Delirium (1972)

september 26, 2011

Renato Polselli har en liten skara hängivna fans bland konnässörer av udda exploitationfilm. Vissa av dessa hävdar att han gjorde den absolut första italienska giallon redan 1952, alltså elva år innan Mario Bava gjorde sin The Evil Eye! Den filmen heter Delitto al luna park och är i princip omöjlig att hitta. Tills jag sett den så räknar jag fortfarande Bava som denna italienska subgenres farfar. Polselli gjorde sig främst känd under 60-talet för några få gotiska skräckfilmer om vampyrer; The Vampire and the Ballerina (som jag nämnt i en annan recension) och The Vampire of the Opera (ni kan nog tänka er vad inspirationskällan för den filmen var). Men det är inte dessa två (halv)meningslösa filmer hans fans lyfter fram. I början av 70-talet insåg Polselli att sleaze skulle bli nästa stora grej. Han gjorde då ett gäng filmer med extremt grafiskt skildrat sex, ofta i kombination med våld. De två mest kända av dessa filmer är Delirium (aka Delirio caldo) och The Reincarnation of Isabel (aka Riti, magie nere e segrete orge nel trecento…). Båda dessa filmer hade förre detta Mr. Universe Mickey Hargitay (mest känd kanske för Bloody Pit of Horror) och vackra Rita Calderoni (absolut mest känd för Nude for Satan) i huvudrollerna. Det är två riktigt utflippade exploitationrullar fulla av grovt sexualiserat våld. Samtidigt så är de så osammanhängande att man undrar om klipparen gick på LSD. En förklaring till att båda filmernas historier var så splittrade kan bero på att Polselli klippte om sina filmer för olika marknader och lade till och tog bort scener mellan de olika versionerna. Om The Reincarnation of Isabel var hans psykosexuella version av de gamla gotiska skräckfilmerna så är Delirium en likadan behandling av giallon.

Hur fan ska jag beskriva handlingen i den här filmen på ett vettigt sätt? Vi prövar så här; Herbert Lyutak (Hargitay) är en kriminalpsykolog som jobbar för polisen. Men samtidigt så är han en sadist som stryper unga tjejer i korta kjolar (företrädesvis efter att han klätt av dom). Han kan inte ha sex med sin snygga fru Marcia (Calderoni) eftersom han inte kan få njutning utan att plåga henne, vilket han försöker att undvika. Marcia, å andra sidan, drömmer S&M-fantasier där hon plågas/plågar och knullar med sin unga systerdotter och sin hushållerska. Väl medveten om att han är ett monster och saknar impulskontroll, börjar Dr. Lyutak överväga att tipsa polisen om sina egna sexualmord så att han kan bli gripen. Men något går fel. En andra sexualmördare (iklädd i svarta handskar) dyker upp och börjar mörda unga tjejer i doktorns närhet. En burdus och mustaschklädd parkeringsvakt (som även fungerar som en svinjobbig comic relief) blir snart misstänkt. Inte så jävla konstigt eftersom han hela tiden dyker upp precis efter att morden begåtts! Samtidigt så verkar alla kvinnor som Lyutak springer på klä av sig nakna och pilla på sig själva. Allt leder upp till en helt bisarr final som verkar vara hämtad från en såpopera; ett gäng av huvudkaraktärerna barrikaderar sig i paret Lyutaks villa och överdramatiska och hysteriska konfrontationer följer. En av dom är även den andra mördaren…

Det finns två kända versioner av den här filmen; en amerikansk klippning (som är under 90 min) och en italiensk/internationell (som är 102 min). Det var den senare jag såg och jag misstänker att det mesta som är bortklippt är sex och naket. Sådant finns det gott om här och det är EXTREMT synligt (särskilt för en film så tidig som 1972). Själva våldet är dock grövre i teorin än i utförandet, eftersom filmen har extremt begränsade specialeffekter. Om jag tillfälligt bortser från den onödigt invecklade handlingen och den märkliga kontinuiteten så dras den här filmen med ett enormt grundproblem. Dr. Lyutak är vår huvudperson och presenteras som snubben vi ska hålla på. Men redan i filmens första scen så ser vi att han är en psykotisk kvinnomördare. Samtidigt så ska hans relation till Marcia skildras som komplicerad, men kärleksfull och vi ska vara förstående när han säger att han inte vill skada henne. Vad fan tänkte Polselli?! Ska vi identifiera oss med den här snubben? Sorry, men det fungerar inte. Annars så är filmen så knäpp och utflippad att jag gapskrattade flera gånger. Alla spelar över å det grövsta och handlingen är så osammanhängande att vissa scener är hysteriskt lustiga (tex så dyker en karaktär upp i slutet, som vi var övertygade hade dödats, bara för att visa polisen en bakdörr in i villan!). Det går inte att ignorera att Delirium är galet underhållande, fast antagligen inte på det sätt som Polselli tänkt sig. På många plan så är detta den perfekta italienska b-filmen. En sådan film som man tittar på istället för en komedi för att få sig ett gott skratt. En riktig kalkon alltså.

Delirium är en typisk film som inte går att bedöma på ett rättvist sätt. Den är extremt lågbudget, inkompetent och helsnurrig. Samtidigt så är den så jävla dum och överdriven att den blir underhållande. Ett perfekt exempel på so bad its good.

En fangjord musikvideo till filmens titellåt (som är sjukt corny), men ni får faktiskt en ganska bra bild av hur den är…

Annonser

6 svar to “Delirium (1972)”

  1. Micke said

    Hej!

    Jag hittade din blogg idag, och har kollat runt lite. Mycket underhållande, den här bloggen ska jag börja följa.

    Jag har det mesta i min samling. Mycket är mainstream men har även: barbar, sleaze, WIP, nazisploitation, nunsploitation, postapokalyps, zombie, martial arts, ninja, Terence Hill och Bud Spencer, B-action, cannibal, rape-revenge m.m. Jag är allätare, ser på allt från tecknat till splatter, men ser helst på skräckfilmer.

  2. Tjena Micke. Kul att du hittat hit och det verkar som om vi har exakt samma filmsmak. Ser fram emot dina framtida kommentarer. 🙂

  3. Sara BE said

    Håller med dig – riktigt bisarr film. Jag tror att jag såg den mindre snuskiga versionen. Minns inte så mycket snusk, mest allmän craziness. Eller så har jag bara trängt bort allt …

    Förresten – jag vet inte om du bor i Stockholmsområdet, men om du gör det så vill jag tipsa om detta:
    http://0glorybox0.blogspot.com/2011/09/skrackfilmsquiz.html

  4. Sara: Du såg antagligen den amerikanska klippningen. Mycket mindre snusk…

    Jag bor i Malmö. Vi har haft vårt eget filmquiz arrangerat av festivalgeneralen i Fantastisk Filmfestival. Men jag kommer att bo i Stockholm ett tag i vår. Om ert quiz fortfarande pågår då så kommer jag lätt att vara där.

    • Sara BE said

      Ja, så måste det ha varit!

      Om skräckfilmsquizet blir en succé så hoppas vi kunna uppföljningsquiz med science fiction resp. fantasy-teman. Och så mer skräck någon gång förstås …

  5. Låter bra. Jag håller mig informerad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: