Bannons grymma Lovecraft-filmatisering The Resurrected. Utöver dessa filmer så jobbade han även som kompositör i nästan varenda film som hans brorsa var involverad i. Bands musik har i princip varit synonym med en stor del av den amerikanska lågbudgetskräcken sedan slutet av 70-talet och han är fortfarande verksam idag. Enjoy!

Mark of the Devil är en sann exploitationklassiker. Det var en trashig västtysk rip-off på Tigons mer sofistikerade Witchfinder General. Om den brittiska filmen var en skräckfilm om häxprocesserna så är Mark of the Devil sleazy tortyrporr om samma tragiska historiska epok. Vad folk ofta inte känner till är att duon bakom filmen, österrikaren Adrian Hoven (Castle of Bloody Lust) och britten Michael Armstrong (som jobbat med både ovan nämnda Tigon och självaste Pete Walker), även gjorde en inofficiell ”uppföljare”. Den hette Hexen geschändet und zu Tode gequält aka Mark of the Devil II. Huvudrollen spelas av den vackra exploitationdonnan Erika Blanc. Den filmen är dock jävligt svår att få tag på och jag har tyvärr inte haft äran att se den än. Musiken till båda filmerna skrevs hur som helst av Lothar Bernhard Walter (som tog artistnamnet Michael Holm). Han föddes i Szczecin i Polen, men var tysk. Han har knappt skrivit några andra soundtracks förutom de till Mark of the Devil-filmerna, men dessa är minnesvärda. Kanske till och med så minnesvärda att självaste Riz Ortolani lät sig influeras av Walters musik när han komponerade sountracket till Cannibal Holocaust? Lyssna själva!

Som en bonus kommer här en trailer för den försvunna uppföljaren (tyvärr i mycket dålig kvalité)…

 

Marc Wilkinson är inte speciellt känd. Han rörde i utkanterna av av den brittiska filmindustrin och skrev musik till genrefilmer och märkliga independentprojekt. Wilkinson debuterade genom att komponera soundtracket till Lindsay Andersons fantastisk If… (1968), en film som inte bara är en revolutionär våldsfantasi utan även fångar tidsandan i England under perioden på ett mycket imponerande sätt. Han har också skrivit musiken till den kultförklarade Sci-Fi-serien Quatermass. Och så samarbetade han med produktionsbolaget Tigon i The Blood on Satan`s Claw (en av mina favoritskräckfilmer från England). Wilkinsons musik är välgjord, spännande och alltid jävligt stämningsfull.

En snutt från det allra första avsnittet av Quatermass. Wilkinsons musik hörs i introt.

Wilkinsons fantastiska titellåt till The Blood on Satan`s Claw.

James Bernard var Hammer Films hovkompositör. Han skrev musiken till majoriteten av bolagets stora satsningar, som tex Terence Fishers Horror of Dracula (och fortsatte skriva soundtracken till flera av uppföljarna), The Curse of Frankenstein (även här var han involverad i uppföljarna), The Gorgon och The Devil Rides Out. Han komponerade även musiken till John Gillings The Plauge of the Zombies och Robert Days She. Bernard hann också hora lite hos konkurrenten Amicus Productions genom att skriva musik till deras Torture Garden. Den brittiska kompositören var duktig på att kopiera grandiosa tongångar från soundtracks i Hollywood-filmer och visade därför att den engelska skräckfilmen lätt kunde mäta sig med sina amerikanska motsvarigheter i fråga om episk skala.

Carlo Maria Cordio jobbade aldrig riktigt med A-laget inom den italienska exploitationscenen. Istället blev han Joe D`Amatos hovkompositör i början av 80-talet. Cordio skrev musiken till sådana klassiker som bla Absurd (aka Antropophagus 2), Caligula – The Untold Story, Ator, Quest for the Mighty Sword och The Crawlers. Samtidigt passade han på att jobba med Lucio Fulci och skapa soundtrack till några av gubbens sista (och kassa) filmer (tex Aenigma och Touch of Death). Cordio kom även i kontakt med den oförglömliga duon Bruno Mattei och Claudio Fragasso och skrev musiken till flera av deras projekt; främst de legendariska Troll 2 och Terminator II! Hans karriär fick ett värdigt slut i och med Bava Jr:s Body Puzzle. Trots att Cordio aldrig fick uppleva de italienska genrefilmernas glansdagar (utan istället, mer eller mindre, bidrog till deras död) så förtjänar han ändå en hyllning som en av de allra sista framträdande kompositörerna inom spaghetti b-filmen.

Georges Franjus skräckfilm från 1960, Les yeux sans visage (Eyes Without a Face), är helt unik. Om de gamla Universal-rullarna från 30-talet hade utvecklat en djupare psykologisk analys om sinnessjukdomens mekanismer, då hade vi kommit ganska nära den här filmen. Det behövdes en väldigt seriös musiker (som senare fick en rejäl karriär i Hollywood) för att göra Franjus vision rättvisa; nämligen Maurice Jarre. Hans musik är klassisk spänningsmusik och undersköna kompositioner blandade om vart annat. Väldigt värdig Franjus märkliga och vackra kombination av ”galen vetenskapsman”-film och konst.

Dags för lite mer musik från från den digitala underhållningens värld. Någon här som har spelat Phantasmagoria? Spelet kom 1995 och skapades av Roberta Williams (kvinnan bakom King`s Quest-serien). Det är ett gammalt hederligt äventyrsspel, men i och med att det var mitten av 90-talet så hakade Sierra på Full Motion Video-hysterin. Det betyder att hela spelet är filmat med riktiga skådespelare mot en blue screen. Tyvärr innebar formatet också att mycket interaktivitet gick förlorad och FMV-spelen anklagas idag för att i princip spela sig själva. Men som skräckfilm fungerar Phantasmagoria absolut. Det är en ganska originell ockult historia Williams knåpade ihop. Självklart så kom det en uppföljare (som Williams inte hade något att göra med) fast det spelat var mest märkligt. Intressant dock att två jävligt framstående skräckspel skapades av kvinnor…

Glömde jag säga att musiken från Phantasmagoria-spelen (särskilt det första) är riktigt bra?

Så här såg det första spelet ut: