Fritz the Cat (1972)

september 21, 2011

Robert Crumb är en amerikansk legend. Han föddes 1943 och var en av grundarna bakom underground comix-rörelsen. Den växte fram i USA under slutet av 60-talet och angrepp amerikansk populärkultur ur ett subversivt perspektiv. Rörelsen var djupt rotad i alternativkulturen, serierna gavs ut utanför mainstreamförlagen och de försökte fånga tidens anda. Denna seriescen har skildrats i den grymma filmen American Splendor från 2003. Crumb är kanske allra mest känd för seriealbumet Keep on Truckin, men han skapade fler karaktärer. En av dessa var Fritz the Cat. År 1972 skrev och regisserade den då 34-åriga Ralph Bakshi en animerad film utifrån Crumbs karaktärer. Bakshi skulle gå vidare till att själv bli en undergroundlegend inom amerikansk animation. Han har filmer som Heavy Traffic, Sagan om ringen, Wizards, Fire and Ice och Cool World på sitt samvete. Särskilt känd blev han för att tidigt blanda animation och riktiga skådespelare (med blandat resultat). Fritz the Cat var hans första animerade långfilm. Efter att filmen var ute så sa Crumb att han aldrig godkänt projektet och hotade att stämma Bakshi och filmens producent Steve Krantz. Bakshi har (å andra sidan) hela tiden hävdat att dom visst fick Crumbs godkännande, men att han ville ta åt sig all cred och ansåg att filmskaparna inte bidragit med något alls. Serietecknaren blev så sur att han tog död på karaktären Fritz genom att låta honom mördas av två Bakshi- och Krantz-liknande figurer! Fritz the Cat var den första animerade filmen någonsin som fick märkningen X av den amerikanska filmcensuren och den hamnar ofta på listor över de bästa animerade filmerna genom tiderna. Lever den upp till sitt rykte?

Katten Fritz är en wannabe-beatnik som studerar i New York. Han spelar svår för att få knulla och knarkar allt han kommer åt. Samtidigt börjar han störa sig på den akademiska världen och sina polare som bara pluggar till nästa tenta hela tiden. Fritz vill leva livet på riktigt! Varje dag ska behandlas som om den vore den sista! Efter att ha raggat upp några tonårstjejer som tror att han är filosof (och tvingat dom till gruppsex) går han hem till sitt studentboende och sätter fyr på sin kurslitteratur och sina anteckningar. Tyvärr innebär hans huvudlösa protest att hela huset brinner ner och Fritz är nu en efterlyst katt. Han söker sig till Harlem för att hänga med afroamerikanerna (som är kråkor i filmen). De är ju naturligt coola och med dom måste han ju hitta någon mening. Snart blir han polare med en kråka som räddar honom från en svart panter-bar. Fritz anser sig nu funnit meningen med sitt liv. Han ska få de utsugna att resa sig mot förtryckarna! Agitationen från ett biltak lönar sig och katten lyckas uppvigla till kravaller. Snuten dyker upp (de är grisar i filmen) och skjuter ihjäl Fritz svarta vän. Katten är nu helt körd, men han räddas av sin beatnik-flickvän (som han skitit fullständigt i fram tills nu). Dessa båda beger sig ut på en roadtrip. Tyvärr så får de slut på bensin mitt i den amerikanska öknen. När Fritz beger sig mot närmsta bensinstation så träffar han några heroinberoende bikers. Det visar sig att dom är nynazister och planerar en arisk revolution. ”Revolution som revolution”, tänker den naiva hippiekatten. Snart är han i full färd med att hjälpa högerextremisterna att spränga en kraftstation. Men allt går fruktansvärt fel…

Det finns en scen i Fritz the Cat som fick mig att börja gapskratta. När kravallerna rasar i Harlem så kallar polisen in flygvapnet som napalmbombar hela kvarteret (Vietnamkriget, någon?). När planen flyger in i New York så ser vi Kalle Anka och Musse Pigg stå och heja på dom genom att vifta med amerikanska flaggor. Denna scen är talande för den grymt underhållande satir som fyller filmen. Crumb/Bakshi gör sig jävligt lustiga över den amerikanska alternativkulturens förvirring och nyckfullhet samtidigt som de själva har en stark kritik mot landet. Katten Fritz får personifiera denna förvirring. Egentligen så vill han bara knulla och knarka, men han försöker hela tiden hitta politiska förevändningar för att göra detta. Och det blir jävligt fel. Han är inte bara naiv utan riktigt dum i huvudet också. Jag har aldrig sett en film som så tydligt lyckats förklara hur monstrositeter som Manson-familjen kunde komma ur den amerikanska hippiescenen. Detta är Fritz the Cats styrka. Annars är den jävligt lågbudget. Röstskådespelarna är inget vidare, ljudet är så burkigt att man ibland inte alls hör vad karaktärerna säger, animationerna är ryckiga (och återanvänds alldeles för ofta) och färgerna rinner ibland över eller försvinner helt enkelt. Men det spelar faktiskt ingen roll. Filmen lyckas trots dessa brister att föra fram sitt budskap. Den är även mycket mindre psykedelisk än vad jag faktiskt trodde att den skulle vara. Visst finns det vissa LSD-scener, men filmen har ändå en tydlig röd tråd rakt igenom. Och hur är det med sexet då? Jo, filmen är VÄLDIGT grafisk (faktiskt på gränsen till pornografisk). Vissa sexualiserade scener kombineras även med brutalt våld. Jag förstår verkligen varför den amerikanska censuren satte morgonkaffet i vrångstrupen…

Riktigt bra satir över den amerikanska hippierörelsen och tillräckligt exploativ för att hålla ditt intresse uppe. Fritz the Cat är verkligen underhållande och tankvärd undergroundanimation, oberoende av vad Robert Crumb själv tyckte. Låter min beskrivning ovan det minsta intressant så ska du ABSOLUT se den här filmen!

Filmens trailer. Det finns även en uppföljare som Bakshi inte alls var involverad i (och som gjordes EFTER att Crumb dödat karaktären). Jag får se om jag pallar recensera den också…

Annonser

6 svar to “Fritz the Cat (1972)”

  1. Sofia said

    När låter dina beskrivningar _inte_ intressanta? Även när du skriver om filmer som du uttryckligen avråder från att se 😉 Nä, men Fritz the Cat är ju en sådan där film som man hört talas om så mycket att man verkligen borde se den.

  2. Den brukar räknas som en klassiker inom animation och jag förstår verkligen varför. Det finns liksom inte riktigt något annat som liknar den (förutom kanske Bakshis egna Heavy Traffic).

  3. Plox said

    Låter förträffligt! Har faktiskt varit grymt sugen på den här sedan jag såg dokumentären Crumb (1984) för ett tag sen – som jag varmt kan rekommendera.

  4. Tack plox. Den har jag faktiskt inte sett. Crumb verkar vara en jävligt märklig prick…

  5. filmitch said

    Crumb gillar jag och har plöjt ganska många av hans serier. Fritz the Cat filmen är ok han hör inte till mina favoriter i Crumbs universum. Däremot är filmen bra (som du påpekar) som både satir och tidsdokument.

  6. […] år efter den kultförklarade Fritz the Cat kom uppföljaren. Denna gång var det inte bara Robert Crumb (serietecknaren som skapade […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: