Man kan väl inte direkt påstå att tv-historien har kryllat av bra skräckserier (i motsats till bra tv-filmer med skräcktema, som det finns hur många som helst av). Kanske är det för att skräckhistorier är svårare att dra ut över många avsnitt. Det måste finnas ett riktigt hot mot huvudpersonerna och en osäkerhet om dessa kommer att klara sig med livhanken i behåll. Detta är svårt att upprätthålla över flera säsonger. Men kreativa producenter har hittat lösningar på detta. Antologiformen är en modell tex. Detta är mina favoritserier.

Tales from the Crypt

Sju säsonger 1989-1996

Vi börjar med denna klassiker. Tales from the Crypt är den ultimata skräckantologiserien. Avsnitten är fristående och presenteras som historier som berättas av den lite Freddy-skadade Crypt keeper. Många av avsnitten är faktiskt moderniserade versioner av berättelser som gick i gamla EC Comics. Regissörer som Robert Zemeckis, Richard Donner och Tom Holland har alla regisserat avsnitt för serien.

Kolchak: The Night Stalker

En säsong 1974-1975

Efter två framgångsrika tv-filmer om journalisten Carl Kolchak, som konstant springer på övernaturliga fenomen, blev det en tv-serie. Darren McGavin är fantastisk i huvudrollen och serien var lite före sin tid. Det finns ganska starka vibbar av Arkiv X här och jag är övertygad om att Chris Carter är ett fan av den här gamla serien. Tyvärr floppade den rejält och lades ner efter bara en säsong.

Millenium

Tre säsonger 1996-1999

När man talar om trollen. I mitt tycke så är Chris Carters Millenium överlägsen Arkiv X. Historien om den före detta FBI-profilern Frank Black som kommer i kontakt med den mystiska Millenium-gruppen är mörk och jävligt fascinerande. I huvudrollen så har vi en Lance Henriksen som är hur bra som helst. Läbbiga seriemördare och övernaturliga krafter förgyller detta stycke TV-historia.

The Twilight Zone

Fem säsonger 1959-1964

Den ursprungliga antologiserien. Visst kan man diskutera om The Twilight Zone alltid är skräck (det är lika mycket sci-fi), men när serien är läskig så är den läskig. The Twilight Zone kom i nyversion under 80-talets andra hälft (och varade i tre säsonger), men jag föredrar originalet. Det är klassiska moralhistorier, ofta med en väldigt svart och ironisk twist i slutet.

Friday the 13th: The Series

Tre säsonger 1987-1990

Nej, den här serien delar bara namn med Jason-filmerna. Den är även galet mycket bättre än den närbesläktade Freddy`s Nightmares som gick under samma period. John D. LeMay och Louise Robey är två antikhandlare på jakt efter föremål som det vilar en förbannelse över. De får hjälp av den äldre magikern Chris Wiggins. Välgjord och med vissa avsnitt som är riktigt obehagliga.

  —————————————————————————-

En klassiker som måste omnämnas:

Dark Shadows

Sex säsonger 1966-1971

Jag är ett stort fan av Dan Curtis tv-skräck, men just den här serien har jag aldrig sett. Folk brukar tjata på mig att jag borde. Dark Shadows har ett enormt följe och till dem hör Tim Burton som snart kommer ut med sin humortolkning av serien. Om någon betat av den så dela gärna med dig av dina åsikter nedan. Jag ska själv börja kolla på den snart.

Annonser

The Night Strangler (1973)

december 16, 2010

OBS! Innehåller spoilers om du inte sett The Night Stalker.

Nu är det dags för den andra tv-filmen om journalisten Carl Kolchak som hela tiden råkar springa på det ockulta. The Night Strangler kom året efter The Night Stalker och denna gång satte Dan Curtis sig själv i registolen. Richard Matheson återkommer också som manusförfattare. Likt jag tidigare skrivit så planerade Curtis, Matheson och Rice ytterligare en tv-film med Kolchak kallad The Night Killer. I den skulle Kolchak flytta till New York och staden skulle drabbas av en serie mord. Journalisten skulle då upptäcka att Janos Skorzeny (vampyren från den första filmen) inte är död utan följt efter Kolchak till östkusten. Nu blev det så att The Night Killer aldrig gjordes, utan ABC bestämde sig istället att göra en tv-serie om Kolchak utan upphovsmännens inblandning. Det sägs att de två tv-filmerna om Carl Kolchak är några av de mest sedda tv-filmerna i USA:s historia. Med denna information är det lite märkligt att tv-serien floppade och lades ner efter bara en säsong. Men mer om det en annan gång. Curtis är en jävligt duktig regissör. Vad kunde han tillföra detta nya Kolchak-fall?

I Seattle härjar en ny seriemördare och offren är återigen unga kvinnor. Samtidigt så har Kolchaks gamla chefredaktör Tony Vincenzo (Simon Oakland) blivit förflyttad till staden för att driva en lokal tidning. En kväll när han är på krogen springer han på en berusad och småknäpp Carl Kolchak (den fantastiska Darren McGavin) som trakasserar besökare med sina bevis på och historier om hur polisen i Las Vegas la locket på att en vampyr härjat i staden. Vincenzo förbarmar sig över Kolchak och ger honom ett jobb på den nya tidningen. Journalisten blir såklart intresserad av morden och börjar efterspaningar. Det visar sig att förövaren är ofantligt stark och har brutit nacken på sina offer när han ströp dom. Små nålstick har också hittats på kvinnornas nackar. Det mest oroväckande är dock att ett ögonvittne säger att mördaren såg ut som ett ruttnande lik! Kolchak kommer snart i kontakt med Louise (snygga Jo Ann Pflug), en magdanserska/psykologistudent (???) som jobbade på samma klubb som ett av mordoffren. Han använder henne som lockbete för att lura fram mördaren. Spåren leder Kolchak ner i Seattles kloaksystem där mördaren byggt sig en fristad…

Lite förvånande så använder sig Curtis mer av humor den här gången. The Night Strangler är ofta på gränsen till ren komedi och särskilt Kolchaks och Vincenzos eviga bråkande spelas upp som comic relif. Detta betyder dock inte att filmen inte är läskig, för det är den! I början påminner den väldigt mycket om The Night Stalker och hela grundupplägget är i princip identiskt. Men sedan visar Curtis att han kan det här med skräck. Filmens slut (när Kolchak hittar mördarens makabra fristad i underjorden) är riktigt suggestivt till exempel. Även Mathesons manus måste berömmas eftersom han hittar på en originell och ganska märklig bakgrundshistoria åt mördaren. The Night Strangler är helt enkelt en väldigt stabil och klassisk skräckfilm. Lite synd är dock att Curtis och Matheson bantant ner de intressanta noir elementen från den första filmen. Samtidigt är dessa ersatta med en mer intressant historia och ett bättre slut. Jag har svårt att bestämma mig för vilken av filmerna jag gillar mest, men om jag skulle vara tvungen att välja så hade det nog blivit den första. I och med att grundpremissen är väldigt lik i båda, så är det nog mest en fråga om vilken man ser först. Så ni fattar att ni absolut måste se The Night Strangler också?!

Trots att jag inte gillar The Night Strangler lika mycket som The Night Stalker så är det en nödvändig film att se för alla skräckfans. Det är helt jävla fantastiskt att det i USA gjordes sådan kvalitativ skräck för tv! Båda Kolchak-filmerna spöar mycket annat i genren med hästlängder…

Filmen intro…

The Night Stalker (1972)

december 3, 2010

För inte så länge sedan recenserade jag The Reincarnation of Peter Proud och skrev då att den liknade en tattig tv-film. Vilket bättre tillfälle än nu att recensera en riktig tv-film? Jag har absolut inget emot skräck gjord för tv. Den brittiska The Woman In Balck är en av mina absoluta favoritskräckfilmer. Fast denna gång ska vi spana över Atlanten. USA under 70-talet var lite av en guldålder för skräck gjord för tv. En av de allra mest framträdande personerna i denna våg var Dan Curtis. Förutom att han gjorde den fantastiska Burnt Offerings, så blev han mest känd för sina tv-produktioner. Jag har redan nämnt Triology of Terror och hans filmatisering av The Turn of the Screw. Curtis gjorde även en tv-version av Dracula (med Jack Palance som greven!), Dead of Night och Scream of the Wolf. Han producerade även en hel del som tex The Night Stalker.

The Night Stalker bygger på en roman av Jeffrey Grant Rice som hette The Kolchak Papers. Den regisserades av John Llewellyn Moxey och manuset skrevs av Richard Matheson (författaren till I am Legend, Hell House och medförfattare till Rices bok). Efter att filmen gått på ABC blev bolaget så eld och lågor att de bad Rice, Matheson och Curtis att göra en tv-film till. Året efter kom The Night Strangler och denna gång regisserade Curtis själv. Gänget planerade en tv-film till (The Night Killer), men ABC sa att de istället ville göra en tv-serie. Curtis, Matheson och Rice var inte intresserade. ABC gjorde serien ändå och den fick namnet Kolchak: The Night Stalker. Rice stämde ABC eftersom han inte gett sitt medgivande att använda karaktärerna och vann. Trots att serien lades ner efter bara en säsong så har den ett extremt hängivet följe. Det gjordes tom en kortlivad remake (typ) av den kallad kort och gott Night Stalker (2005-2006). Men mer om det en annan gång! Jag kommer självklart att återkomma till Kolchak: The Night Stalker. Nu tillbaka till den första tv-filmen!

Carl Kolchak (Darren McGavin) är en karismatisk och snabbkäftad journalist som jobbar i Las Vegas. Den senaste tiden har staden skakats av ett gäng mord på unga kvinnor. Först verkar det inte finnas något samband mellan dåden, men ju mer Kolchak rotar i fallet desto märkligare fakta hittar han. Alla kvinnor har något som liknar bett på halsen och har tömts på stora mängder blod trots att inget sådant hittas på brottsplatsen! Journalisten är övertygad om att det är en psykopat, som tror att han är en vampyr, som ligger bakom. Polisen är dock fullständigt ointresserad av att lyssna på hans teorier. Rättsmedicinaren insisterar dock på att spår av saliv hittats runt såren på kvinnornas halsar. Samtidigt drabbas Las Vegas av en serie stölder där någon bryter sig in i blodbanker på sjukhus runt om i staden. När patrullerande snutar slutligen hittar en misstänkt man, så slänger han runt dom som trasdockor och springer sedan därifrån samtidigt poliserna skjuter 30 skott i honom! Nu blir polisledningen slutligen redo att lyssna på Kolchak…

The Night Stalker innehåller inget gore överhuvudtaget. Estetiskt sätt ser den ut som en billig tv-film från början av 70-talet (vilket den ju är!). The Night Stalker är även bra 75 min lång. Men vilken jävla film det är! Om jag hade definierat den så hade jag kallat The Night Stalker för en horror noir. Den känns verkligen så. Kolchaks hårdkokta berättarröst, de korrumperade poliserna, brotten där locket läggs på, de vackra damerna och förräderierna; allt bidrar till en strålande film noir stämning! Både manuset och skådespelarinsatserna är på topp. Särskilt Darren McGavin som Kolchak är både riktigt karismatisk och dryg. Man gillar honom, men stör sig samtidigt på hans självgodhet. McGavin spelar honom helt enkelt på ett alldeles strålande sätt. Jag brukar inte tycka vampyrer är speciellt läskiga, men Barry Atwater (som spelar Janos Skorzeny) lyckas i den här filmen. Överhuvudtaget omges vampyrmysteriet av en realism och presenteras som en deckare vilket bidrar till att göra The Night Stalker ohyggligt spännande. Vem fan trodde detta om en amerikansk tv-film från 1972?

The Night Stalker är helt enkelt fartfylld, välgjord och helt strålande underhållning. Självklart kommer mer utrymme avvaras här på bloggen både åt uppföljaren och tv-serien Kolchak: The Night Stalker. Håll ögonen öppna!

Några scener från filmens början. Bekanta er med Kolchak!

Burnt Offerings (1976)

mars 11, 2010

Det var ett tag sedan jag såg denna originella haunted house-film. Men jag måste ju börja med att recensera nåt eller hur? Hur som helst tillhör Dan Curtis film något av det absolut bästa som kommit i genren från USA. Trots att den börjar med att en lycklig amerikansk medelklassfamilj (med en odräglig unge) ska flytta in i ett gammalt hus och att ingenting verkar stå rätt till redan från början…

Familjen i detta fallet är Marian och Ben (Karen Balck och Oliver Reed, alltså igen dålig cast för en film från mitten av 70-talet!) tillsammans med skitunge till son och en cynisk, småbitter, rökande faster (Bette Davis från What ever happened to Baby Jane?). De ska hyra ett enormt gammalt hus på landsbygden över sommaren och redan när de träffar det märkliga syskonparet som äger fastigheten anar man oråd. Kanske för att brodern spelas av killen som spelade Pingvinen i den gamla Batman-serien från 60-talet eller bara på grund av det faktum att de snackar om huset som om det vore levande. Självklart låter inte familjen sig skrämmas (hade inte blivit så mycket till film om de packat ihop och åkt eller hur?) och går med på att hyra huset trots det konstiga tillägget i kontraktet; att de ska ta hand om syskonparets gamla mamma som bor i ett vindsrum…

Marian tar sig an den uppgiften, men märker ganska snabbt att den gamla kvinnan aldrig kommer ut när hon kommer med mat och knackar på dörren. Men inget är väl snett eftersom brickan med mat hon lämnar utanför dörren alltid är uppäten dagen efter? Samtidigt börjar Ben tacklas med ganska allvarliga aggressionsproblem som riktar sig mot deras son. Inte helt olikt The Shining börjar föräldrarnas personligheter förändras samtidigt som själva huset börjar se lite nyare och fräschare ut för varje dag som går…

Dan Curtis är lite av en dåldis i skräckfilmsgenren. Han jobbade mycket med TV där han bla. gjorde antologifilmen Triologi of Terror (1975). Jag har inte sett den men har hört mycket gott om den. En film som jag däremot sett är hans filmatisering av Henry James spökhistoria The Turn of The Screw (1974). Den har lite olyckligt hamnat i skymundan av den mest kända filmatiseringen av den boken; Jack Claytons The Innocents (1961). Dan Curtis har en sällsam förmåga att bygga upp en mycket tryckande och obehaglig stämning utan att sänka sig till billiga chockeffekter. I Burnt Offerings finns hela tiden en tryckande känsla av att något fruktansvärt kommer hända, vilket vi får vänta med ända tills det explosiva och mycket obehagliga slutet. Under tiden lyckas Curtis skapa några riktigt läbbiga skräckscener. De absolut bästa av dessa innehåller en viss chaufför som kör en likbil i Bens mardrömmar. När han börjar dyka upp runt huset mitt på ljusa dagen höll jag fan och med på att pissa på mig!

Jag kan varmt rekommendera Burnt Offerings. Filmen är verkligen en bortglömd pärla i haunted house-genren. Mycket bättre än Tobe Hoopers överskattade Poltergeist och mycket annat i genren! Här är en tv-spot: