Invasion of the Blood Farmers (1972)

augusti 9, 2011

Hur kan man ta en film med titeln Invasion of the Blood Farmers på allvar? Ska det vara en skräckkomedi? Eller kanske en homage till 50- och 60-talets b-filmer? Hur det än må vara så måste man erkänna att filmbolagen var ganska duktiga på att marknadsföra dessa dive in z-filmer genom småprovocerande och fartfyllda affischer. Spana in den ovan. Man blir lätt lurad att det åtminstone är en gorefest man kommer få beskåda. Hur står det då till med filmens mer grafiska och sleazy sidor? Vi kommer återkomma till detta. Invasion of the Blood Farmers är skriven och regisserad av Ed Adlum. Hans enda andra bedrift är att ha producerat och skrivit den fruktansvärda yeti-filmen Shriek of the Mutilated. Detta borde få vilken varningsklocka som helst att börja ringa, men Trash is King! är inte den som låter sig skrämmas bort. Trots att jag var tveksam till att den här filmen skulle vara den där dolda lågbudgetpärlan jag letat efter, så tänkte jag att det ändå fanns en god chans att jag kunde bli underhållen. Är Invasion of the Blood Farmers så dålig att den blir bra? Nej, det är den absolut inte.

Hur kan en film med så lite handling vara så förvirrande? Att lyckas med detta måste vara Adlums stora bragd. Filmen börjar med en massa flumsnack om druider och vi får sedan se en blodig man stapla in på en bar (belägen på den amerikanska landsbygden) och dö. Dr. Roy Anderson (Norman Kelley) kommer snart över ett provrör med den döda mannens blod och upptäcker det reproducerar sig självt utan att sluta. Vid sin sida så har Dr. Anderson sin assistent Don (Bruce Detrick), som tillika dejtar hans dotter Jenny (Tanna Anderson). Den unge mannen tror att blodet kan användas för att bota blodsjukdomar. Märkligt nog ställer sig ingen av dom frågan var fan det kommer ifrån från första början. Vi lär oss snart att ett gäng druidbönder (vissa iklädda i svarta bödelkåpor) kidnappar folk från trakten för att tömma dom på blod. Allt i syfte att återuppliva sin döda (eller sovande?) drottning (Cynthia Fleming). Vad har det självförökande blodet med allt det här att göra då? Ingen jävla aning. Hur som helt blir druiderna nervösa när de får reda på att Dr. Anderson och Don har ett provrör med det och de hämnas genom att döda och äta Jennys hund. Det verkar som om blodet på något sätt kan förinta dom. Efter den här incidenten så händer i princip ingenting under resten av filmen. Folk sitter och pratar och några karaktärer som vi aldrig sett tidigare mördas av druidbönderna. Slutligen så tar druiderna sitt förnuft till fånga och inser att Dr. Anderson faktiskt kan utgöra ett hot. De kidnappar honom och Jenny. Kommer Don att hinna rädda dom innan det är för sent? Bryr du verkligen dig?

Invasion of the Blood Farmers är ett riktigt lågvattenmärke. Förutom att vara sjukt billig, inkompetent klippt och extremt dåligt spelad så innehåller den inget gore eller sleaze överhuvudtaget. Jag tror att filmen inte har en enda specialeffekt. Alla dödsfall sker utanför bild. Det finns alltså INGEN behållning med den här filmen. Jag uppskattar dålig film väldigt mycket. Dålig står absolut inte i motsättning till underhållande och några av de absolut roligaste filmer som gjorts är inte komedier utan misslyckade genrefilmer. Men Invasion of the Blood Farmers är inte underhållande. Den är förvirrande, lam och fruktansvärt tråkig. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga mer.

På samma sätt som jag har svårt att välja ut EN favoritfilm, så har jag även svårt att lista vilken den absolut sämsta filmen genom tiderna är. Men jag kan avslöja så här mycket; Invasion of the Blood Farmers är en stark kandidat till den posten…

Likt affischerna så var även många trailers som marknadsförde dessa drive in-rullar välgjorda. Denna får filmen att verka väldigt magstark. Låt dig inte luras!

Annonser

4 svar to “Invasion of the Blood Farmers (1972)”

  1. Sofia said

    Haha, to boldy go where no man has gone before, det är du det 😉 Men jag måste ju fråga: _hur_ är blodet ”självförökande”? Blir det bara mer och mer hela tiden?

  2. Precis. Och det har verken någon poäng för ploten eller någon förklaring.

  3. filmitch said

    Kan hålla med om påståendet att misslyckade genrefilmer kan vara otroligt roande – åtminstone om man är på rätt humör. Balansen men att det blir roligt eller bara trist är hårfin i det här fallet verkade det tippa över åt det trista hållet 😦

  4. Det behövs något utflippat och småambitiöst (i alla fall på gorefronten) för att jag ska bli underhållen. Detta är bara en dålig b-film.

    En VÄLDIGTdålig b-film…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: