Deathstalker (1983)

december 30, 2010

Fulci regisserade Conquest, men det var inte bara italienarna som red på den sword and sorcery-våg som skapades efter Conan Barbaren. Roger Corman såg också sin möjlighet att tjäna lite stålar. Redan tre år innan hade han fattat att tuttar kombinerat med omotiverat våld säljer på VHS-marknaden (se Humanoids From the Deep). Nu ville Corman producera den b-fantasy rulle som skulle få John Milius film att gå och kamma sig. Han anställde James Sbardellati (som sedan skulle bli en ganska framgångsrik assisterande regissör i Hollywood) och Howard R. Cohen (som bla skrivit och regisserat Saturday the 14th). Planen var att skapa en ännu drygare huvudperson än Schwarzeneggers Conan. Det lyckades. Rick Hill som Deathstalker beter sig inte bara som en surf-snubbe från Kalifornien; han våldtar även brudar på rullande band! Och detta är vår hjälte. Uppenbarligen så tjänade Deathstalker in så pass mycket pengar att Corman gav klartecken åt tre filmer till. Utöver dessa fick Lana Clarkson (som spelar Deathstalkers kvinnliga kompanjon) en helt egen spin-off serie kallad Barbarian Queen och som varade i två filmer (eller kanske tills hon blev mördad av Phil Spector?). Om det är något Corman kan (förutom att göra inkorrekta Edgar Allen Poe-tolkningar) så är det att tjäna pengar…

Att beskriva handlingen i den här filmen är ganska svårt eftersom Deathstalker består av en timme och sjutton minuter ganska osammanhängande scener. Om du tyckte Conquest var tunn på plot, så är det ingenting jämfört med den här filmen. Rick Hills barbar dödar skurkar och knullar kvinnor. I en av sina räder får han höra talas om ett mytologiskt svärd. Den som besitter detta blir i princip oövervinnerlig (typ). En ond trollkarl (Bernard Erhard) håller i en tävling där krigare ska slåss till döden. Syftet med denna tävling är lite oklart, men Deathstalker bestämmer sig trots allt för att delta. På vägen dit träffar han Lana Clarksons grymt heta krigarkvinna vars dräkt, bestående av läderremmar, blottar hennes bröst (ni hör själva hur det låter). Den mest farliga deltagaren i trollkarlen Munkars tävling verkar vara en enorm grisman. Vi vet att han är hård eftersom han misshandlar folk med deras egna armar efter att han slitit av dom! Deathstalker ställs såklart mot grismannen i turneringen och…han gör i princip inget motstånd alls… Samtidigt så finns en märklig ”sidohistoria” om en snubbe som befrias från en förbannelse (där han var ett troll) och följer med Deathstalker på resan. Snubben verkar vara tänkt att fungera som comic relief, men glöms snabbt bort i manuset. Överhuvudtaget så är manuset till Deathstalker helt galet osammanhängande. Det är inte ofta jag säger detta, men det finns ABSOLUT INGEN HISTORIA I DEN HÄR FILMEN. Och det är fan en bedrift att lyckas åstadkomma detta!

Deathstalker är helt sinnessjukt stympad. Det verkar fattas hur många scener som helst, vilket gör historien helt jävla obegriplig. Men vad är poängen med Deathstalker då, kanske någon undrar? Att visa tuttar och sexualiserat våld såklart! På den fronten ”lyckas” filmen. Detta är ren exploitation. Visst verkar stora delar av handlingen fattas, men vad spelar det för roll? Deathstalker är en jävligt självmedveten film. Corman tvingade Sbardellati och Cohen att skära bort all barlast och leverera den mest exploativa tolkningen av sword and sorcery jag sett. I jämförelse med sina italienska genresyskon så lyckas den här filmen dock aldrig bli tråkig. Deathstalker är helt enkelt ren underhållning. Ingen historia. Inget sammanhang. Ingen poäng. Bara barbarvåld och sex. Det är helt omöjligt att tycka detta är bra, men det är i alla fall ärligt. Tempot är skyhögt och jag lovar att ni får exakt allt som ni förväntar er av den här filmen. Jämfört med de italienska inkarnationerna i samma genre så är Deathstalker grymt mycket mer underhållande. Den behöver helt enkelt inga ursäkter för att vara en exploaterande b-fantasy…

På många sätt är detta den typiska b-filmen som man inte kan göra annat än skratta åt. Men samtidigt så har den en sådan fart och energi vilket medför att det är svårt att värja sig mot den. Deathstalker är helt enkelt jävligt osammanhängande, jävligt dum och hur jävla kul som helst!

Trailern får den (såklart!) att se ut som en grymt seriös fantasy-film, förutom att de säger ”awsome magic” …

Annonser

10 svar to “Deathstalker (1983)”

  1. filmitch said

    Det var en trailer som hette duga! Jag har för mig att det var ett par bodybuilder tvillingar som som spelade i ett par barbarfilmer i samma sväng men jag kan ha fel.
    Ang. osammanhängande historia har du sett 1966 års version av Casino Royale? Gjorde detta härom veckan och sitter fortfarande med problematiken att få ihop en vettig recension av eländet till mitt Bondtema.

  2. Jag har sett Casino Royale med David Niven. Den är ganska osammanhängade och psykedelisk (och inte speciellt rolig). Men Deathstalker är värre eftersom den knappt försöker ha någon plot överhuvudtaget!

    Dålig koll på det där med tvillingarna. Jag har liksom precis upptäckt hela b-sword and sorcery genren och inte sett jättemånga av filmerna. Och de flesta jag sett är italienska. Någon annan här kanske har bättre koll?

  3. Sofia said

    Tvärr, som vanligt får du den här att låta hur kul som helst. Däremot tycker jag ofta att Sword and Sorcery är betydligt roligare i bok- än filmform (å andra sidan bygger jag den åsikten primärt på Conan och Red Sonja, så det kanske är väl orättvist).

    @filmitch: Kan det vara tvillingarna Paul du far efter? http://www.imdb.com/title/tt0092615/

  4. Jag har aldrig läst någon roman som tillhör genren, men är inget fan av fantasyromaner överhuvudtaget (eller filmerna om Conan eller Red Sonja heller för den delen). Jag gillar främst Deathstalker eftersom det är en helt galet utflippad z-film, oavsett genre!

    Angående tvillingarna så är de ju med i en Sword and Sorcery som är gjord av Ruggero Deodato, som jag inte sett! Tack för tipset!

  5. norwood said

    Ruggero Deodato… Det är väl han med ”Cannibal Holocaust”? En rulle jag sett för länge sen, men saknar i samlingen. (Lite av Blair WP). En jag dock vet jag har av RD, är The House on the Edge of the Park. Och blev lite sugen att kolla på nu. Nån som har synpunkter på den?

  6. Visst är det han och jag delar din åsikt om att det finns likheter mellan Blair Witch Project och Cannibal Holocaust (trots att jag tycker att den senare är en galet mycket bättre film).

    Jag gillar The House on the Edge of the Park. Det är en väldigt brutal terror-film. Det kanske tom är en av de bättre i subgenren.

    Jag skrev lite om terror-subgenren i min recension av Aldo Lados Night Train Murders:

    https://trashisking.wordpress.com/2010/05/07/night-train-murders-1975/

  7. […] nämligen den hysteriskt underhållande Alien rip-offen Forbidden World (aka Mutant) och i en av Deathstalkers spin-offs som hette Barbarian Queen (där hon spelade Lana Clarksons lillasyster).  Däremellan […]

  8. […] Deathstalker så fick Roger Corman mersmak på sword and sorcery-genren. En av den filmens mest populära […]

  9. […] ihåg vad jag skrev om Clarksons karaktär i den första Barbarian Queen? Eftersom Clarkson dog i Deathstalker, så skapade Corman bara en ny karaktär åt henne som var exakt likadan i spin-offen. Det lustiga […]

  10. […] Trodde väl det. Ingen människa i hela världen ser Forbidden World för dess handling. Detta är Deathstalker eller Barbarian Queen fast i rymden. Fast filmen är faktiskt pyttelite tråkigare än dessa […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: