Themroc (1973)

januari 12, 2011

Nu var det dags för något nytt här på Trash is king! Konstfilm! Den här bloggens grundidé har alltid varit att skriva om obskyr film. Genre är ganska irrelevans. För att en så kallad konstfilm ska klassa in här på bloggen så måste den ”rikta ett finger åt den kommersiella filmindustrin och försöka föra fram ett budskap som ligger utanför mainstream ”. Samtidigt så måste den också ha tillstymmelsen till en handling och inte bara vara pretentiöst mumbojumbo. Themroc kvalar in i den här kategorin. Den är skriven och regisserad av Claude Faraldo. Denna fransman hade starka kopplingar till revolten i Paris 1968 och Themroc anses vara ett av den revoltens starkaste filmiska uttryck. Om vi ska gå in på lite politisk historia så var en av den franska revoltens absolut starkaste strömningar en organisation som kallades för den Situationistiska Internationalen (se deras stora teoretiska verk Skådespelssamhället av Guy Debord). Under kravallerna i Paris sprejades flera av deras budskap på väggar som tex ”under asfalten finns en sandstrand” (en marxistisk parafras som betyder att det kapitalistiska samhället döljer en inneboende motsättning; det finns något annat för oss bortom lönearbetet). Faraldo gjorde en långfilm som både var en spegling av de kaotiska månaderna i Frankrike 68 och en teoretisk manifestation av den studentströmning som lyckades påverkade det franska samhället (eller åtminstone arbetarklassen) så extremt mycket. Samtidigt så är Themroc ett manifest över upprorets misslyckande. Jag tror alltså att det korrekta sättet att analysera denna politiska film är genom en analys som bygger på en radikal klassmässig grund. Jag kommer alltså att göra precis detta. Men filmen är så pass mångsidig att ni inte får känna att min analys är den enda rätta. Försök gärna att förstå filmen med era egna resurser och skriv gärna vad ni kommer fram till här på bloggen!

Themroc är mest känd som ”den där filmen utan dialog”. Och visst är det så; arbetarklassen i filmen grymtar medan medelklassen, cheferna och snuten (bokstavligt talat) babblar. Michel Piccoli spelar en anonym arbetare som bor med sin syster (Béatrice Romand) och sin mor i ett anonymt hyreshus utanför Paris. Han jobbar som målare och varje morgon, när han cyklar till jobbet, möter han en kollega på vägen och de cyklar axel mot axel (och stöttar upp varandra). Hans jobb är sinnessjukt alienerat; arbetarna klär sig i overaller i olika färger och sedan målar den första gruppen en vägg i en färg medan den andra gruppen kommer efter och målar över den i en annan färg! På kontoret sitter tjänstemän med blyertspennor lagda på rad, bryter av spetsarna på dom, vässar dom och lägger dom sist i raden (om och om igen)! En dag pallar inte vår arbetare längre utan får totalflipp. Han river halva sin arbetsplats och springer sedan hem och slänger ut alla möbler genom fönstret. Han slår ut väggarna och bygger om lägenheten till en grotta. Morgonen efter åker han inte till jobbet och den kollega han stöttat upp ramlar nu med sin cykel på gatan. Han inleder en sexuell affär med sin syster. Samtidigt kommer kravallpolisen till kvarteret. De försöker tämja det incestuösa paret med tårgas, men misslyckas. Revolten sprider sig och allt fler hyresgäster börjar slänga ut sin möbler och bygga grottor i lägenheterna. Slutligen kidnappar deltagarna i upproret en polis, grillar honom över en eld och äter upp honom…

Themroc är tung på symbolik. Samtidigt så är det en väldigt visuell film som både är väldigt sleazy och brutal. Att Faraldo valde att inte ha någon dialog i filmen tror jag har två anledningar. Dels för att visa på att det är en skillnad på vad folk gör och vad folk säger (ett materiellt perspektiv) och dels för att visa på på klasskillnader (arbetarna pratar inte samma språk som övriga klasser). Den första delen är en skildring av (som jag redan nämnt) alienationen i det kapitalistiska samhället och lönearbetets meningslöshet. Jag tror att Faraldo menar att arbetarklassen reduceras till något primitivt (grottmän) i detta ekonomiska system. Därför blir revolten oundviklig, men får också ett primitivt uttryck. Detta överensstämmer med de verkliga händelserna 1968 där arbetarklassen inte lyckades överkomma systemet utan reproducerade ”primitiva” förvaltningsformer. Samtidigt så ligger denna primitivism bortom det ekonomiska systemets logik. Här är Faraldo kluven och vi som tittare blir det också. Vi håller på deltagarna i upproret, men tycker samtidigt inte alla deras beteenden är helt okej. Detta är verkligen Themrocs styrka. Det är ingen tråkig propagandafilm, utan en istället hela tiden motsägelsefull skildring. Likt den Situationistiska Internationalens analyser ifrågasätter den konstant våra föreställningar om saker; vad som är vänster och höger, vad som är naturgivet och vad som är en produkt av det samhälle vi lever i och vilka möjligheter det finns att förändra våra liv.

Themroc är absolut inte för alla smaker och den är lite för lång. Men samtidigt så är det en fascinerande nollbudget film som måste förstås i sitt historiska sammanhang. Vill du se en galet originell politisk film som inte använder pekpinnar så kan Themroc vara för dig…

Trailern får filmen att se ut som rent snusk så jag lägger istället upp den här scenen där vår huvudperson river sin lägenhet…

Annonser

6 svar to “Themroc (1973)”

  1. Sofia said

    Jag sätter fingret på näsan och säger ”intressant…” men konstaterar samtidigt att det nog ska mycket till innan jag frvilligt tar mig an den här. Din analysvilja är klart imponerande 🙂

  2. Visst är det en knepig film och jag tror att man måste känna sig peppad på att se den när man läser om ploten för att verkligen uppskatta den. Gör man inte det, så tror jag inte man får någon utdelning av Themroc.

  3. Blir också väldigt intresserad, har nog bara sett kortfilmer som kan kategoriseras som ”konstfilm”. Jag gillar ju när en film eller en skönlitterär bok ger en möjlighet att sätta sig in i ett verkligt skeende och där man får ut mer om man känner till det som gestaltas. Men var får man tag i dessa filmer? Nedladdning?

  4. Themroc finns utgiven på DVD i Tyskland. Jag köpte den i Berlin, men vet inte var man får tag på den annars. Detta är omslaget:

    http://www.amazon.com/Themroc-Michel-Piccoli/dp/B0001K9M4E

  5. filmitch said

    Mycket bra och intressant skrivet men jag nog känner spontant att det kan nog vara lite för ”konstnärligt” för mig. Däremot kan som BRC säger kortfilmer av det här slaget vara roliga och intressanta att se.

  6. […] Themroc har varit grymt otillgänglig på DVD och min kopia kommer från det tyska bolaget epiX. Det är en grymt bra utgåva med schyst kvalité och anamorfisk widescreen. Ljudet är dock sämre, men vad spelar det för roll i en film där ingen talar? Den enda DVD-utgåva av den här märkliga filmen som jag känner till. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: