The Untold Story (1993)

februari 24, 2011

Denna film har jag tänkt se länge. Ofta när man ser listor över de mest grafiska filmerna genom tiderna så brukar The Untold Story vara med på ett hörn. I och med att jag är en trogen skräckfilmsbrukare så har jag nog den omedvetna inställningen (likt många andra) att om jag inte blir rädd av en film så kan jag i alla fall äcklas. Man testar helt enkelt sig själv och vad man pallar att se. Folk hävdar ofta att denna Hong Kong-film är väldigt bra på just äcklet. The Untold Story sägs bygga på ett verkligt kriminalfall. Det tror jag sådär på. När jag researchade det så hittade jag (inte helt förvånande) ingenting om fallet. Vad som däremot borde tala till den här filmens fördel (i åtminstone någon utsträckning) är att Anthony Wong Chau-Sang (som spelar seriemördaren) vann pris för bästa manliga huvudroll på Hong Kong Film Awards. Så även om filmen är skit så kan jag åtminstone njuta av en bra rollprestation. Dock blev jag lite skeptisk när jag samtidigt upptäckte att The Untold Story har Danny Lee i en av huvudrollerna och att han även är medregissör till filmen. För ganska många år sedan så var jag helt torsk på Hong Kong-action. Danny Lee var en evig sidekick i många av dessa filmer (The Killer, City on Fire för att nämna några). Inget fel på dessa (de båda jag nämner är tex två av de bästa actionrullarna genom tiderna), men vad fan vet han om skräckthrillers? Som ni förstår så tog jag mig an The Untold Story med ganska blandade känslor…

Historien skildras ur två perspektiv. Dels får vi följa den psykotiske Wong Chi Hang (Wong Chau-Sang). Dels så hittar en grupp unga poliser, med den äldre inspektör Lee (Danny Lee) som mentor, en påse med kroppsdelar på en strand. Chi Hang är en notorisk mahjong-fuskare och The Untold Story börjar med att han brutalt mördar en motståndare efter att denna anklagat honom för just fusk. Chi Hang flyr nu från det kinesiska fastlandet till den självständiga provinsen Macau. Där dyker han upp som ägaren för en restaurang, med förändrat utseende och under nytt namn. Chi Hang anställer en ny kock, men hamnar snart på kant med honom också och han mördar och styckar honom. Det är nu vi förstår att psykopaten maler ner kroppar och serverar dom till gästerna i form av köttfärs i dumplings. Samtidigt upptäcker polisen under sina efterforskningar att en hel familj är försvunnen och tar sig till den restaurang som ägdes av dom. Gissa vem som äger den nu? Chi Hang hävdar bestämt att han köpte restaurangen av fadern och att familjen emigrerat till Kanada. Inspektör Lee börjar självklart misstänka att den nervösa mannens historia inte riktigt stämmer och beordrar de unga snutarna att hålla ett öga på honom. När Chi Hang försöker slänga familjens id-kort i en soptunna (varför behöll han dessa överhuvudtaget?) så bestämmer Lee att det är dags att slå till. Psykopaten grips, men vägrar erkänna vad han gjort med familjen. Polisen börjar nu att systematiskt tortera Chi Hang (är det verkligen helt okej i Macau?) för att få honom att berätta historien (därav filmens titel) vilket han slutligen gör. Vad som faktiskt hände med familjen är inte speciellt förvånande…

När jag ser The Untold Story så får jag jävligt starka vibbar av Wes Cravens The Last House on the Left. Inte för att den här filmen har något som helst med rape and ravange att göra, utan likheterna återfinns mer i struktur och manus. Likt Cravens klassiker så innehåller den här filmen snutar som ska fungera som comic relief. Skillnaden är att de unga poliserna i The Untold Story är trettio resor VÄRRE än Kling och Klang i Cravens film! Den ena av dom raggar på Lee:s (eventuellt) prostituerade kvinnliga sällskap i tid och otid. Den andra är klumpig och slår sig hela tiden. Och tjejen i gänget fjäskar för inspektören konstant och mobbas av de andra för att hon har små bröst! (hur gamla är dom; tretton?) Dessa scener är fan och med outhärdliga. Den extremt glättiga humorn varvas med Chi Hangs perspektiv. Precis som i Last House… så blir filmen nu nattsvart, pervers och galet brutal. Det finns flera riktigt chockerande scener. En av de värsta är ett väldigt kladdigt självmordsförsök där en karaktär försöker såga av sig vristen på en avklippt rostig burk (och när pulsådern exponeras biter han av den!). En annan snuskigt obehaglig scen återfinns i slutet (när själva titelhistorien berättas). Chi Hang mördar familjens fyra väldigt små barn. De gråter och ser verkligen helt jävla skräckslagna ut. Du får se alla morden utom det sista. Jag höll fan på att stänga av…

Jag har inte skrivit en rad om vad jag tyckte om själva filmen. Vad tror ni? Jag gillar Last House… för att det är en originell exploitationfilm som faktiskt grundade en ny genre. Den lyckas även förmedla hämndens bitterljuva känsla på ett ganska tvetydigt sätt. The Untold Story däremot är en nästan obehagligt schizofren film som tror att den båda klarar av att vara komisk och frånstötande på samma gång. Att den tror det gör den bara ännu mer frånstötande. Och den är redan helt galet äcklig från första början. Hur är då Anthony Wong Chau-Sang i rollen som mördaren, kanske någon undrar? Helt jävla fantastisk. Fast vad hjälper det?

En av de dummaste trailers jag sett i hela mitt liv. Tror filmbolaget att jag vill se en film bara för att de hittar på en massa fejkade citat från recensioner som inte finns? För övrigt så ljuger den eftersom Danny Lee inte alls skrivit manuset…

Annonser

4 svar to “The Untold Story (1993)”

  1. filmitch said

    Verkar vara halvintressant det är svårt med den asiatiska förkleken till s.k comic relief i skräckfilmer. Men oftast gillar jag asienskräck.

  2. Comic reliefen är verkligen fruktansvärd här. Bortser man från detta så är The Untold Story en jävligt mörk film. Den är nästan uppbyggd som en kriminalfilm fast med sinnessjukt brutalt våld och gore.

  3. Sofia said

    Det räcker med din recension (givetvis välskriven) för att jag ska känna ambivalensen. Den här typen av extrema äckelfilmer känns inte peppande måste jag erkänna. Kanske när jag är gammal (äldre?) och ännu mer avtrubbad? 😉

  4. Den här filmen är riktigt nasty. Jag har svårt att hitta något relevant i The Untold Story (som skulle medföra att det är värt att utsätta sig för den) och därför har jag jävligt svårt för att rekommendera den…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: