The Dead Pit (1989)

juli 2, 2011

Brett Leonard är en lustig man. Han skapade sig en karriär genom att göra skräckthrillers om datorrädslor. Leonards mest kända film är utan tvekan The Lawnmower Man. Den blev hyllad för sina (för tiden) revolutionerande special effekter, men inte så mycket annat. Sedan regisserade han den digitala seriemördarrullen Virtuosity med Denzel Washington och behandlade ännu en gång rädslor kopplade datorteknologins utveckling. Efter Dean R. Koontz-filmatiseringen Hideaway blev Leonard snabbt en föredetting. Att han på senare år gjort filmer som Man-Thing och Highlander: The Source talar sitt tydliga språk; Leonard är en b-films regissör och inte en speciellt kompetent sådan. Men innan han fick jobba med Hollywoodstjärnor så gjorde han en liten film vid namn The Dead Pit. Det är nu vi riktar våra blickar mot denna debut. The Dead Pit är lite av en hybrid. Ta en del mentalsjukhusskräckis, två delar slasher och en del zombiefilm, rör ihop allt och toppa med lite haunted house-klyschor, tuttar och gore. Hur smakar det då? Ganska unket…

Filmen börjar med en flashback. Den briljante Dr. Colin Ramzi (Danny Gochnauer) genomför groteska experiment på patienter som är intagna på den mentalinstitution där han jobbar. Hans kollega, Dr. Swan (Jeremy Slate), bestämmer sig för att stoppa den galna doktorn och tar sig därför ner till den håla under sjukhuset där Dr. Ramzi huserar beväpnad med en revolver. Efter att han skjutit knäppskallen förseglar Swan det underjordiska rummet så att ingen någonsin ska hitta det. Vi hoppar nu framåt i tiden och en ny patient (stuntkvinnan Cheryl Lawson) anländer till kliniken. Den unga kvinnan har drabbats av minnesförlust och kallas därför kort och gott för Jane Doe. Redan samma dag som hon går in genom sjukhusgrindarna sker en jordbävning som självklart river murbruket som täcker den håla där Dr. Ramzi mördades. Den galna kirurgen återuppstår och börjar att ha ihjäl både personal och patienter på sjukhuset. Samtidigt uppvisar han en väldigt speciell dragning till Jane. Filmen kulminerar med att alla de personer som Ramzi mördat återuppstår och övertar sjukhuset. Det är nu upp till Jane och en annan patient att stoppa zombieinvasionen och Ramzi innan det är för sent…

Hur fungerar The Dead Pits subgenrekompott egentligen? Ganska dåligt. Det stora problemet är att INGENTING förklaras. Varför återuppstår Ramzis gamla försökskaniner som zombies? Varför återuppstår Ramzi själv före alla andra? Vad fan var det för jävla experiment han höll på med egentligen? Manusförfattarna var helt enkelt jävligt lata. Filmen blir därför ganska tråkig. Folk jagas av Ramzi. Folk jagas av zombies. VARFÖR? Ingen vet! Filmens gore är väl okej. Det ser bättre ut i vissa scener än i andra. Men nästa stora problem visar sig med skådespeleriet (som ofta blir riktigt pinsamt). Gochnauer som Ramzi är riktigt kass (men så har han också mycket pinsamma one liners att jobba med). Sämst är dock Joan Betchel som spelar en av sjuksköterskorna. Det gör ont när man hör henne försöka säga sina repliker. Vad är kontentan av allt det här? Jo, The Dead Pit är en dum, tråkig, ful och smått förvirrande film. Den har inga intressanta kvalitéer överhuvudtaget. Om något så bevisar den hur jävla ointressant Leonard är…

På pappret hade väl The Dead Pit kunnat vara okej, men Leonard är så kass att han lyckas sabba det lilla som finns där (alltså den småvågade genreblandningen). Denna filmen begår ett misstag som ingen exploitationfilm får göra. Den lyckas vara tråkig…

Placebohoe har också recenserat den här filmen.

Trailern är mycket mer intressant än filmen! Det enda positiva med The Dead Pit är miljöskildringen. Inte så konstigt kanske eftersom den spelades in i Agnew State Hospital, en riktig klinik med extremt utåtagerande patienter…

Annonser

8 svar to “The Dead Pit (1989)”

  1. Sofia said

    Virtuosity tycker jag ändå har sina stunder och det är ju enbart tack vare Crowe. Men både den och Lawnmower Man är ju intressanta just på grund av vad de säger om hur man såg den virtuella framtiden.

    Den här tror jag dock att jag hoppar över, det tycks vara ett ganska säkert val 😉

  2. Ärligt talat Sofia så har jag inte sett någon av dom sedan de först kom ut på video (jag kom inte ens ihåg att Crowe var med i Virtuosity förrän du nämnde det). Hade kanske varit kul att se om dom för att kolla vad Leonard faktiskt gav för bild av den framtida tekniska utvecklingen.

    I The Dead Pit så säger han dock inte något om någonting överhuvudtaget, så du kan hoppa över den med gott samvete. 😉

  3. filmitch said

    Även jag hoppar här. har faktiskt inte sett ngn film av Leonard däremot vill jag minnas att Stephen King gick i taket när han fick se The Lawnmower man och det vill inte säga lite med tanke på vilka filmatiseringar den mannen har hyllat.

  4. filmitch: Jag minns det där med Kings reaktion. Filmen har verkligen ingenting med novellen att göra och King ville därför få sitt namn bortplockat från den (vilket han fick). Men kom ihåg att King även hatade Kubricks The Shining. 🙂

  5. filmitch said

    Jo och Kings egen version av The Shining var fantastisk….not.

  6. Nä, den var ingen hit. Men kanske lika mycket Mick Garris fel som Kings.

  7. Sofia said

    Av detta bör man väl kunna dra slutsatsen att det inte går att avgöra en films kvaliteter utifrån om herr King gillar dem eller inte 😉

    När det gäller den virtuella framtiden i Virtuosity handlade den i oväntad utsträckning om design av typen kromklot-över-vatten 😀

  8. Sofia: Så sant så.

    Jag minns inte kromkloten, men varför är jag inte förvånad? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: