Top 5: Bra zombiefilmer

mars 21, 2011

Nu kommer vi till en genre många håller väldigt kär. När jag tänker på zombiefilm så tänker jag inte främst på I Walked with a Zombie eller The Serpent and the Rainbow. Bara för att en film har zombies med så är det inte automatiskt en zombiefilm. Jag hade kanske kallat de två nämnda filmerna för ockulta (och grundade i haitisk voodoo-lore). Tycker att zombiegenren skapades av George A Romero när han 1968 regisserade Night of the Living Dead. Genren definieras av (för mig i alla fall) att samhället faller samman, kampen för överlevnad under dessa förhållanden och mer eller mindre fokus på gruppdynamik. Och många zombies såklart! Jag har försökt utesluta mer kända filmer vilket betyder att Romero tyvärr har fått stryka på foten. Även Dawn of the Dead (2004), 28 dagar senare, 28 veckor senare, REC, Braindead och Shaun of the Dead är mycket bra filmer, men de får ge vika för annat. Och trots att jag tycker att Re-Animator är galet underhållande, så passar den inte definitionen helt. Däremot så hade tex Quién puede matar a un niño? passat in. Den har alla genrens kännetecken (trots att ungarna inte käkar upp de stackare som dom mördar). Men den har redan hamnat på en annan lista. Som vanligt så är ordningen ingen särskild.

Rabid (1977)

Denna tidiga ansträngning av David Cronenberg är hans take på zombiegenren. Porrskådisen Marilyn Chambers är med om en motorcykelolycka och opereras med experimentell plastikkirurgi vilket får henne att utveckla en smak för blod. Hennes offer uppvisar rabiesliknande symptom och snart hotas hela Montreal. Välgjord och intressant.

Let Sleeping Corpses Lie (1974)

Jag har redan skrivit en recension av spanjoren Jorge Graus fantastiska zombiefilm, men det känns som om ingen sådan här lista är komplett utan den. Även känd som The Living Dead at Manchester Morgue.

Return of the Living Dead III (1993)

Det var ett svårt val att välja mellan Dan O`Bannons första film i serien och del 3. Eftersom jag tycker att den tredje delen är väldigt underskattad så fick den komma med på listan. Brian Yuzna har regisserat och detta är absolut hans bästa film. Och det är en tragisk kärlekshistoria full med gore!

Nightmare City (1980)

Denna flummiga zombiefilm av Umberto Lenzi är inte bara en av hans bästa filmer utan den är även riktigt underhållande. Lämna bara logiken vid dörren när du ser den. Jag säger som Tarantino; Springande zombies är inget nytt. Lenzi gjorde det redan 1980!

Tombs of the Blind Dead (1971)

Spanska regissörer verkar kunna göra bra zombiefilm (REC någon?). Amando de Ossorio gjorde fyra filmer om levande döda, blinda korsriddare som återuppstår. Den första är bäst och är en märklig blandning av trash, gore och scener som nästan liknar konst. En riktig klassiker och korsriddarzombisarna ser helt fantastiska ut!

——————————————–

Hedersomnämnande:

Deathdream (1974)

Denna film är även känd som Dead of Night och The Night Andy Came Home. Anledningen till att den hamnade utanför listan är att filmen egentligen skiljer sig för mycket från de definitioner som sattes upp ovan (vilket även fantastiska Messiah of Evil gör och därför missar den också listan). Bob Clarks anti-krigs film om en levande död soldat som kommer hem från Vietnam är dock helt jävla fantastisk och förtjänar ett hedersomnämnande.

Annonser

13 svar to “Top 5: Bra zombiefilmer”

  1. Alltid ska man glömma något. Antonio Margheritis Cannibal Apocalypse (1980) hade också lätt platsat på listan. Frågan är om den faktiskt inte kickar ut Nightmare City. Det är ingen kannibalfilm utan har mer att göra med zombiegenren eftersom kannibalismen sprids som ett virus i staden.

  2. Ah, många filmtips som vanligt. Nightmare City vill jag minnas onekligen hade en undergångsstämning…

  3. Den är lite kul eftersom zombierna inte bara springer utan även använder tillhyggen. Och jag gillar scenen i början när militärflygplanet landar och de bara väller ut. Episkt!

  4. filmitch said

    Oj vilken lista, har bara sett Nightmare City men det var såååå länge sedan att jag glömt bort handlingen helt.
    RLD 3 såg jag för ett tag sedan och var nog inte så exalterad vill jag minnas.
    Resten av listan har jag inte sett men ska försöka ändra på detta för få saker slår en zombie!

  5. Visst har RLD 3 brister, men jag gillar den ändå skarpt. Det är en zombiekärlekshistoria! Bara det. Sen tycker jag faktiskt den är ganska rörande.

    Yuznas bästa film och ett perfekt exempel på när resultatet blir större än beståndsdelarna.

  6. Sofia said

    Kul lista! Jag är lite nyfiken på att höra dina tankar om definitionen av just ”zombie”, bortsett från apokalypsstämningen i själva filmerna.

    Sedan måste man ju slå ett slag för Le notti del terrore, enbart tack vare Peter Bark 😉

    http://bilderord.wordpress.com/2010/06/15/le-notti-del-terrore-1981/

  7. Sorry att svaret dröjde, men jag kunde inte alls komma in i bloggens admin igår kväll (vilket även ledde till att det inte blev någon uppdatering).

    Bra fråga, Sofia. Jag var nog lite slarvig i min definition. Vi får skilja på rena zombiefilmer (som faktiskt innehåller levande döda) och filmer som är influerade/har mycket gemensamt med zombiegenren (som ovan nämnda Quién puede matar a un niño?). Ta Carpenters Assault on Precinct 13 tex. Den har alla genrens kännetecken och är influerad av Night of the Living Dead, men det gör den självklart inte till en zombiefilm. Zombisarna får ju på något sätt vara drivna av djuriska instinkter. Dock måste de kanske inte nödvändigtvis äta människokött. Tombs of the Blind Dead är ju onekligen en zombiefilm trots att tempelriddarna hugger ner folk med svärd.

    Hehehe. Andrea Bianchis filmer är sannerligen trash och jag tycker att Burial Ground är underhållande. Fast kanske inte på det sätt som Bianchi tänkte sig… 🙂

  8. Sofia said

    Det jag har funderat mycket på (ja, jag har faktiskt ett jobb också. Jag tänker på det ibland ;)) är var man ska dra gränsen mellan vampyrer och zombies och eventuellt andra odöda. Möjligen är du något på spåren när du pratar om stämningen för där tenderar de ju till att vara rätt olika.

    Annars känns det nästan som att det är mer som förenar dem än som skiljer dem åt — de äter/dricker människor (oftast iaf), de är levande döda, de smittar. Dock torde väl vampyrerna ligga ett par pinnhål upp i hierarkin (finns det odöda socialgrupper?) eftersom det ofta läggs fram som att de har betydligt mer kontroll över sin törst (och ibland även möjligheten till smitta) än zombiesarna. Frågan är vart corporeala gengångare passar in i sammanhanget?

  9. HAHAHA! När jag läser din genomtänkta sociala (och behavioristiska) analys av vandrande döda så börjar jag tvivla på att du verkligen har ett jobb! 😉

    Är inte vampyrer mer intelligenta? De ska ju likna oss och vi ska kunna identifiera oss med deras ensamhet. Inom skräckgenren är de också (historiskt) väldigt starkt förknippade med förbjuden sexualitet. Det är absolut inte zombies. De är mer som ett kollektivt (och identitetslöst) hot. Ofta används zombies som politiska metaforer; arbetarklassen (Romero), fascismen och kyrkan i Spanien (de Ossorio), den koloniserade ursprungsbefolkningen (Fulci) osv. Det känns som om zombies definieras främst av sitt antal, att de agerar kollektivt och att det inte går att resonera med dom. Zombies står alltså för en massa samhälleliga konflikter som inte går att överbrygga.

  10. Sofia said

    Haha, det kanske min chef också gör? 😉

    Jag håller absolut med om dina tolkningar när det gäller hur de framställs – vampyrer är lite mystiska och läckert farliga medan zombies är skräckinjagande som massa och i sin fullkomliga fastlåsning mot ett enda mål. Kan det ha något att göra med att bloddrickande är liksom lite mer förfinat än att slita i levande kött? Vampyren är tryffelgourmén medan zombien trycker i sig burgare från drive-in i bilen utan att egentligen känna hur det smakar?

    Däremot undrar jag lite över de biologiska förutsättningarna, det borde ju egentligen inte vara någon större skillnad: klassiskt sett begravs ju bägge två som lik innan de återuppstår som två helt olika varelser. Då måste ju olikheterna ligga i själva smittan? Som när man lite elegant tynar bort i tuberkulos kontra skiter livet ur sig av kolera. 🙂

  11. Jag faktiskt inte reflekterat så mycket över att det är olika smittor (en mutation?), men du har absolut poänger att det finns en social skiktning mellan kategorierna; både när det kommer till föda och symtom. Vi får hoppas att zombies dyker upp i True Blood så Allan Ball får en möjlighet att gräva ner sig i de här frågorna. Han kan nog klämma fram ett ganska genomtänkt svar.

  12. Sofia said

    Eftersom jag hittills skytt alla vampyrserier som vigvatteninlagd vitlök får jag helt enkelt ta dig på orden var gäller Balls zombieslutsatser 🙂

  13. […] inte så länge sedan gjorde jag en topplista med bra, lite mer udda zombierullar. Detta innebar tyvärr att jag gravt diskriminerade en av mina […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: