Hands of the Ripper (1971)

februari 9, 2011

Jag är inne på brittisk gotisk skräck just nu. Efter all trashig amerikansk lågbudgetskräck och extravaganta italienska gorerullar är det skönt med de engelska filmernas långsammare tempo. Nyligen skrev jag om den välgjorda The Asphyx och jag nämnde då att Hammer självklart influerade den brittiska skräckfilmen väldigt mycket. Jag har tidigare även skrivit om att studion förändrades ganska mycket på 70-talet (och sedan gick under). Hands of the Ripper är en av Hammers 70-tals filmer. Vad innebär det då? Mer grafiskt våld och mer naket än vad vi förväntar oss från studion. Hands of the Ripper är regisserad av Peter Sasdy. Likt flera av Hammers regissörer så gjorde han återkommande jobb åt dom. Förutom ett inlägg i deras Dracula-svit med Christopher Lee (Taste the Blood of Dracula) så gjorde han även Countess Dracula (ännu en Elizabeth Bathory-variation med Ingrid Pitt, som jag inte sett). Han hann även jobba för konkurrenterna och regisserade Doomwatch åt Taigon. I Hands of the Ripper försökte Sasdy (och Hammer) att kombinera ett öga för tidstypiska miljöer och stämningar, med en mer visuellt offensiv framtoning. Vi snackar alltså rejält blodiga och utflippade mord.

Manuset har en lite märklig referens till Jack the Ripper. I filmen så har han en dotter och precis i början mördar han mamman samtidigt som den lilla flickan tittar på. Hon får sedan leva med en bedragerska (Dora Bryan) som arrangerar fejkade seanser åt överklassen och passar även på att sälja flickan, Anna (Angharad Rees), till kåta torskar. En kväll deltar en psykologiprofessor vid namn John Pritchard (Eric Porter) i en seans med sin son. Efter seansen försöker förmyndaren sälja Anna till en slemmig politiker (Derek Godfrey), men något går fel och när politikern flyr så är den äldre kvinnan död. Flickan fängslas, men Dr. Pritchard förstår att något inte står rätt till med henne. Han skyddar henne i polisförhör och övertar sedan vårdnaden av Anna. Men psykologen har en baktanke med detta. Som fanatisk lärjunge till Sigmund Freud så tror han inte på att människor föds onda utan han är övertygad om att någonting hände Anna när hon var barn och att hon därför har utvecklat personlighetsklyvning. Men han får svårare och svårare att skydda flickan, eftersom så snabbt Anna ser något som gnistar så dödar hon…

I början så får man intrycket av att filmen ska bli ett mysterium där tittaren ska gissa om Anna verkligen utför dåden eller inte. Detta överges väldigt snart. Istället så fokuserar Hands of the Ripper på om Dr. Pritchard hinner stoppa flickan innan hon dödar igen. Hans besatthet framstår dock som lite ologisk eftersom han fortsätter att gömma sina hushållerskors lik samtidigt som Anna flippar ut gång på gång. Filmen är till bredden fylld av pop-psykologi, som känns jävligt ytlig och ska få manuset att verka mer genomtänkt än vad det egentligen är. Våldet är förhållandevis brutalt och färgstarkt och 1800-tals miljöerna fungerar bra. Skådespelarna är dock ganska träiga. Eric Porter är väldigt teatralisk och Angharad Rees ser mest söt och förvirrad ut. Överhuvudtaget så är filmen lite för pratig, men lyckas trots detta hålla ett helt okej tempo. Slutet är dock lite oförståeligt och väldigt abrupt.

Hands of the Ripper är trevlig underhållning. Visst är det ingen klassiker på något sätt, men den fungerar bra som tidsfördriv. Om du pallar svälja alla psykologiklyschor den försöker trycka ner i halsen på dig…

Annonser

6 svar to “Hands of the Ripper (1971)”

  1. Kul att du är tillbaka och välskrivna texter som alltid (börjar bli en överflödig kommentar)! Jag är för en gångs skull lite bevandrad inom denna typ av brittiska filmer. Det finns bara ett problem: jag vet inte vilka jag sett, dvs vad de heter! Men TV 4 visade en hel del brittisk skräckfilm förr i världen och jag såg i princip allt. Just de två filmer du skrivit om senast tror jag däremot inte att jag har sett.

  2. Kul att ha dig tbax i kommentatorfunktionen, Blue Rose case!

  3. norwood said

    Eric Porter…Ja herregud. Eftersom mitt största intresse, förutom obskyra filmer (och helt ‘normala’ också), sedan många år tillbaka är Sherlock Holmes, så är EP helt naturligt intressant. Han var ju där SHs archenemy James Moriarty. Många av oss Sherlockianer hyser också ett intresse för Jack The Ripper, så det här är en rulle som åtminstone jag kollar då och då. Kul att du recenserade den!

  4. norwood: Hehehe, där är du mer nördig än mig. Har faktiskt inte sett Porter som Moriarty. Men det hade nog varit kul… 🙂

  5. Sofia said

    Skulle man kunna få en lista på fem bästa Ripper-filmerna? Pretty, please?

  6. Sofia: Det var ingen dum idé. Kan vi nog styra upp…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: