The House That Screamed (1969)

december 1, 2011

När man tänker på äldre spansk skräckfilm så tänker man oundvikligen på Paul Naschys filmer. Men vad folk ofta glömmer bort är att Spanien hade en stor skräckfilmsvåg under 60- och 70-talet. En sorgligt bortglömd talang från denna era är Narciso Ibáñez Serrador. Han ses nog som en doldis eftersom han endast regisserade två långfilmer. Annars har han mest jobbat med TV. Han har gjort TV-filmer (skräck som tex El Trapero och La Pesadilla) plus en jävla massa TV-serier. Ibáñez Serrador är absolut mest känd för den fantastiska (och kontroversiella) onda barn-rullen Who Can Kill a Child? från 1976. Har ni inte sett den så måste ni leta upp den. Det finns liksom ingen annan film som riktigt liknar den (och jag känner att jag måste skriva en ordentlig recension på den nån gång snart). The House That Screamed (La Residencia på spanska) var Ibáñez Serradors första biofilm och den har fått en del uppmärksamhet eftersom det ryktas att Dario Argento sagt att han gillar den. Vad som är ännu mer intressant är att det finns vissa (ytliga) kopplingar mellan Ibáñez Serradors film och Argentos egna Suspiria. Båda utspelar sig på internatskolor för flickor och i båda filmerna tvingas karaktärer att utreda ett gäng mystiska mord vilket får dem att avslöja skolornas hemligheter. Men där slutar likheterna. Ibáñez Serradors film är mycket mer jordnära än den operainfluerade och surrealistiska Suspiria. Om The House That Screamed verkligen influerat Argento eller inte låter jag därför vara osagt. Men det borde åtminstone (helt rättfärdigat) öka intresset för denna väldigt välgjorda film.

The House That Screamed utspelar sig på ett flickinternat i Frankrike någon gång under 1800-talet. Skolan riktar in sig på ”besvärliga” flickor (ni kan nog tänka er hur detta definierades under denna tid) och dit anländer unga Teresa (Cristina Galbó) tillsammans med en rik välgörare. Hon är faderslös och mamman är prostituerad. Den äldre mannen tycker synd om flickan och betalar internatavgiften så att hon kan få någonstans att bo och en utbildning. Men vad Teresa inte vet är att internatet får Lundsberg att framstå som en spa-semester! Skolan drivs av fru Fourneau (duktiga Lilli Palmer från bla The Boys from Brazil) och hon har utvecklat starkt auktoritära uppfostringsmetoder som omfattar grov pennalism. Isolering och piskstraff är vanliga vid överträdelser av skolans regler. Vid sin sida har hon Irene (Mary Maude från bla Crucible of Terror), en av eleverna som tagit begreppet kamratuppfostran till nya höjder. Fru Fourneau har även en tonårsson vid namn Luis (John Moulder-Brown) som bor på internatet och som hon inte låter träffa någon av flickorna eftersom ” de är dåliga för honom”. Han tillbringar sin tid med att spionera på tjejerna och även att inleda relationer med vissa av dem i smyg. Den hårda pennalismen ledder till att flera av tjejerna gör ansträngningar att fly från internatet. Men alla som försöker mördas brutalt. Mördaren städar sedan snabbt undan sina spår. När Teresa blir utsedd till Irenes nya hackkyckling tvingas även hon att göra ett försök att sticka…

Om man läser min beskrivning av handlingen ovan så låter det som ganska välkänt territorium, men den gör inte filmen rättvisa. Under den första timmen av The House That Screamed förekommer knappt några skräckscener alls. Istället så skildras livet, karaktärerna och relationerna på internatet med stor omsorg. Filmen framstår som en 1800-tals variant av Ondskan, fast med bara tjejer i rollerna. Detta känns som Ibáñez Serradors främste syfte med filmen. När skräcken börjar smyga sig på är den också fasligt kompetent utförd (och sker framför allt i perfekt lagom doser). Morden är extremt stiliserade och nästan vackra. Ibáñez Serrador använder klippning och slowmotion på innovativa sätt och fläskar inte på med gore, utan anstränger sig istället för att skapa ett rejält jävla obehag hos tittaren. Och de långa kameratagningarna längst mörka korridorer och in i kolsvarta dörrar fungerar. Det finns ett enormt krypande obehag i The House That Screamed som dels kommer från det faktum att vi bryr oss om den sympatiska Teresa och dels från regissörens extremt skickliga scenkompositioner. När ungefär en halvtimme återstår av filmen gör Ibáñez Serrador ett grymt vågat drag med handlingen. Det är inte unikt, men få som försökt sig på det har lyckats. Spanjoren tillhör den lyckade kategorin och allt i filmen omkullkastas. Scenen är en brygga till förklaringen bakom vad som faktiskt pågår på internatet och trots att filmen både har drag av en pre-giallo och en pre-slasher så är inte själva mördarens identitet det mest intressanta. Istället så är det motivet. Förklaringen är enkel, men blir ändå i Ibáñez Serradors händer riktigt jävla obehaglig. The House That Screamed är på flera plan det perfekta äktenskapet mellan drama och skräck. Allt från kameraarbete och musik till skådespeleri och iscensättande skriker kompetens och kvalité (om ni ursäktar ordvitsen).

The House That Screamed är en otroligt sevärd långfilm från en regissör som tyvärr regisserade alldeles för få. Det är även en film som borde tilltala folk som inte är genrefans. Den är tragisk och rörande, men lyckas också vara ordentligt läbbig. Jag tycker dock att Who Can Kill a Child? är ännu bättre!

Den amerikanska trailern försöker få filmen att se ut som en grindhouserulle. Det är den inte…

Annonser

4 svar to “The House That Screamed (1969)”

  1. filmitch said

    Denna lät mycket intressant men är kanske svår att få tag på?

  2. Tyvärr, så är den det. Jag såg en VHS-ripp och har dålig koll på hur den officiella utgivningen på DVD ser ut.

  3. Sofia said

    ”One by one they will die!” Känns inte som någon särskilt originell tag-line för den här typen av film… 😉

  4. Det är de amerikanska distributörerna som marknadsför en bra film på ett jävligt kasst sätt. Fucking yankees! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: