The Innkeepers (2011)

januari 24, 2012

Nu har jag äntligen sett den! Vi pratar såklart om Ti Wests nya film The Innkeepers. Som ni säkert känner till vid det här laget så är jag ett stort fan av herr Wests The House of the Devil. Jag har tom gått så långt att jag kallat den för en av de absolut bästa amerikanska skräckfilmerna som kommit ut på denna sidan av millennieskiftet (något som jag helhjärtat står för). I den filmen lyckades West inte bara att återskapa den visuella stilen från en amerikansk skräckfilm från sent 70-tal, han lyckades även fånga stämningen från denna guldålder perfekt. Men vad är det egentligen mer som gjorde The House of the Devil så jävla bra? West har förstått en väldigt central aspekt i skräckfilmshantverket, nämligen att uppbyggnaden är allt. Tänk på din absoluta favoritrysare och jag garanterar dig att den lägger väldigt mycket tid på uppbyggnad under filmens första del. Den etablerar karaktärerna. Den sätter dom i helt vardagliga situationer. Den skapar en känsla av att något fruktansvärt kommer att hända. Ofta är detta parti filmens allra bästa del. Väntan på att helvetet ska braka loss är oftast mycket värre än själva helvetet (tänk förhörsteknik eller tortyr). Ti West är något av en uppbyggnadsfundamentalist. I House of the Devil visste han att förklaringen bakom varför det läbbiga paret lurat Samantha till huset aldrig kunde mäta sig med det som vi i publiken fantiserat ihop i våra huvuden. Därför avklarade han denna förklaring väldigt snabbt och korthugget i filmens sista tio minuter. The Innkeepers fortsätter detta stora fokus på uppbyggnad och att med små medel få oss att fatta att allt kommer att gå åt helvete. Men West spelar även ett annat lite oväntat kort den här gången. Han kör mycket på humor. The Innkeepers är en skräckkomedi. I alla fall i början. Det är en subgenre som är galet svårt att behärska. Oftast blir det inte speciellt kul och det sabbar skräcken. Att West sätter Sara Paxton (Last House on the Left remaken) och Pat Healy (Ghost World) i dessa roller är inte heller så betryggande. Hur fan blev det då i slutändan?

Claire (Paxton) och Luke (Healy) arbetar på det gamla hotellet Yankee Pedlar Inn. Jobbet är tråkigt och de roar sig bäst de kan. Luke har byggt en hemsida tillägnad hotellets eventuella övernaturliga fenomen och Claire sticker ut och handlar kaffe när hon har tråkigt. Arbetsmoralen förbättras inte av att duon fått reda på att de snart blir arbetslösa. Yankee Pedlar Inn ska stängas och tomten ska bli parkeringsplats. Ägaren har stuckit till Barbados och de två uttråkade hotellarbetarna är tvungna att ensamma arbeta den sista helgen hotellet någonsin kommer att ta emot gäster. Dessa är dock få. En gammal alkoholiserad såpastjärna (den förre detta 80-tals baben Kelly McGillis i en fantastisk roll) har tagit ett rum och en småbarnsmamma som stuckit från sin make (och som personalen stör sig på) har tagit ett annat. För att få tiden att gå beslutar sig Claire och Luke för att genomföra en paranormal utredning av Yankee Pedlar Inn. Det är ju trots allt sista chansen. Skrönor har länge cirkulerat om att hotellet är hemsökt och Luke hävdar tom att han sett saker. Claire är avundsjuk och vill också springa på ett spöke. Ska man tro vandringssägnerna så heter gasten Madeline O’Malley. När hennes make aldrig dök upp på deras bröllop hängde sig Madeline i ett rum på tredje våningen. För att undvika dålig publicitet gömde den dåvarande hotellägaren hennes lik i källaren för att sedan smuggla ut det. Affären uppdagades och sedan dess så sägs en vålnad i bröllopsklänning vandra korridorerna på Yankee Pedlar Inn. Eftersom ingen övernaturlig incident någonsin inträffat när folk är i närheten, så bestämmer sig arbetskamraterna att sova i pass. Den som är vaken genomför EVP-sessioner (electronic voice phenomena för er som inte kollar på Ghost Hunters). Claire är grymt peppad och tar första passet. Tyvärr hör hon mest brus. Vad hon inte vet är att detta är början på en helg som kommer att förända hennes liv…

Ojojoj. När jag satte mig ner med The Innkeepers så var jag verkligen nervös. Förväntningarna var skyhöga och jag var helt övertygad om att jag skulle bli besviken. Herregud vad fel jag hade. Jag fullständigt älskar den här filmen! För mig så är The Innkeepers en näst intill perfekt mix av komedi, arbetsplatsrelationer, karaktärer och skräck. Jag är nästan chockad över hur rolig filmen är i början. Humorn grundar sig i karaktärernas personligheter och deras relationer. Den är väldigt jordnära. Sara Paxton framstår som värsta komiska talangen här! Hon gör även en hel del väldigt rolig fysisk komik och förstärker sin karaktärer med diskreta miner och små ljud. Även Healy är otroligt charmig och paret har en strålande kemi. Det är väldigt uppenbart varför West väljer att skildra karaktärerna på det här sättet i början. Humorn och charmen gör att vi bryr oss om dom. Därför framstår filmens sista hälft som så himla mycket mer tragisk. Här skiljer sig The Innkeepers väldigt mycket från The House of the Devil. West har investerat mycket tid i att skriva karaktärerna och de är (hör och häpna) realistiska. Det fascinerande med filmen är att vi endast får se spökena i några få scener. De figurerar knappt i bild överhuvudtaget. Åter igen så triumferar Wests fundamentalistiska inställning till uppbyggnad. Effekten av dessa få scener i slutet blir extremt stark. Jag skrek faktiskt rakt ut i luften under den sista scenen i källaren (och det gör jag otroligt sällan). Ett långt tag förväntade jag mig knappt att få se några spöken alls. Det blir nästan traumatiskt när vi väl står öga mot öga med dom. En kommentar om filmen som jag läst på flera ställen, och som är en anledning till att många ogillar den, är att folk anser att inget runt hemsökelsen förklaras. Jag hade samma känsla precis när The Innkeepers var slut: ”Shit va coolt, men de sista scenerna säger ju nada!” Sedan började jag fundera på det och insåg långsamt vilken briljant liten spökhistoria West skrivit. The Innkeepers fördummar inte sina tittare utan presenterar sin handling med små medel. Det är som ett litet pussel och ingen av pusselbitarna saknas såvitt jag kan se. Det finns egentligen bara en liten sak jag stör mig på i detta annars mycket solida bygge. En handling som utförs framåt slutet känns kanske inte helt trovärdig. Men detta är en mindre petitess i sammanhanget.

På nästan alla punkter så är The Innkeepers en mer välgjord film än The House of The Devil. Den har mer realistiska karaktärer, mer trovärdiga relationer och ett bättre manus. Samtidigt så är det två väldigt olika filmer. Syftet med den förra filmen var att fånga en tidsanda och en stämning. Nu har West istället skapat en hypermodern och nästan socialrealistisk spökhistoria. Ett fascinerande möte mellan en amerikansk independenttradition och skräckgenren. Resultatet är helt jävla fantastiskt! Detta är absolut en av de allra bästa moderna amerikanska skräckfilmerna och en av de bästa skräckkomedierna på jag vet inte hur länge…

Trailern har legat uppe här på bloggen tidigare och den får filmen att se galet mycket mer generisk ut än vad den är. Den borde mer marknadsförts som en independentfilm med spöken!

Annonser

13 svar to “The Innkeepers (2011)”

  1. Sofia said

    Oj, vad kul att förväntningarna inte kom på skam. Another one for the list mao, eftersom jag också gillade Hosue of the Devil

  2. Jag tycker verkligen den här filmen är galet bra, Sofia. Ti West har trätt fram som en av de bästa och mest intressanta nu verksamma skräckregissörerna. Ser redan fram emot hans nästa film.

  3. filmitch said

    Lustigt denna film ligger i min recensionslista dvs allt jag sett men inte hunnit skriva om. Som du redan vet var jag inte så impad av HoD men den här filmen ja jävlar så bra. Det kan nog vara så att jag troligen får lov att se om HoD för att omvärdera den. Enda som jag inte gillade i den här filmen var när hon går mot källaren en sista gång. Du gör bara inte ngt så korkat även om det är en skräckfilm men det var en petitess i sammanhanget. Ti West is da man !!

  4. Precis, filmitch! Det är exakt den sista källarscenen jag snackar om när jag skriver: ”En handling som utförs framåt slutet känns kanske inte helt trovärdig. Men detta är en mindre petitess i sammanhanget.” Där är vi alltså fullständigt överens. 🙂

    Du borde verkligen se om House of the Devil. Precis som jag skriver i min recension så anser jag att The Innkeepers är en logisk utveckling av samma filosofi runt filmskapande. Fast så jävla mycket bättre!

    Kul som fan att du också gillar denna fantastiska film.

  5. Jag ”hittade” House of the Devil ganska tidigt innan den blev omtalad och blev väldigt nöjd med den. Denna verkade inte vara lika intressant pga komedi-biten, men jag ska definitivt ge den en chans nu när du hyllar den. Tack ! 😉

  6. Oj, jäklar vad jag började se fram emot den här nu! Jag gillade House of the Devil, slutet borträknat.

  7. Roman said

    Tyckte den här var super också och den är j*ligt smart, scenen där vi får veta hur många ”spöken” där egentligen finns på hotellet är ju nyckeln till det hela, det som sker är ju oundvikligt. Just detta var det som gjorde att jag inte fick filmen ur huvudet och hade svårt att sova på natten efter jag sett den…och det händer i princip aldrig! Läskig på riktigt!

  8. Movies – Noir: Fast komediaspekterna fyller ett tydligt syfte i den här filmen. Det är faktiskt detta syfte som gör filmen så grymt unik. Man kan inte riktigt jämföra humorn här med någon annan skräckkomedi.

    Blue Rose: Här får du ett mycket bättre slut. Du får ett mycket bättre manus överhuvudtaget!

    Roman: Precis! Det är nyckelscenen och när jag fattade vad som menades med den efter att filmen var slut fick jag kalla kårar längst ryggraden. Det är ett intelligent manus som inte skriver sin publik på näsan.

  9. Ok, låter bra. Jag hoppade att se denna på SiFF i november, verkar ha varit en miss. Men då har jag något att se fram emot så det är inte heller helt fel.

  10. […] Trash is king var också förtjust i filmen. […]

  11. […] på hans nya film The Innkeepers var höga, riktigt höga. Och inte blev de sen lägre då både Trash is King och Filmtich gick i bräschen för filmen och tokhyllade den. Men ja, måste motvilligt erkänna […]

  12. […] upp ögonen och letade upp filmen och nu har han gjort det igen. The Innkeepers heter filmen som hyllades och vips hängde Filmitch och Plox på och nu jag som en liten gläfsande knähund i bakhasorna. […]

  13. […] filmen, var det ju lika bra att lägga ut texten om den även om det kommer lite i bakvattnet av TiK, filmitch, Fiffi, Plox och Movies-Noir. Och även om den därmed petar undan den traditionella […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: