Il Maestro: Jacques Tourneurs Night of the Demon (1957)

mars 9, 2011

Läsare av bloggen vet att jag föredrar film från 70-talet. Utan att vara nitisk (det finns helt fantastisk film som inte är från detta årtionde) så tycker jag att den periodens rullar har en alldeles egen charm, stil och behandlar teman som få andra filmer vågat. När jag kollar tillbaka på mina Il Maestro-poster så ser jag att just 70-talet dominerar extremt mycket. Nu är det ändring på det! Självklart så har det gjorts helt fantastiska filmer under andra årtionden också. Men för att kunna beskriva vad jag gillar med dessa så måste jag nog först förklara vad som var så speciellt med 70-talet. Det var helt enkelt en tid av ifrågasättande. I USA utmanades bolagssystemet av extremt kreativa och samhällsskådande regissörer. De störde sig på (influerade av den nya franska vågen) att Hollywood inte längre klarade av att berätta historier som berörde. Samtidigt speglades den italienska populärkulturella filmindustrin av samhällets allt mer radikala klimat. Dessa regissörer hittade en helt egen fantastisk symmetri mellan kreativitet och samhällskommentar. Hur som helst etablerades en ny standard för vad det faktiskt är som skrämmer oss. James Whales Frankenstein var inte längre den ultimata mardrömmen utan istället så blev fascistoida seriemördare, kyrkans förhärskande symboler, kampen för rationalitet och den ångest som skapas hos människor som förvägras allt i vårt samhälle det nya monstret i garderoben. Väldigt få filmer före 1970 skrämmer faktiskt mig och det är det som är problemet. De är (oftast) sorgligt föråldrade…

Men där det finns regler finns det självklart också undantag. Klart det fanns regissörer före 1970 som var galet visionära. Eller så behandlade de bara tidslösa teman på ett helt fantastiskt sätt. Night of the Demon (aka Curse of the Demon) tillhör den senare kategorin. Jacques Tourneur var en fransman vars far nässlat sig in i Hollywood som regissör och manusförfattare. Snart kom Jacques själv in i branschen (kortfilm och diverse andra jobb) och började jobba för David O. Selznick som en del av hans andra team. Det var nu den unge fransmannen träffade Val Lewton. I början av 40-talet försökte RKO konkurrera med Universal om skräckfilmstronen och tillsatte en helt ny avdelning med Lewton som producent. De hade hittat rätt man för jobbet; en man med visioner. RKO blev kända under det kommande årtiondet för att producera originella och tankeväckande lågbudgetskräckisar. Lewton var arkitekten bakom detta och han gjorde Tourneur till sin mest framstående regissör. Fransmannen skapade sådana klassiker som Cat People (1942), I Walked With a Zombie (1943) och The Leopard Man (också 1943). Tourneur var helt enkelt den huvudsakliga anledningen till att RKO:s skräckavdelning lyfte. Efter Lewtons död åkte den franska regissören till England för att filmatisera legendaren MR James novell (som jag inte hunnit läsa något av än trots att jag antagligen sett varenda filmatisering) Casting the Runes till en spelfilm (den enda spelfilmsfilmatiseringen av James hittills). Det var då Tourneur bidrog till att skapa en av världens bästa (och mest läskiga) ockulta thrillers…

Professor Harrington (Maurice Denham) försöker avslöja en satanistisk sekt för att vara en bluff. Han är vetenskapsman och tror inte på magi och demoner, men hamnar snart i konflikt med sektens ledare Julian Karswell (Naill MacGinnis). Sedan dör Harrington och det sista han ser är den demon som jagar honom. Samtidigt anländer hans kollega från USA, Dr. Holden (Dana Andrews), och hans systerdotter Joanna (Peggy Cummins). Båda vill få reda på sanningen bakom Harringtons död. Men de har även en ganska skiftande inställning till det ockulta. Holden är professor i psykologi och anser att alla historier om demoner är någon typ av suggestion. Joanna däremot gräver djupare och hittar allt flera oförklarliga sammanträffanden. Snart möter båda dessa Karswell och hamnar på kollisionskurs med hans intressen att lägga locket på hela affären runt Harringtons död. Holden (som likt jag beskrev är en skeptiker) blir mer och mer övertygad om att Karswell lagt en förbannelse över honom och han börjar även uppleva allt märkligare incidenter. Samtidigt närmar sig det datum som Karswell uppgett för honom som den dag när demonen ska hämta honom. Allt kulminerar i det (som antagligen) är den svart vita erans allra obehagligaste, och mest minnesvärda, final…

Vad fan ska jag egentligen säga om Night of the Demon? Det är en helt jävla fantastisk film! Superbt manus, fantastiska skådespelare, helt jävla otroliga specialeffekter (för sin tid) och helt outstanding kompetens i regi. Jag kommer oundvikligen att tänka på Hammers Dennis Wheatley-filmatisering The Devil Rides Out. Men i jämförelse så känns den filmen (av Terence Fisher) som ett ganska tomt spektakel. Night of the Demon tar också sin ockultism på allvar, men lyckad även sammanföra denna med en helt fantastisk historia. I motsats till Fishers film så är Night of the Demon helt galet spännande och du har absolut ingen uppfattning om hur den kommer att sluta. Det är på många punkter den perfekta historien om rationalitet kontra mysticism och den enda som lyckats behandla detta ämne på samma djupgående sätt är Roman Polanski (Rosemary`s Baby, Ninth Gate). Tourneurs film är dock mycket mer en riktig skräckfilm (hur man nu väljer att definiera det). Trumfkortet är själva demonen. Jag kan garantera er att det är den absolut mest obehagliga demonen som jag sett porträtteras på film. Det handlar inte så mycket om hur den ser ut eller vad den gör, utan istället hur Tourneur introducerar den och väver in den i handlingen. Jag får fan gåshud bara när jag tänker på den!

Finns det någon film som förtjänar epitetet skräckklassiker så är det Night of the Demon. Det är antagligen världens mest raffinerade ockulta skräckfilm och fortfarande riktigt obehaglig idag. Den hopplöshet Tourneur skildrar kan lätt överföras till situationer vi fortfarande kan hamna i (byt ut demoner mot tex organiserad brottslighet). Men framför allt så är det en film som varnar oss för att vara allt för logiska och högfärdiga. Vi vet aldrig vad vi kan möta. Och detta kan omkullkasta hela vår världsbild…

Några ord måste även sägas om den amerikanska klippningen (Curse of the Demon). Det ryktas att den skiljer sig mycket från den brittiska, men jag har ingen aning eftersom jag inte sett den…


Annonser

17 svar to “Il Maestro: Jacques Tourneurs Night of the Demon (1957)”

  1. Kul att vi är överrens! Filmen är fanimej ett mindre mästerverk och även om jag själv är svag för de kalkoner som producerades under årtiondet tycker jag denna historia lätt kan räknas som 50-talets bästa! Faktum är att den står sig rätt bra när man jämför med 60- och 70-talsalster vars upplägg är samma. En fantastiskt bra historia som jag uppmanar alla att se!

  2. Sofia said

    Ojoj, vilka lovord. Jag har varit nyfiken på den här ända sedan jag hörde talas om den för första gången (inte allt för länge sedan måste jag erkänna) och peppen blev inte mindre nu. En tittning jag ser fram emot!

  3. Jag älskar den här filmen! Precis som du säger Psykotronisk, så har den åldrats mycket bra. En stor anledning till detta (bortsett från fantastiskt manus och regi) är det tidslösa temat. Du måste verkligen se den här filmen om du får chansen, Sofia.

  4. filmitch said

    Verkar vara intressant och bör kanske kollas upp. Länge sen jag såg en 50 tals skräckis. Om jag inte missminner mig var väl det eran för gigantiska djur? Spännande med en film med okult tema från den epoken.

  5. Jag var bara tvungen att slänga på den igår kväll och ville bara tillföra två poänger du inte tog upp i din recension: kameraarbetet är inget annat än förträffligt och bjuder några riktigt kul visuella effekter, som åtminstone för sin tid var väldigt originella. Dessutom är varje scen mästerligt komponerad.

    Sedan gillade jag verkligen Tourneurs användande av högljudda maskiner som bryter av vissa scener med resultatet man hoppar till i soffan, eftersom han så mästerligt fått en att sugas in i handlingen. Något som sedan låg i dvala tills sjuttiotalets slashervåg kom igång.

  6. filmitch: Visst var det eran för muterade djur (och allmän anti-sovjet propaganda). Det är just på grund av detta som den här filmen är så befriande. Väldigt klassiska skräckfrågeställningar gjorda i en fräsch/modern tappning.

    Psykotronisk: Kul att du såg om den precis! Minns att jag tyckte den var snygg, men inga detaljer runt kameraarbetet. Däremot så kommer jag ihåg Tourneurs användning av högljuda maskiner. Är det inte där mot slutet som han använder sig av tåget för att skapa en jävligt välorkestrerad och effektiv jumpscare? (finns en liknande scen tidigare också, som jag kommer att tänka på, men minns inte detaljerna)

  7. […] Det var då jag upptäckte att en av mina absoluta favoritskräckfilmer från 50-talet (Night of the Demon) bygger på en av hans noveller! Nu insåg jag att jag verkligen måste läsa James. Det har jag […]

  8. Sara BE said

    Sofia tipsade om den här recensionen och jag håller med – fantastisk film! Är väldigt imponerad av Tourneur överlag, av det jag har sett i alla fall – Cat People Out of the Past och I Walked with a Zombie. Jag skulle nog faktiskt räkna honom till en av mina favoriter. Hur står sig Leopard Man jämfört med de andra?

    http://0glorybox0.blogspot.com/2011/03/night-of-demon-curse-of-demon.html

  9. Visst är den skitbra? Jag gillar honom också skarpt. The Leopard Man var det grymt länge sedan jag såg, men jag gillade den som fan och tyckte att den stod sig mycket bra mot hans andra RKO-skräckisar (i alla fall de jag hade sett vid den tiden).

    Men det är något för framtida recensioner… 🙂

  10. […] senare avgick med segern. Det här skulle vara en film som jag missat helt om det inte vore för Trash is king och Sara på Glorybox tack ska ni ha för era tips en bra […]

  11. […] bloggkollegor som inte bara tipsar om bra filmer, utan också om bra läsning! Tack vare Sara, Trash is King och Filmitch fick jag korn på den brittiske medeltidshistorikern Montague Rhodes James (1862-1936) […]

  12. […] översvallande kärleksbombningarna av femtiotalsrullen Night of the Demon på Glory Box och Trash is King! och efter att Filmitch’s blogg instämde i hyllningskören fanns det bara ett att göra: se […]

  13. […] för tipset till Glorybox (det var där jag först fick upp ögonen för filmen). Även Trash is king!, Filmitch och Rörliga bilder och tryckta ord har sett Night of the Demon som i amerikansk […]

  14. […] så är dessa filmer heller inte så bra. Visst finns det klassiker i den gamla zombiegenren som  Jacques Tourneurs RKO-producerade I Walked with a Zombie, men de flesta filmerna är rent ut sagt skit. Två år […]

  15. […] väldigt intressanta. Jag har redan skrivit en en hyllning till hans grymma MR James-filmatisering Night of the Demon. Nu ska jag recensera de tre filmer han gjorde åt RKO:s skräckavdelning (som alla hade Val Lewton […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: