Jag såg om…

januari 31, 2012

…den här Stephen King filmatiseringen från 1983. En rabiessmittad Sankt Bernhard jagar E.T:s mamma. Jag kom ihåg filmen som ganska klaustrofobisk och spännande. Tyvärr anser jag inte samma sak nu femton år senare. Hela konceptet med att morsan och sonen är fast i en bil är bra, men regissören Lewis Teague (mannen bakom Alligator, en annan mördardjurfilm) lyckas inte alls skildra karaktärernas utsatthet. Det förekommer knappt någon dialog mellan mamman och sonen och saker händer mest i en rasande fart. För att ett sådant här koncept ska funka så måste man investera tid i både karaktärsuppbyggnad, dialog och detaljer. Till och med Frozen gör detta mycket bättre än den här filmen. Små saker måste kännas viktiga. I Cujo så öppnar huvudpersonen mest dörren, vilket får hunden att attackera, och stänger den igen. Gång på gång. Eftersom filmen är helt beroende av att klaustrofobin ska fungera, så blir det inget annat kvar förutom en jävligt tunn monsterfilm. Att det finns folk som kallar detta extremt rangliga bygge för en halvklassiker är bara sorgligt.

Jag är upptagen fram tills lördagen den fjärde februari, så jag hinner inte uppdatera förrän då. Ha det gött så länge!

Annonser

12 svar to “Jag såg om…”

  1. Hmm, intressant. Har faktiskt inte sett denna, men när jag såg att den gick på en tv-kanal för någon dag sedan blev jag lite sugen. Men det verkar inte vara något att ödsla tid på som det verkar…

    Får se om jag övertalar mig själv en vacker dag (eller natt) att se den 🙂

  2. Ok, då var det avklarat 😀

  3. Sofia said

    Nu måste jag vara motvalls, jag tyckte filmen var helt ok. Inget mästerverk naturligtvis (det blir ingen skräck-King) men fullt godkänd.

  4. Va, du brukar ju vara hård, Sofia! 😉

    Det har gjorts ganska många filmer i denna subgenre (om vi nu kallar den för det), alltså människor som är isolerade på en begränsad plats och inte kan lämna den pga av ett hot (ofta ett farligt djur). Många av de filmer jag kommer att tänka på, som delar detta upplägg, är mycket bättre än Cujo. Ta en film som Rogue tex. Den lyckas ju vara riktigt spännande. Vi har ingen aning om vilka av karaktärerna som kommer att överleva eller dö. Om jag inte minns fel så dör även den lilla pojken i Kings roman, men i filmen så ändras det självklart till att han överlever. Det är denna avsaknad av konsekvens (och den bristande uppbyggnad som jag nämnt ovan) som gör att Cujo känns svag i mitt tycke.

  5. Hmm, Rogue, är den från 2007 ? Hade hoppats på en äldre film, men den kan alltså vara något att se ?

  6. Movies – Noir: Den är faktiskt ganska schysst, tycker jag. Denna subgenre har haft lite av en explosion nu under 2000-talet. Förutom de filmer som nämnts ovan så är Open Water ett annat exempel. Den enda äldre filmen som jag kommer på just nu som man kan räkna till subgenren, förutom Cujo, är Piers Haggards underskattade Venom från 1981. Men det finns säkert många fler.

  7. Sofia said

    Attans, skrapade jag på min tough guy image där? 😉 Jag tror att det var en kombination av att jag är väldigt förtjust i boken och hade absolut noll förväntningar på filmen (med Christine i relativt färskt minne). Men visst, slutet är ju klart bättre i boken.

    Rogue var också en positiv överraskning, även om jag tycker att den tappar lite i andra halvan. Tror det ska finnas någon som heter The Reef som ska påminna om Open Water också. Både filmitch och Fiffi har sett den.

  8. Tough girl? 😉

    Jag kan ge dig så mycket; Cujo är bättre än Christine. 🙂

    Håller med om sista delen av Rouge. Hela ”springa i grottor och gömma sig för krokodilen”-grejen var mindre intressant än den första delen på ön. Men jag tycker ändå att det är en galet mycket bättre film än Cujo.

    Jag har hört om The Reef, men inte sett den. Är inte jätteduktig på att se nyare skräckfilmer.

  9. Har du sett Alligator (1980) med Robert Forster i huvudrollen ? Inte så pjåkig faktiskt, även om den inte kommer upp i Jaws-klass 😉

  10. filmitch said

    Är inte speciellt förtjust i Cujo vare sig som bok eller film men att de ändrat på slutet gör att jag bojkjottat filmen för all framtid.
    Rouge är bra men precis som föregående talare anser jag att den tappar mot slutet.
    The Reef är gastkramande speciellt om man som jag hyser en skräck för all form av havs och sjöbad.

  11. Movies – Noir: Visst har jag det. Den är okej. Klart bättre än Cujo i alla fall.

    filmitch: Får kanske spana in The Reef…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: