Scream Bloody Murder (1973)

maj 23, 2011

Då var det åter dags för det tidiga amerikanska 70-talets lågbudgetträsk. Som ni säkert känner till vid det här laget så fostrades både storheter där (Let`s Scare Jessica to Death, Messiah of Evil) och riktiga tabbar (Don`t Look In the Basement, Devil Times Five). Denna film ska inte blandas ihop med My Brother Has Bad Dreams från året innan (som den delar alternativtitel med); en liten rulle som antagligen influerade William Lustig till hans grymma 80-tals slasher Maniac. Det märkliga är dock att de båda filmerna delar mycket likheter; psykotiska unga män med ett traumatiskt förflutet (grundad i föräldraproblem), sjukliga kärlekshistorier baserade på besatthet, bristande verklighetsuppfattning och hallucinationer. Kanske båda filmerna influerade Lustig? Vem vet? Scream Bloody Murder har i alla fall drag av en proto-slasher. Den regisserades av Marc B. Ray vars största (icke)bedrifter är att han sedan skrev manus till The Severed Arm och Stepfather 3. Imponerande. Den innehåller idel (icke)goda amatörer som inte setts till i någon annan film överhuvudtaget. Bortsett från en. Angus Scrimm (The Tall Man från Phantasm) är med i en liten, tidig roll som läkare. Tyvärr mördas han efter typ en minut…

Scream Bloody Murder börjar med en av de mest hysteriska dödsscenerna i filmhistorien. En pojke vid namn Matthew dödar sin pappa genom att köra över honom med en traktor (så han blir platt) för att sedan klanta till det rejält och råka köra över sin egna arm också! Pojken skickas till en mentalinstitution och vi träffar honom några år senare när han är en ung man (spelad av Fred Holbert) och har fått handen ersatt av en krok. Matthew anses nu rehabiliterad och beger sig till sin hemby. Hans mor välkomnar honom, men Matthew är inte nöjd. Mamman har träffat en ny snubbe och pojken vill ha henne för sig själv. Så han mördar styvfadern med en yxa och när modern upptäcker brottet råkar Matthew döda henne också. Nu brister hans psyke fullständigt och så snabbt han ser kvinnor i sexuella situationer (eller situationer som han uppfattar som sexuella) så är det sin mor han ser. Tyvärr slutar det också alltid med att han dödar kvinnan han möter (och alla dom som råkar befinna sig i närheten). Matthew springer snart på horan Vera (rödtoppen Leigh Mitchell) och hon verkar inte riktigt vara som andra kvinnor. Vera har ett ledigt sätt och accepterar pojken trots hans egenheter. Matthew börjar nu planera hur han ska leva resten av sitt liv med horan. Han tvingar sig in i en herrgård och mördar brackan som äger huset och hennes hushållerska. Sedan kidnappar han Vera och håller henne fängslad i herrgården. För eller senare lär hon sig nog uppskatta honom…

Som jag nämnt tidigare så finns det drag av slasher i den här filmen. Bodycounten är tex förvånansvärt hög för en skräckthriller från 70-talet. Överhuvudtaget så finns det stora likheter med Maniac i hur huvudpersonen/psykopaten skildras. Vi får se allt ur Matthews perspektiv och hur han tappar verklighetsuppfattningen allt mer. Även slutet påminner om Lustigs film. Men där slutar likheterna. Skådespeleriet i Scream Bloody Murder har inget att sätta upp mot Joe Spinell. Det är rent ut sagt fruktansvärt. Där Lustig lät sig influeras av italienska genrefilmer och visade upp en väldigt egen bild av New York full av märkliga detaljer, så är Rays skildring av Los Angeles icke-existerande. Överhuvudtaget så är Scream Bloody Murder en billig film som inte lyckas dölja att den är billig, vilket bara gör den galet ful. Och trots att blodet sprutar åt höger och vänster och Matthew blir allt märkligare och märkligare så lyckas Scream Bloody Murder med något som är helt förbjudet för exploitationfilmer; den lyckas vara jävligt tråkig. I slutändan så är det en film som gjorts om flera gånger efter och galet mycket bättre i princip varenda gång. Jag är inte det minsta förvånad över att Ray i princip blev bannlyst från filmindustrin efter det här jävla skräpet. Med all rätt…

Scream Bloody Murder är slöseri med din tid. Filmen är public domain men jag tänker inte länka till den. Jag vill inte uppmuntra någon att se den. Om du tvunget måste se skräpet så ska du dock veta den fira versionen av filmen är klippt (det är lite gore här och där som är bortplockat). Men du kommer aldrig att se den, eller hur?

Trailer med alternativtiteln The Captive Female. Spana in boom micken i scenen där Mitchell klär av sig. Snyggt att ha med det i en trailer….

Annonser

11 svar to “Scream Bloody Murder (1973)”

  1. Sofia said

    Haha, ja storyn låter lätt…skruvad. Undras om man har något freudianskt budskap med alla dessa traumatiserade gossar eller om det bara är ett väldigt enkelt sätt att kombinera död med nakenhet. Svaret är väl rätt uppenbart om man tänker efter i någon minut tänker jag mig 😉

    Hur lyckas man köra över sin egen arm med en traktor?!

  2. Sofia: Den freudianska analysen ska nog göras på producenterna, finansiärerna, publiken (alltså oss) osv. 🙂

    Den scenen du nämner är helt helt hysterisk. Jag lovade att inte länka vidare, men du måste bara se det här:

    http://publicdomainflix.com/movie-176.htm

  3. Sofia said

    HAHAHA!!!! Scener av den där typen har ju Austin Powers förstört för tid och evighet 😀

    Och nej, jag fattar fortfarande inte hur man lyckas köra över sin egen arm 😉 Om man däremot hoppar av så klantigt att man i princip med vilje sticker in handen under traktorbanden (och därmed måste hoppa av så man hamnar framför traktorn) blir det en helt annan sak 😉

  4. Det är helt jävla oförståeligt, dumt, en nödlösning för att regissören tyckte att mördaren hade sett cool ut med en krok och jag vet inte vad mer. 🙂

  5. Sofia said

    Galna mördare med krok är alltid att föredra framför kroklösa mördare 😉

    Förresten, när du ser public domain-filmer, kör du datorn via TV eller projektor eller ser du direkt på skärmen? Eller strömmar du aldrig?

  6. Det beror på bildkvalitén. Är den för kass blir det på datorn, annars kör jag det på TV:n. Strömmar? 🙂

  7. filmitch said

    Jo det något alldeles extra, blev kite sugen på att se ngn Austin Powers film 😉

  8. Sofia said

    Från archive.org tex går det ju att ladda ned filer så att man inte behöver strömma/streama (vet inte vad den svenska motsvarigheten till ordet är).

  9. Det visste jag inte! Tack för ett skitbra tips, Sofia!

  10. Sofia said

    I live to serve 🙂

  11. […] Det finns en väldigt intressant aspekt av Don`t Go in the House. När man tänker tillbaka på filmen så inser man att man faktiskt knappt får se något våld alls. Ändå minns man filmen som extremt sjuk och brutal. Ellison väljer att bara visa oss ett mord, men han gör det så detaljerat att bilden stannar kvar i våra huvuden under resten av filmen. Vi ser Donnies första offer hänga naken i en kedja i det eldsäkra rummet. Hon har har panikångest och skriker. Donny kommer in i sin flamsäkra dräkt och bränner henne med eldkastaren. Kameran klipper inte bort utan vi får se henne brinna och skrika (en enkel men förvånansvärd effektiv specialeffekt). Denna scen är så fullständigt jävla sjuk och frånstötande att den präglar hela resten av filmen. Den gjorde mig rent ut sagt illamående. Det är kombinationen av ”originaliteten” i hans sätt att döda henne, det sexualiserade i att hon är naken, hennes ångest och det faktum att kameran inte klipper bort som gör scenen så fruktansvärt stark. Annars så är Don`t Go in the House inget att hänga i julgranen. Den är kort (runt 80 min) och filmen känns fragmenterad och ofullständig. I grund och botten så är det exakt samma historia som i Maniac, men Ellison saknar Lustigs känsla för märkligt poetiska stämningar och klaustrofobi. Sedan så är Dan Grimaldi ABSOLUT INGEN Joe Spinell (som är den enskilt största anledningen till att Lustigs film är så jävla bra). Det är dock intressant att grundhistorierna i de båda filmerna är så lika. De båda regissörerna verkar inte ha känt till varandras filmer. Antagligen så är båda filmerna influerade av mammakomplexen i Psycho fast de har istället försökt skildra dom på mest tänkbara exploativa sätt. Båda filmerna innehåller också Tales from the Crypt-influerade moraliska twists i slutet, som kan ses som varianter på Hitchcocks egna sluttwist. Fast detta är heller inget nytt, likt jag skrivit om tidigare. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: