The Leopard Man (1943)

december 30, 2011

Nu har turen kommit till Jacques Tourneurs sista RKO-skräckis. Efter den enorma succén med Cat People ville Val Lewton göra ännu en film på kattema. Inspiration fann han i författaren Cornell Woolrichs roman Black Alibi (en författare som Hitchcock senare också skulle filmatisera när han gjorde Fönstret åt gården). Lewton anlitade återigen manusförfattaren Ardel Wray (I Walked with a Zombie) för att adaptera denna historia om ett gäng mord i en amerikansk/mexikansk gränsstad för vita duken. Märkligt nog så finner vi även här en ganska stor inspirationskälla för Paul Schraders remake av Cat People från 1982 (trots att den här filmen inte har någonting med de båda ursprungliga Cat People-filmerna att göra). Detta kan tyckas märkligt, men egentligen så sätter Schrader fingret på något centralt. The Leopard Man riktar sig till samma publik som såg Cat People och leker med deras förväntningar. Filmen är mycket mer effektiv om du först sett Tourneurs förra kattfilm och då framstår The Leopard Man nästan som meta. Hela plottwisten spelar på vad vi förväntar oss av en film vid namn The Leopard Man och vänder upp och ner på dessa förväntningar. Och visst finns det en svart panter i den här filmen också. Det är tom samma svarta panter som Lewton och Tourneur använde i Cat People. Hur står sig då The Leopard Man i den stenhårda konkurrensen med Tourneurs båda övriga RKO-skräckfilmer? Ganska bra. Som skräckfilm så känns den nog mest modern av samtliga RKO-rysare. Samtidigt så är filmen mer än skräckthriller än en renodlad skräckfilm. Men jag återkommer till detta. Nu tar vi handlingen…

Kiki Walker (attraktiva Jean Brooks från The Seventh Victim) är en nattklubbssångerska i en liten amerikansk stad som ligger på gränsen till Mexiko. Hennes manager Jerry Manning (Dennis O`Keefe) anser att Kiki behöver krydda sitt uppträdande, så han hyr en svart panter som hon ska uppträda med på scen. Men redan första kvällen går allt åt helvete. Pantern sliter sig från sitt koppel och flyr. Snart dyker liket av en ung flicka upp. Hennes kropp har klösmärken och intill hittar polisen spår av katthår. Hela den lilla staden går ihop för att hitta det förrymda kattdjuret innan det dödar igen, men pantern går inte att finna nånstans. Snart dyker ännu ett lik upp. Och ännu ett. Manning börjar dock tvivla på att det är pantern som är skyldig till dödsfallen. Han konsulterar både indianen som äger pantern och en forskare (James Bell). Morden sker på öppna platser där kattdjuret inte borde känna sig trängt och alla offren är unga kvinnor. Gamla indianlegender talar om att människor kan förvandlas till kattdjur, men är verkligen svaret så enkelt? Eftersom både Manning och Kiki anser sig skyldiga till att pantern flydde (och vill rentvå sina namn) börjar de att gillra en fälla. De vill fånga in den verkliga mördaren…

Jag nämnde ovan att The Leopard Man känns väldigt modern. Detta beror nog mest på att filmen har en hög bodycount. Tourneur lägger mycket kraft på att bygga upp mordscenerna och trots att man inte får se själva morden så hade upplägget fungerat i en modern slasherfilm. Med briljant regi och ett öga för detaljer lyckas Tourneur göra flera av dödsögonblicken minnesvärda. Bäst är scenen med den unga tjejen som blivit utelåst. Medan familjen försöker få upp den låsta dörren angrips hon på andra sidan och vi hör hennes skrik. Sedan flyter blodet in under dörren och in i huset. Överhuvudtaget så delar The Leopard Man mycket stämning med regissörens två tidigare skräckfilmer. Konstraster mellan ljus och mörker används mycket effektfullt (särskilt i filmens slutscener) och öknen runt den lilla staden ser hotfull och extremt ogästvänlig ut. Trots att historien kanske är den minst komplexa av de tre filmerna, så innehåller nog The Leopard Man den enskilt bästa dialogen. Ardel Wray fick hjälp att skriva repliker av Edward Dein (senare regissör av The Leech Woman) och det märks att dialogen är genomarbetad. Den är förvånansvärd befriad från den lite teatraliska sentimentalitet som präglade många av tidens filmer och bidrar nog också till filmens moderna känsla. Tyvärr så tycker jag inte riktigt att upplösningen mäter sig med resten av filmen. Den är absolut inte dålig (och känns helt logisk), men jag hade nog förväntat mig lite mer.

The Leopard Man är ännu en väldigt lyckad skräckthriller av Lewton och Tourneur. Det är faktiskt förvånande hur psykologisk filmen i slutändan är (att säga mer är en spoiler). Den är mer spännande än Cat People, men kan inte riktigt mäta sig med med den mångbottnade och creepy I Walked with a Zombie. För att du ska få ut maximalt ur den kräver den dock att du ser Cat People först…

Trailern gör ett bra jobb med att marknadsföra filmens mysterieaspekter…

Annonser

11 svar to “The Leopard Man (1943)”

  1. […] The Leopard Man Like this:GillaBli först att gilla denna post. Skrivet av trashisking Arkiverad i Temasidor ·Etiketter: Jacques Tourneur, RKO, skräck, USA, Val Lewton 7 Kommentarer » […]

  2. filmitch said

    Kanske ger den ett försök då du har en förmåga att göra en sugen att se det mesta du presenterar på din blogg.

  3. Sofia said

    Ett ganska vågat drag måste jag ändå säga (med metaelementen), men ett gott betyg att man vågade lita så pass mycket på sin publik. Låter klart intressant!

  4. filmitch: Om du inte gillar Cat People så har jag faktiskt svårt att tro att du skulle gilla den här (eller I Walked with a Zombie för den delen). På flera sätt är de ganska lika…

    Sofia:..och redan på 40-talet! Visst är det vågat och extremt unikt för tidsperioden.

  5. Sofia said

    Ujuj, hur ska man hinna med ny film när det finns så mycket gammal som är så spännande? 😀

    Gott Nytt (nygammalt) Filmår på dig!

  6. Varför tror du att jag knappt ser ny film, Sofia? 😉

    Gott nytt år.

  7. Sara BE said

    Japp, jag måste se den. 🙂
    Häromdagen såg vi en fin Tourneur-noir – Nightfall. Sett den? (Jag ska se om jag får ur mig en recension någon dag framöver)

  8. Nix, den har jag missat. Var den bra?

    • Sara BE said

      Inte perfekt, men en klar fyra tycker jag. Avancerad berättarstruktur här också, och underbara skurkar. Ska skriva ett inlägg om skurkarna i den och en annan noir som vi också såg torr jag. 🙂

  9. Låter kul! Ser fram emot ditt inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: