I Walked with a Zombie (1943)

december 19, 2011

Redan året efter Cat People gjorde Jacques Tourneur sin nästa skräckfilm. RKO sparade verkligen inte på tiden och Val Lewtons skräckdivision sket ur sig filmer i en rasande fart. Och då blev ändå inspelningen av I Walked with a Zombie försenad pga Cat Peoples oväntade popularitet. Det sägs att Val Lewton ogillade Inez Wallace ursprungliga utkast till manuset och därför bad han de båda manusförfattarna Curt Siodmak och Ardel Wray (som jobbade i skift och aldrig träffades) att föra in element från Charlotte Brontes klassiska roman Jane Eyre i handlingen. Och visst finns det likheter mellan I Walked with a Zombie och Brontes roman. Guvernanten (här sjuksköterskan) som kommer till en överklassfamilj, som ruvar på hemligheter som omfattar en sinnessjuk hustru (här eventuellt en zombie), och blir kär i maken. Det går dock inte att kalla Tourneurs film för en filmatisering av Brontes roman. Det är bara vissa trådar som lånas och skillnaderna är alldeles för stora. I Walked with a Zombie följer den tradition inom skräckfilmen som startades på 30-talet av White Zombie och dess informella uppföljare Revolt of the Zombies. Likt jag varit inne på tidigare så definieras pre-Romero zombiegenren av ockultism och exotisering av livet i kolonierna i Karibien. Flera av dessa filmer bär även rasistiska drag där häxkonster kopplas till de svarta slavarna och där dessa utgör en hotbild mot den vita mannen. Därför är det så otroligt befriande att se en film ur den här (utdöda) genren som är så intelligent. I Walked with a Zombie är inte bara Tourneurs allra bästa RKO-film, utan antagligen min favoritskräckfilm bland de som kom ut innan 1950.

Jag har redan varit inne och nosat på handlingen. Betsy Connell (Frances Dee) är en ung kanadensisk sjuksköterska som svarar på en jobbannons. En plantageägare i Karibien vill ha en privat sjukvårdare åt sin fru. Betsy beger sig till ön och möter redan på båten dit sin blivande arbetsgivare; Paul Holland (Tom Conway igen). Han är en tungsint och ångestfylld man. På plantaget bor även Pauls yngre halvbror Wesley (James Ellison) som är raka motsatsen till den tungsinte äldre mannen. Men Betty inser snart att även Wesley döljer ett inre mörker; ett mörker som han konstant försöker dränka i alkohol. Vad är det egentligen som hänt de båda bröderna? Redan första natten på plantaget får dock Betsy annat att tänka på. En kvinna i vit klänning drar runt på godset och försvinner upp i ett torn. Betsy följer efter vålnaden och blir inträngd i ett hörn när kvinnan plötsligt dyker upp ur skuggorna bakom henne. Den vackra vålnaden är blek och okontaktbar. Bröderna dyker dock upp till Betsys räddning och hon har blivit introducerad till sin patient. Husläkaren är övertygad om att fru Holland fått en hjärnskada efter en tropisk sjukdom, men bland tjänstefolket tisslas och tasslas det om att frun i huset dog och återuppstod. Betsy får en idé om ett kontroversiellt botemedel. Om magi verkligen har skapat fru Hollands tillstånd, så kanske den även kan bota henne? Driven av en osjälvisk kärlek till Paul, och med instruktioner från tjänstefolket, beger sig sjuksköterskan ut på jakt efter voodoo-kulten. Direktiven leder henne till en vägkorsning mitt i natten. Där möter hon korsningarnas väktare…

Hur ska jag egentligen kunna hitta rätt ord för att beskriva denna fantastiska film? I vilken ände ska jag börja? Vi kan starta med handlingen. I Walked with a Zombie är lika mycket en ockult thriller som det är en skräckfilm. Tourneur behärskar mysterieformen väldigt bra, vilket pekar framåt mot hans senare film-noirs (som tex den fantastiska Out of the Past). Det finns inte heller några enkla lösningar i den här filmen. Tourneur skriver dig inte på näsan och mycket av tolkningen hur allt hänger ihop i slutändan lämnas åt tittaren. Trots att filmen är under 70 minuter så känns ändå historien galet mer mångbottnad än många moderna Hollywood-filmer som klockar in på två timmar. En annan aspekt som är viktig att ta upp är hur intelligent I Walked with a Zombie undviker genrens traditionella rasistiska fallgropar. Brödernas moder (som är starkt troende kristen) ser ner på den svarta befolkningen på ön och försöker att kontrollera dem med okonventionella metoder. Detta slår tillbaka på hennes familj och henne själv. Annars så är Betsys relation till sina svarta arbetskamrater skildrad med väldigt mycket värme, vilket var mycket ovanligt för tidsperioden. Men hur fungerar I Walked with a Zombie som skräckfilm då? Förvånansvärt bra om vi betänker hur välfungerande övriga delar är. Visuellt är den riktigt creepy (vilket nog bilderna vittnar om). Tre skräckscener sticker ut som extremt effektiva; Betsys första möte med fru Holland uppe i tornet, när Betsy beger sig för att hitta voodookulten och när väktaren kommer till plantaget för att hämta fru Holland. Tourneur väljer, smart nog, att inte använda sig av jump scares här (som han uppfann i Cat People), utan anstränger sig istället för att skapa en obehaglig atmosfär. Filmen är full oroväckande bilder och ockult symbolik och visuellt så har Tourneur överträffat sin förra film med hästlängder. I Walked with a Zombie har en ganska säregen stämning som suger dig in i dess värld; en värld fylld av voodoo och förbjuden kärlek…

Jag tror ni förstår min poäng: I Walked with a Zombie är en odiskutabel skräckklassiker och har hyllats som en sådan med all rätt! RKO spöade Universal med hästlängder och lyckades göra en film som inte bara är konstnärligt intressant, utan även mer mystisk och gåtfull än något konkurrenterna hade spottat ur sig (undantaget skulle eventuellt vara The Old Dark House). Dessa styrkor medför att I Walked with a Zombie fortfarande känns ganska modern idag. En väldigt unik film, som du som skräckintresserad inte har råd att missa!

Trailern spoilar tyvärr lite för mycket av handlingen, men är värd att se om du främst vill se filmen för dess stämning…

Annonser

7 svar to “I Walked with a Zombie (1943)”

  1. Sara BE said

    Den är hemskt fin. Blev sugen på att se om den nu. Ska bli spännande att se vad du tyckte om The Leopard Man, den har jag inte sett.

  2. I Walked with a Zombie är helt fantastisk. Jag fullkomligt älskar den filmen!

    The Lepoard Man dyker upp här på bloggen efter julhelgen.

  3. filmitch said

    Än en film till listan. Tackar för underhållande och välskriven text som väcker mitt intresse 🙂

  4. Sofia said

    Håller med filmitch, den här lät väldigt intressant. Och så med lovord från Sara också, inte illa.

  5. […] när han gjorde Fönstret åt gården). Lewton anlitade återigen manusförfattaren Ardel Wray (I Walked with a Zombie) för att adaptera denna historia om ett gäng mord i en amerikansk/mexikansk gränsstad för vita […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: