Dementia 13 (1963)

januari 29, 2011

När man definierar kultfilmer så brukar man leta efter vissa karakteristika. Om filmerna inte är tillräckligt knäppa eller originella så brukar de definieras av andra faktorer, som tex att en framtida kändis debuterade i den (som Jason Alexander i The Burning) eller att det var en känd regissörs första film. Det senare är fallet med Dementia 13. Regissören är den man som många påstår har gjort världens bästa film; Gudfadern. Vi pratar såklart om Francis Ford Coppola. Och vem var det som gav den unge talangen en chans att regissera sin första film? Roger Corman såklart. Precis som med Martin Scorsese, James Cameron, Oliver Stone och Jack Nicholson så visade Corman här igen sitt öga för talang. Han parade ihop Coppola med sin evige medarbetare Jack Hill för att skriva manuset till Dementia 13. Hur blev då själva filmen? Förtjänar den sin kultstatus? Ser man några glimtar av Coppolas senare briljans? Det är lite tveksamt.

Familjen Haloran verkar smått dysfunktionell. När de samlas med sina respektive på sitt irländska gods så haglar anklagelser åt höger och vänster. Redan i filmens första scen inträffar ett dödsfall. John Haloran (Peter Read) är ute och ror med sin fru Louise (Luana Anders) när han drabbas av en hjärtattack. Louise som är rädd för att familjen kommer att stöta bort henne och utesluta henne från arvet (nu när maken är död), kastar honom överbord och fabricerar ihop en lögn om att han var tvungen att åka på en affärsresa. Samtidigt så plågas Lady Haloran (Eithne Dunne) av att det är årsdagen av hennes dotters död. Lillasystern till Haloran-bröderna drunknade under lite oklara omständigheter när hon var barn. Louise kommer på att hon kan intala Lady Haloran att hon har kontakt med flickans ande. Med den åldrande kvinnan på sin sida måste hennes del av arvet vara tryggat? Men snart stöter Louise på problem. Hon blir nedhuggen av någon beväpnad med en yxa. Och yxpsykopaten fortsätter att attackera medlemmar ur Haloran-familjen. Har morden någon koppling till den drunknande flickan? Har de någon koppling till arvet? Eller har de koppling till båda?

Visst låter det lite som en giallo? Tyvärr så saknar Dementia 13 den italienska genrens stil och finess. Det är nästan mer av en proto-slasher Coppola och Hill knåpat ihop. Dock så är deras mordscener knappast minnesvärda. Endast en av dessa sticker ut; mordet på Louise. Det sker när hon försöker klättra upp ur en sjö (endast iklädd i underkläder) och är lagom utdraget och exploativt (för att vara början på 60-talet). Annars så är filmen främst en deckare. Allt byggs upp mot avslöjandet i slutet vem mördaren är. När den scenen väl kommer så är det inte bra förutsägbart, utan även fruktansvärt ointressant. Det saknas en twist på hela historien. Bakgrunden till att mördaren flippar ut är också väldigt lam. Överhuvudtaget så är Dementia 13 ofta en jävligt långsam, pratig och tråkig film. Finns det några förmildrande omständigheter? Det svartvita fotot är ganska snyggt (särskilt undervattenscenerna) och skådespeleriet är helt ok. Filmens största styrka är dock hur smart den maskerat sin låga budget (en Corman-specialitet) genom att låta hela manuset utspela sig på en plats. Sådant gör dock inte en bra film…

Det är inte ofta jag känner att jag har svårt att skriva om en film. Man kan nästan alltid hitta någon kul aspekt att gräva ner sig i. Med Dementia 13 är det dock svårt. Filmen är så ointressant att jag faktiskt somnade när jag såg den första gången. Bör undvikas av alla förutom masochister och fanatiska Coppola-fans (finns dom fortfarande?)…

Typiskt spekulativ (och underhållande) tidig Corman-trailer…

Annonser

4 svar to “Dementia 13 (1963)”

  1. filmitch said

    Du somnade när du såg den 1:ggn? Hur kunde den få en andra chans 😉

  2. Hahaha….för att jag alltid ser igenom filmer, bortsett från EN (https://trashisking.wordpress.com/2010/03/15/ice-from-the-sun-1999/)…

  3. Filmen och manus knåpades ihop på väldigt kort tid och med det i åtanke tycker jag den faktiskt levererar hyfsat bra (även om den inte hamnar på min personliga Topp 30).

    The Burning var faktiskt även debutfilmen för en väldigt ung Holly Hunter. Och visst är det kul att se alla vår George Costanza hyfsat slimmad (!!!) med hår på huvudet (!!!x2).

  4. psykotronisk: Sorry, jag tyckte Dementia 13 var tråkig. Den har med alldeles för många karaktärer (i förhållande till hur kort den är och hur ”karaktärsdriven” den försöker vara) och växlar perspektiv mellan dom alldeles för ofta. För mig hade filmen lika gärna kunnat vara ett avsnitt av Morden i Midsomer.

    Angående The Burning så hade jag glömt bort Holly Hunter. Ännu ett bevis på varför den är hysteriskt ball!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: