Scener som skrämde skiten ur mig: Kairo

augusti 15, 2011

Spöket i det rödtejpade rummet

När den nya(gamla) japanska spökvågen först fick sitt genomslag så var jag grymt peppad. Hideo Nakatas två paradfilmer The Ring och Dark Water är fortfarande helt fantastiska genrefilmer. Takashi Shimizus Ju-on aka The Grudge går heller inte av för hackor. Alla dessa filmer har sina egna extremt skrämmande scener som står starkt i konkurrensen. Men likt alla andra flugor så blev den japansk/asiatiska-spökvågen snart kliché. Kvinnor med svart hår för ansiktet, som kryper över golvet genom tillbakaspolade rörelser, blev till slut humormaterial åt Scary Movie 10. Det krävdes en riktig veteran inom japansk genrefilm för att lämna ett bestående intryck. Och vilket jävla intryck han lämnade…

År 2001 regisserade Kiyoshi Kurosawa en film vid namn Kairo. Filmen försvann fullständigt i mängden bland alla The Ring– och Ju-on-kopior som börjat komma från Asien under den här perioden. Kurosawa hade varit verksam sedan mitten av 70-talet och föregick den trendiga spökvågen (bla genom att regissera den fantastiska Cure ett år innan Nakata gjorde The Ring). Hollywood var sena i svängarna och det dröjde fem år innan Wes Craven skrev ett katastrofalt manus utifrån Kurosawas förlaga vid namn Pulse. Den filmen hade Kristen Bell i huvudrollen. Den är även ett fullständigt missförstånd av Kurosawas intelligenta och filosofiska manus. Kairo är unik. Det är en apokalyptisk historia där döda börjar komma tillbaka till vår värld närda av den ensamhet som den moderna storstaden och internetrelationerna skapat. Det är en tragisk, vacker, fascinerande och djupt skrämmande film han knåpat ihop. Och det finns en scen som sticker ut.

En av filmens karaktärer beger sig ut. Han ser en källardörr som är igentejpad med röd gaffa. Vad han inte vet är att folk kommit på att den röda tejpen håller spöken ute (eller inne i det här fallet). Så han river ner den och går in. Väl i källarutrymmet så finner han något som nästan ser ut som ett altare uppbyggt runt en soffa och rött klotter på väggen. Men plötsligt så hör han något bakom sig. Han stirrar nerför korridoren och ser någonting. Det börjar det röra sig i skuggorna och han är säker. En kvinnlig gestalt rör sig mot honom. Hon går som i slowmotion. Hon snubblar, men fortsätter. Han kastar sig mot soffan, backar och kryper in bakom den. Han tittar efter hennes fötter. Vad han inte vet är att hon håller på att krypa över den…

Det finns inte så mycket mer att säga om den här scenen. Det är en helt fantastiskt utförd skräcksekvens. Bilder, musik och klippning gifter sig till en helt otrolig helhet. Men det mest frånstötande är HUR SPÖKET FAKTISKT RÖR SIG! Jag är helt övertygad att om det verkligen finns spöken så rör de sig EXAKT så här…

Det gick inte att hitta en bild från den här scenen på nätet så bilden ovan är från ett annat tillfälle i Kairo. Dock rekommenderar jag dig inte att se klippet nedan om du inte redan sett filmen (gör det istället!)…

Annonser

7 svar to “Scener som skrämde skiten ur mig: Kairo”

  1. filmitch said

    Jag gjorde misstaget att se Pulse därav har jag inte sett kairo än men får kanske ta och tänka om.

  2. filmitch: Jag har också sett den och den är FRUKTANSVÄRD. Pulse är nog den amerikanska ”remaken” av en asiatisk skräckfilm som skiljer sig allra mest från originalet. De är som två helt olika filmer. Men det mest pinsamma är (som sagt) att Craven fullständigt missförstått Kurosawas manus. Kairo är så mycket mer än en skräckfilm.

    Se den absolut!

  3. Sofia said

    Den här måste jag fundera på om jag fixar — jag tänder fortfarande lyset på natten när jag börjar tänka på Ringu 🙂

  4. Detta är kanske inte den värsta av japanerna, fast det är absolut en av de bästa.

  5. Ja, fy fan, den här filmen är verkligen läskig! Var dock länge sen jag såg den, kanske dags att gräva fram min Hong Kong-import och se om den. tack för trippen nerför memory lane.

  6. Varsågod, Anders. Kul att höra från dig igen, föresten…

  7. […] i filmens värld verkligen finns spöken). På detta planet känns The Awakening lite influerad av Kiyoshi Kurosawas Kairo. Men andra influenser är ännu starkare. Murphy och Volk har själva sagt att de är stora fans av […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: