Valerie and Her Week of Wonders (1970)

maj 14, 2011

I slutet av 60-talet revolterade tjeckerna mot den sovjetiska ockupationsmakten. Ryska tanks rullade in i Prag och undantagstillstånd utlystes. Rörelsen på gatan backades upp av en ordentlig kulturell rörelse. Jan Svankmajer var en av de centrala figurerna i denna strömning och har ni inte sett hans Alice (baserad på Carrolls Alice i underlandet) eller hans version av Faust, då har ni missat ett stort stycke öststatssurrealism. Men överhuvudtaget så var slutet av 60-talet och början av 70-talet en guldålder för originell tjeckisk film. De blandade surrealism med psykadelica och samhällskritik (se tex Vera Chytilová Daisies). En av de mer kända av dessa filmer är Jaromil Jires Valerie and Her Week of Wonders. Det är en filmatisering av Vítezslav Nezvals roman från 1935, en av förgrundsfigurerna för den surrealistiska rörelsen i Tjeckien. Jag kommer inte analysera den här filmen i termer av kritik mot den stalinistiska statssocialismen eller den sovjetiska ockupationen (trots att jag tror att detta säkert är möjligt och antagligen gjorts redan). Vi kan nöja oss med att konstatera att Valerie and Her Week of Wonders representerar en urtjeckisk sago- och historieberättartradition. Det var kanske det som var Jires huvudsyfte; att etablera en tjeckisk identitet mot den ryska kulturella påverkan? Som ni säkert förstått vid det här laget så är Valerie and Her Week of Wonders en saga. En ovanligt mörk, sexualiserad och surrealistisk sådan.

Valerie (Jaroslava Schallerová) bor i en liten by i Moravien. En dag får hon ett par (eventuellt magiska) örhängen av sin mormor. Dessa örhängen tillhörde Valeries mamma. Flickan lämnar aldrig ifrån sig dessa och sover tom med dom på. Men så en natt dyker en tjuv upp som stjäl Valeries örhängen. Nästa dag har dock örhängena dykt upp igen och samtidigt så har flickan fått sin första mens. Tjuven var en pojke vid namn Orlik (Petr Kopriva) och Valerie börjar känna en märklig attraktion till honom. I byn anländer en grupp missionärer (som mer ser ut som ett karnevalståg) och med dom följer en man som kan vara en vampyr. Han kan även vara Valeries försvunna far. Är mannen ett hot eller en frälsare? Detta blir början på Valeries märkliga resa in i vuxenlivet. Karaktärer försvinner och ersätts med andra som spelas av samma skådespelare och män försöker konstant förföra Valerie. Flickan är hela tiden förföljd av vampyren/fadern. Och vad är öronhängenas roll i det hela?

Förstår ni någonting av handlingsbeskrivningen ovan? Misstänkte det. Valerie and Her Week of Wonders har ingen handling (eller i alla fall inte i den traditionella mening vi definierar en sådan). Filmen är mer ett försök att fånga känslor i form av bilder. Valeries framväxande sexualitet känns som ett centralt tema. Denna skildras både i form av frestelser och de hot som följer med den. Samtidigt leker Nezval med en massa sagostereotyper. Det är nog så det är lättast att definiera den här filmen; som en surrealistisk vuxensaga om sexualitet. Filmens scenografi är sjukt snygg och den är otroligt vackert filmad. Detta bidrar starkt till den fantastiska stämningen. Jag är ett stort fan av surrealistiskt filmskapande (Luis Bunuel och David Lynch hör till mina två absoluta favoritregissörer). Men Jires är nog den regissör som gått längst i att ersätta handling med symboler och känslor. Det är nästan på gränsen att man inte kan kalla Valerie and Her Week of Wonders för en spelfilm överhuvudtaget. Det är mer av ett kollage. Ett väldigt drabbande och stämningsfyllt kollage. Det finns flera helt fantastiska scener; som tex när vampyren jagar Valerie och hoppar ut genom fönstret. Men vad säger då den här filmen om unga flickors sexualitet? Jag vet inte riktigt. Det behövs nog en psykoanalytiker för att svara på den frågan.

Valerie and Her Week of Wonders ställer enorma krav på sin publik och jag är inte säker på att jag riktigt tillhör den grupp människor som den här filmen riktar sig till. Men i och för sig så har jag ingen aning om vem som är tänkt som den här filmens publik. Den har i alla fall fått mig jävligt sugen på att läsa Nezvals roman. Lösningen på gåtan kanske finns där…

Det är en fruktansvärt vacker film i alla fall…

Annonser

5 svar to “Valerie and Her Week of Wonders (1970)”

  1. Stefan said

    Schysst recension där! Blev lite nyfiken på denna när jag såg den bland ”101 skräckfilmer du måste se innan du dör”. Verkar sjukt surrealistiskt med spännande symbolspråk, inte helt lätt att få grepp om. Men det kan ju räcka att bara flöda med i bilderna.

  2. Jag vet inte riktigt om man kan definiera Valerie som en skräckfilm. Kanske mer som en konstfilm, men med skräckfilmssymbolik eller med en viss skräckdramaturgi (det lilla av en sådan som finns här). Den är absolut sevärd, så länge man har koll på vad man ger sig in på.

  3. Sofia said

    Håller med i så måtto att ingen skugga ska falla över den som vanligt excellenta recensionen, men den här lät lite väl skum för min smak.

  4. Sofia: Visst är detta jävligt eget, men samtidigt så är det märkligt fascinerande. Trots att filmen är i princip oförståelig så blir den aldrig tråkig. Jires är ”på riktigt”. Det känns aldrig som flum för flummets skull.

  5. […] tjeckiska surrealistiska mästerverket Valerie and Her Week of Wonders är inte speciellt lättillgängligt på DVD. Snuskbolaget Redemption har släppt mitt ex. Det är […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: