Vixens: Helga Liné

juni 29, 2011

Den vackra rödtoppen Helga Liné föddes i Berlin den 14e juli 1932. Under andra världskriget skickades hon till Portugal (likt många andra tyska barn) och där inledde hon först en karriär som dansare och akrobat på en cirkus. Liné blev sedan rekryterad till modellsvängen vilket medförde att hon även kom i kontakt med filmbranschen. Hon började skådespela på 40-talet och fick först mindre roller. En stor vändpunkt i Linés karriär kom inte förrän 1961 när hon var med i Eugenio Martins Conqueror of Maracaibo. Tillsammans med den spanska regissören så skulle tyskan göra några av sin mest minnesvärda roller. Efter ytterligare några äventyrsfilmer blev Liné slutligen castad i Alberto De Martinos The Blancheville Monster (aka Horror). Den italienska filmindustrin hade under denna period mycket samarbete med den spanska. Många italienare valde att spela in sina filmer i grannlandet. Martinos skräckfilm förde fram den rödhåriga tyskan som en potentiell italiensk genreikon. Och så blev det. Liné gjorde nu ett gäng sword and sandals (bla Triumph of the Ten Gladiators och Hercules and the Tyrants of Babylon för att nämna några) och följde upp dessa med en hel drös spion- och äventyrsfilmer (där Umberto Lenzis fumetti-filmatisering Kriminal kan ha varit höjdpunkten). Men Liné kommer att bli bäst ihågkommen för sina roller i skräckgenren. Hon spelade mot Barbara Steele i The Faceless Monster och mot Carroll Baker i So Sweet… So Perverse. Liné gjorde även My Dear Killer och den spanska The Dracula Saga genom vilken hon mötte legendaren Paul Naschy (som hon sedan passade på att göra två filmer med). Liné jobbade även med den duktige Amando de Ossorio i When the Screaming Stops. Ju mer åren gick desto mer trashiga filmer började Liné medverka i. Jag nöjer mig med att nämna Exorcism’s Daughter, The Vampires’ Night Orgy och Black Candles. Nu får det räcka med namedropping! Som ni förstår så har fröken Liné haft en galet imponerande karriär och vi kommer självklart att återkomma till denna donna. Vi avslutar med att konstatera att när hon 1972 återförenades med Eugenio Martin, så gjorde hon den antagligen bästa filmen i hela sin karriär; Horror Express. I alla fall av de jag sett hittills…

Annonser

Ett svar to “Vixens: Helga Liné”

  1. Det finns förövrigt ett (påstått) citat av Liné på hennes imdb-sida som är lite lustigt:

    On ”The Loreley’s Grasp” (alltså When the Screaming Stops): A horrible film! Armando de Ossorio was a weak director and an unpleasant person. I didn’t like working for him.

    Det kräver uppenbarligen sin kvinna (eller man) att uppskatta de Ossorio. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: