Paperhouse (1988)

april 27, 2011

Ni kanske vet vem Bernard Rose är. Denna brittiska regissör gjorde en av 90-talets bästa skräckfilmer; Candyman (efter Clive Barkers novell The Forbidden). Det var en sällsam skräckrulle. Den lekte med urbana vandringssägner och våra förväntningar om hur sådana ska sluta. Få genrefilmer på denna sidan av 70-talet är så komplexa och vågar skapa så många lager. Men nog om Candyman (har ni inte sett den så gör det nu!). Innan Rose kom till Hollywood så valde han att filmatisera Catherine Storrs ungdomsroman Marianne Dreams. Storr var känd för sina makabra ungdomsböcker och detta var hennes kronjuvel. Marianne Dreams är en extremt mörk bok djupt nere i skräck- och fantasyträsket. Författarinna gillade inte Rose filmatisering. Hon störde sig på slutet (det finns en till filmatisering för er som är intresserade). Men för att få reda på var i skillnaderna ligger så får ni leta upp boken själva… 😉

Bernard Rose har en jävligt stor styrka. Hans förmåga är att han kan vrida en dramaturgiskt enkel historia några extra varv och skapa en sällsam komplexitet. Titta bara på hans hyllade Ludwig van Beethoven-biografi Min odödliga kärlek eller någon av alla hans Leo Tolstoy-filmatiseringar. Eftersom han är van att jobba med filmatiseringar av skriftliga källor så har han hittat sin filmiska form i texten. Rose skär bort barlast i romaner/noveller och försöker istället hitta visuella övergångar där bilder och klippning ersätter det skrivna ordet. Denna förmåga kan eventuellt göra honom till världens bästa regissör att filmatisera romaner. Jag hade velat se honom tackla Brott och straff eller Processen. Men det kanske kommer. Poängen är att Rose är en av få regissörer (men absolut inte den enda!) som är otroligt duktig på att filmatisera romaner/noveller och samtidigt vara väldigt trogen ursprungskällan. Hur gick det då för Marianne Dreams?

Anna (Charlotte Burke) är en busig elvaårig ”pappas flicka”. Hennes mamma (Glenne Headly) är alltid upptagen och farsan är i Afrika för att jobba. Anna börjar drömma sig bort. Hon ritar ett hus på en grässtäpp. Sedan ritar hon en pojke i fönstret som vinkar åt henne. Snart börjar Anna svimma. Plötsligt befinner hon sig i sin teckning. Hon ser det sneda huset framför sig och i fönstret sitter en pojke. När Anna vaknar upp inser hon att hon måste rita mer. Ju mer hon ritar desto sjukare blir hon och slutligen utvecklar flickan hög feber. Men varje gång hon somnar är hon tillbaka på grässtäppen. Slutligen vågar hon gå in i huset och uppför trappan. Pojken i fönstret kallar sig Marc (Elliott Spiers) och är sur över att han inte kan använda sina ben. Anna ritade ju dom aldrig! Flickan blir mer och mer febrig och återkommer allt mer till världen i teckningen. Hon berättar för Marc att hon saknar sin pappa och så snabbt hon har yttrat orden så hör hon sitt namn ropas över kullarna. Pappa är där. Men han är blind eftersom han aldrig ser Anna. Problem uppstår när Annas teckning (som blir mer och mer nedkladdad) kastas i papperskorgen. Hon lyckas hitta den i en soptunna, men nästa gång hon somnar är världen inte sig lik…

Jag måste börja med det som är dåligt. Charlotte Burke är en alldeles för kass skådespelerska för att bära upp Paperhouse. Detta är jävligt synd eftersom i princip hela filmen kretsar runt henne. Det finns även andra skådespelarinsatser som är svaga (som Glenne Headly). Om man bortser från detta faktum så är Paperhouse den vackraste, mest fantastiska och mest tankeväckande filmen som någonsin gjorts i dark fantasy genren. Det handlar inte bara om hur Rose väljer att berätta Storrs historia. Filmen har även en helt otrolig scenografi som är grymt influerad av tysk expressionism. Gillar ni The Cabinet of Dr. Caligari och har letat efter en film som kan axla dess mantel så har ni hittat rätt! Även musiken av Stanley Myers och Hans Zimmer gifter sig med bilderna och bidrar till denna helt fantastiska drömvärld! Jag vet att jag ofta skriver upp filmer jag gillar lite för mycket. Denna gång ska jag försöka att inte göra det (vilket är galet svårt, så ni får ursäkta mig). Jag kommer bara att säga en sak till. Gillar du Pans Labyrint, så kommer du att gilla Paperhouse. Det är en lika fantastisk film…

Om vi bortser från lite svaga skådespelarinsatser så är Paperhouse en av de absolut bästa fantastiska filmerna som någonsin gjorts (där rök det!). Den är så full av kreativitet och skönhet att det är omöjligt att värja sig mot den. Neil Gaiman var nog grymt influerad av den här historien när han skrev Coraline, och trots att jag älskar Henry Selicks filmatisering så är detta fan och med bättre. Jag glömde säga en sak; se inte den här filmen med dina barn…

Annonser

10 svar to “Paperhouse (1988)”

  1. Sofia said

    Jaha, jag borde kanske leta upp boken, för filmen tyckte jag inte var någon höjdare. Visuellt snygg, visst, och jobbade mycket med själva konceptet men fick inte ihop det i slutänden.

    Tycker i så fall att Gaiman lyckades mycket bättre i Coraline men det är ju naturligtvis svårt att jämföra en adaption och en helt annan bok. Även Pan’s Labyrinth hade jag betydligt mer behållning av än Paperhouse.

  2. Allvarligt Sofia? Jag trodde verkligen Paperhouse var en film som alla gillade. Alla som jag visat den för har i alla fall gjort det.

    Jag är väldigt nyfiken vad det är du anser inte funkar…

  3. filmitch said

    Ännu en film okänd för mig men jag tackar för tipset och får lov att kolla upp den vid tillfälle….

  4. Sofia said

    Uj, nu satte du mig lite på pottan (jag är så gammal att jag har tillåtelse att skylla på minnet…). Vad jag kan komma ihåg är att jag gillade det rent visuella (även om Pan hade häftigare ”invånare”) men att jag inte tyckte att historien/mytologin höll måttet. Gaiman lyckades i Coraline skapa mer av en helgjuten sagostämning skruvad precis lagom mycket åt det obehagliga istället för det trygga (och härmed hamnade Marianne Dreams på AdLibris-önskelistan). Lyckades jag förklara mig?

  5. Sofia said

    Och slutet kan vi kanske lämna därhän helt och hållet? 😉

  6. Sofia: Jag säger inte att Pans Labyrint är sämre än Paperhouse. Det är en av 2000-talet absolut bästa filmer. Och visst skiljer de sig åt. Tycker att de är lika bra fast på olika grunder. Det jag gillar skarpt i Paperhouse är skildringen av det vardagliga (och de vardagliga problemen) och kontrasten mellan det och drömvärlden. Historien är så jordnära, vilket är originellt. I Coraline blir det nästan lite för mycket flum och den kontrasten försvinner. Slutet i Paperhouse (vill jag minnas) skiljer sig från boken och visst är det ganska flummigt (det har även som sagt fått en del kritik). Men jag gillar det skarpt. Det knyter samman drömvärlden med verkligheten på ett fascinerande vis.

    Som sagt så är jag väldigt svag för den här filmen 🙂
    Den är nästan socialrealism, fast med en fantastisk twist.

  7. Sofia said

    Jag var nog inte heller inne på att du antytt att Pan skulle vara sämre, ber om ursäkt ifall det lät så.

    Visst blir Coraline betydligt flummigare eller sagoartad, några direkta vardagsproblem som måste tröskas finns ju egentligen inte. Inte i paritet med Annas i alla fall.

    Men tja, jag kan nog inte prestera bättre än att konstatera att av de olika vanlig-värld-överförd-till-dröm/fantasivärld är det här ingen favorit för min del. Men så har jag ju inte sett Suckerpunch ännu förstås 😉

  8. Vi vet alla att Suckerpunch är bättre. 😉

  9. filmitch said

    Oh ja Suckerpunch är nog ”åretsfilm” 😉 Ang. Coraline så hade jag svårt för filmen den var alldeles för sockersöt och hade Disneyfierats om man jämför med orginalberättelsen som tillsammans med bilderboken ”The Wolfs in the walls” hör till det bättre Gaiman skrivit i barngenren.

  10. […] allas vår Clive Barker. På förekommen anledning från Trash is King! som i sin recension av Paperhouse hyllar regissören Bernard Rose och dennes övriga verk, vilka bland annat inkluderar denna film. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: