Zeder (1983)

maj 3, 2011

Läsare av bloggen kanske vet att en av mina absoluta favoritfilmer är Pupi Avatis intelligenta småstadsskildring The House With Laughing Windows (även en skildring av vad dessa kan gömma för mörka hemligheter). Läs min hyllningskör till den filmen om ni är nyfikna på Avati och hans brors (Antonios) filmografi. Vad som däremot är relevant i det här sammanhanget är att deras (få) skräckhistorier är väldigt originella och starkt karaktärsdrivna. Detta gäller även för Zeder. Filmen kom 1983, mitt under kulmen för de italienska zombiefilmerna. Och visst har Zeder drag av genren. Den handlar om några döda som traskar runt igen. Men Zeder är lika mycket en kuslig spökhistoria som det är en zombiefilm. Den har även lite drag av Sci-Fi. Och så saknar den helt zombiegenrens apokalypsstämning. De levande döda används helt galet sparsmakat. Ännu en gång låter Avati-bröderna sin kreativitet flöda fritt vilket medför att Zeder inte riktigt liknar något annat. Om jag måste bestämma mig för en definition så ligger spökhistorian dock närmast till hands…

Stefano (Gabriele Lavia från Deep Red) är en författare som bor i Bologna med sin flickvän Alessandra (vackra Anne Canovas). På hans födelsedag ger hon honom en begagnad skrivmaskin och Stefano upptäcker snart att det finns en massa text intryckt på bläckbandet. Det verkar som om skrivmaskinen tillhörde en viss forskare vid namn Zeder. Han upptäckte på 50-talet att det finns områden på jorden som medför att människor återuppstår från de döda om de begravs där. Zeder namngav dessa områden som K-zoner. Stefano och Alessandra börjar efterforska sanningshalten i det märkliga dokumentet tillsammans med deras vän som är snut (Alex Partexano). Men ju mer frågor Stefano ställer desto mer märkliga saker börjar hända. En ung kvinna som vill ge honom information mördas och folk är inte dom som dom utger sig för att vara. Snart avslöjas det att en grupp forskare har fortsatt att experimentera utifrån Zeders teorier och Stefano börjar misstänka att en man som dött i cancer (vid namn Luigi Costa) kan vara deras försökskanin. Tillsammans med Alessandra beger han sig ut på den italienska landsbygden för att hitta den påstådda K-zonen. I en liten by träffar paret en präst som tipsar dom om att märkliga händelser utspelar sig i en enorm övergiven byggnad i skogen. Stället är övervakat med videokameror. Stefano lyckas dock hitta en väg in genom en gammal kloak. Han borde aldrig begett sig dit…

Zeder tar sig tid att bygga upp historien. Jakten på K-zonen (och det försvunna liket) läggs fram som ett mysterium. Bortsett från den korta tillbakablicken till 50-talet i filmens början så får vi inte se de återuppstådda förrän under den sista kvarten. Effekten är helt enkelt enorm. Särskilt scenen när Stefano för första gången får se den döda mannen är sjukt läbbig. Vetenskapsmännen har placerat en kamera i kistan och Stefano bevittnar uppvaknandet på flera monitorer. Avatis öga för miljöskildringar och känsla för landsbygdens kufar går också igen i den här filmen. Byggnaden där experimenten genomförs är till stora delar ett stålskelett utan väggar och den är otroligt snyggt filmad där den avtecknar sig mot skymningen. Men det är inte bara på det visuella planet som Zeder imponerar. Riz Ortolanis (Cannibal Holocaust) musik är fantastisk (som vanligt!). Om jag ska föra fram någon kritik så är det att det Edgar Allen Poe-doftande slutet inte är riktigt tillfredsställande. Fast Avati-bröderna kanske förbrukade sitt bästa skräckfilmsslut i The House With Laughing Windows

Jag tror att många kommer att bli avskräckta av den här filmen. Den kan uppfattas som pratig och det finns knappast något gore att snacka om. Men den fantastiska mytologi Avati har skapat i Zeder förtjänar ett mysterium som avslöjas långsamt. Trots att slutet inte håller hela vägen, så är inte bara resan dit värd din tid. De sista 15-20 minuterna är sjukt obehagliga. Är du det minsta intresserad av Avati-brödernas märkliga spökhistoria så måste du bara se den.

Trailern har lite väl mycket psykedeliska effekter (och den fokuserar alldeles för mycket på filmens ganska få spänningsmoment), men spana in den för att se hur filmen ser ut. Påminner inte grundidén jävligt mycket om Stephen Kings Pet Sematary, förresten? Zeder kom dock ut före…

Annonser

6 svar to “Zeder (1983)”

  1. filmitch said

    Ännu en till listan dessa Zeder+The House With Laughing Window kan kanske bli svåra att hitta?

  2. Båda är släppta på DVD som en del av The Euroschock Collection (min utgåva av House With… är just den utgåvan, som är mycket bra). Zeder hade jag dock svårt att hitta. Jag har den på italiensk DVD som jag köpte i Milano.

  3. Sofia said

    Ytterligare spännande tips, du vidgar våra vyer 😀

  4. Italien är ju lite av mitt specialområde. Kul att ni gillar när jag delar med mig.

  5. filmitch said

    Har fått många bra tips här vilket jag uppskattar 🙂

  6. […] skrev de båda ihop. Har ni inte läst mina hyllningar till The House With Laughing Windows och Zeder så gör det först innan vi fortsätter. Klara? Bra!!! Som bekant så gjorde bröderna inte så […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: