Kort reflektion om en spökfilm…

januari 11, 2012

Eftersom det är mycket i plugget just nu så får det bli ett kort inlägg idag. För ett tag sedan så såg jag Oxide och Danny Pangs första amerikanska film The Messengers. Jag gillar flera av brödernas Hong Kong-producerade skräckfilmer. The Eye har en cool grundidé och utförandet är kompetent. Även uppföljaren gör mig inte besviken (för ovanlighetens skull). Recycle hade brister, men även mycket originalitet och kreativitet i sitt utförande. Allt det jag nämnt ovan saknas i The Messengers. Det finns EN riktigt bra skräckscen i denna haunted house-film (den när Kristen Stewart håller i sin lillebror i korridoren och spöket närmar sig bakifrån). Annars är det idel tröttsamma klichéer uppgrävda ur genresoptippen. John Corbetts pinsamma Shining-imitation och slutet där kärnfamiljen står starka mot hotet får en bara att vilja spy. Filmen är snygg i alla fall, om nu det skulle vara någon tröst…

Erfarenheten av The Messengers väckte åter liv i en gammal tanke; hur kommer det sig att regissörer som gjort bra filmer i sina hemländer gör bajs när de hamnar i USA? Är det bara de stora studiornas likriktning som är problemet eller beror det även på andra faktorer? The Messengers är tex producerad av Sam Raimi och hans Ghost House Pictures så de borde ju kunna skräck (trots att även de i ärlighetens namn gjort rejält med skit). Har ni några tankar runt detta? Diskutera gärna så ses vi snart igen!

Annonser

5 svar to “Kort reflektion om en spökfilm…”

  1. Stolf said

    tror det e lite som att börja om karriären på nytt när de åker över. de har sitt namn inom branchen men gemene man skiter fullständigt i vem det är som gör filmen, så de måste ändå göra filmer som filmbolagen tycker verkar vinstgivande. precis som en helt färsk amerikansk regissör antagligen inte heller får göra några större utsvävningar

  2. Mycket kloka åsikter, Stolf. Det är lätt att nörda ner sig och tänka ”Alexandre Aja, han gjorde ju Haute Tension”, medan den genomsnittliga biobesökaren verken känner till honom eller filmen och skiter i det. Då måste Aja (för att åter använda honom som exempel) etablera sig som en känd genreregissör i Hollywood för att få göra de filmer han verkligen vill göra. Att många amerikanska biobesökare verkar ha ett motstånd mot att se textade, utom-amerikanska filmer förstärker behovet av att börja på noll.

  3. Ajas första Hollywoodfilm höll iofs hög kvalitet enligt mig, det var först med Mirrors det gick åt pipan.

  4. Panzerfaust: Håller med dig om The Hill Have Eyes-remaken (som jag faktiskt diggar mycket mer än originalet). Jag tog mest Aja som ett random exempel. Kanske ett lite dåligt sådant… 🙂

  5. Sofia said

    Det blir väl lite samma utveckling som när en lågbudgetregissör helt plötsligt får en Hollywoodekonomi att leka med — mycket pengar innebär allt som oftast många viljor och då är det säkert väldigt lätt att tappa bort sig. På ett sätt tror jag det är lättare att hålla fast vid en vision när man måste böka lite för att få till det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: