Silent Night, Bloody Night (1974)

december 23, 2010

Eftersom julen nalkas med stormsteg tänkte jag inte vara sämre än många andra bloggar och recensera en julfilm. Psykotronisk Videoblogg snodde min ursprungsidé och skrev om Silent Night, Deadly Night. Först tänkte jag skriva om den hysteriska uppföljaren (som i HYSTERISKT DÅLIGA!), men sedan kom jag på att det faktiskt är mer ball att skriva om en bra film. Så se detta som min julklapp till er. Silent Night, Bloody Night blandas ofta ihop med ovan nämnda tomteslasher. Men låt er inte bli förvirrade. Detta är något helt annat. Denna lilla lågbudgetskräckis regisserades av Theodore Gershuny (som är mest känd som regissör och manusförfattare till flera avsnitt av Tales From the Darkside) och den skrevs av Jeffrey Konvitz (som även skrev manuset till The Sentinel utifrån sin egna roman). Huvudrollen spelas av snygga Mary Woronov (som var ihop med Gershuny under den här tiden och var med i flera av hans filmer). Även b-films legenden John Carradine dyker upp på ett hörn (känner ni inte till honom så kolla upp hans repertoar på imdb, den är grymt imponerande!). Trots att Silent Night, Bloody Night uppenbart gjordes för fikapengar så har den en väldigt stor plats i skräckfilmshistorien. Jag ska snart förklara varför.

Samma år (1974) kom Bob Clarks eminenta Black Christmas ut. Den räknas ofta av skräckfans som den första slashern, i motsats till filmteori som brukar lista John Carpenters Halloween som det första uttrycket för genren (trots att den kom ut 4 år senare). Clark hävdar gärna att det var han som gav Carpenter idén till sin klassiker (Carpenter var ett stort fan av Black Christmas). Men man kan ju undra varifrån Clark själv fick inspiration till sin proto-slasher. Åtta månader före Black Christmas kom Silent Night, Bloody Night ut (efter att ha legat på hyllan i två år). Det är jävligt svårt att ignorera likheterna mellan filmerna; att de båda utspelar sig under julen, mördarens störda telefonsamtal, den subjektiva kameran som glider runt i det gamla huset osv. Men om Black Christmas inte riktigt känns som en slasher (pga sin långsamma uppbyggnad och fokuset på relationerna mellan karaktärerna), så gör Silent Night, Bloody Night det ännu mindre. Visst påminner själva morden väldigt mycket om subgenren, men det fokuseras alldeles för mycket på handlingen i Gershunys film. Ibland gränsar den till spökhistoria. Vi kan i alla fall konstatera att om inte Silent Night, Bloody Night skapat slashergenren så har den i alla fall starkt influerat den.

Den amerikanska småstaden East Willard ruvar på en hemlighet. Denna hemlighet har i decennier dolts av hela stadens äldre generation. Allt rör ett hus kallat The Butler House. På julafton för ett gäng år sedan brann husets ägare, Wilford Butler, upp. Händelsen sågs som en olycka och utredes aldrig. Sedan dess har fastigheten stått tom. Nu är det julafton igen och Butler House ska säljas av den nuvarande ägaren, Wilfords barnbarn Jeffrey (James Patterson). Hans advokat (Patrick O’Neal) dyker upp med sin älskarinna för att se till att affären går igenom och passar samtidigt på att spendera julen i huset. Samtidigt flyr en psykopat från ett mentalsjukhus. Alla som kommer i närheten av The Butler House slaktas. Ovetande om detta springer Diane (Mary Woronov), som är dotter till stadens borgmästare, på Jeffrey Butler. Vad gör han i East Willard? Vad har morden för relation till den hemlighet staden ruvar på? Och vad hände egentligen med Wilford Butler? Lösningen är mer makaber än vad Diane någonsin kunde tänka sig…

Låter handlingen lite klyschig? Jag lovar er att den absolut inte är det! Utifrån grundpremisserna är det en ovanligt märklig historia Konvitz och Gershuny knåpat ihop. Allt kommer ihop i slutet och filmen förlitar sig på en väldigt knäpp plottwist. Jag ska absolut inte avslöja den, men jag kan säga så mycket att allt inte är vad det verkar i East Willard (om ni nu skulle fått för er något annat). Silent Night, Bloody Night är ännu ett praktexempel på hur otroligt kreativa och originella amerikanska lågbudgetskräckfilmer var i början av 70-talet. Den här filmen kan absolut mäta sig med andra guldklimpar från perioden som Let`s Scare Jessica to Death och Messiah of Evil. Gershunys film liknar inte riktigt något annat som finns där ute. Visst är verken klippningen eller kameraarbetet perfekt, men detta kompenseras upp av några riktigt välgjorda och coola scener. Mordet som begås i mörkret är ett exempel. En annan är den långa (och väldigt makabra) sepiafärgade flashback som kommer i slutet av filmen och förklarar vad som hände i huset för alla dessa år sedan. Scenen är både utdragen och högst obehaglig. Överhuvudtaget så har Silent Night, Bloody Night en märklig stämning. Filmen kryper sig på dig och du kommer att minnas den långt efter att den slutat. Det är något lätt stört med hela historien som gör den jävligt obehaglig. Lågbudgetformen bidrar faktiskt till att göra det ännu mer effektivt eftersom filmens skitiga och opolerade yta förstärker den störa historien. Detta är sannerligen amerikansk skräck beyond Hollywood!

Av någon helt oförståelig anledning så har Silent Night, Bloody Night bara 5.1 i betyg på imdb. Detta är skandal och kan innebära att filmen är en av de mest underskattade skräckfilmerna någonsin! Eftersom filmen är public domain så har jag lagt upp den här nedanför. Se den över jul och avgör själva vad ni tycker!

God Jul!

ps. Jag tar lite julledigt nu så återkom måndagen den 27 december.

Först trailern! Den får filmen att verka högst konventionell, men ger en ganska bra bild av lågbudgetkänslan. Skådespelarna är inte alltid 100%, men det har ni nog överseende med vid det här laget…

Och nu filmen!

Annonser

9 svar to “Silent Night, Bloody Night (1974)”

  1. Hmm. Stjäla idéer är väl lite svårt? Måste vara tankeläsare för det 😉 Dessutom hade det vart kul att se din tagning på just Black Christmas iom våra åsikter har en tendens att skilja sig åt.

    God Jul!

  2. filmitch said

    Tackar för tipset och God Jul på dig!

  3. Sofia said

    Ahh, julskräckisar är ett område jag känner att jag borde bekanta mig mer med. Och public domain är ju aldrig fel — tack för tipset!

  4. Stöld är stöld även om man inte är medveten att man stjäl 🙂

    Jag gillar Black Christmas. Tycker inte det är världens bästa film, men väldigt bra. Det kommer absolut att skrivas om den i något sammanhang.

  5. God fortsättning! Oj, måste nog passa på att se filmen under en ledig stund om den finns på nätet. Tack för tipset!

  6. Hmm. Så med den logiken antar jag du ”stal” idén att recensera både Devil Times Five samt Pieces från mig iom att jag recenserade dessa innan dig? Konstig logik och jag ser hellre att vi har ett gemensamt intresse att dela med oss av intressant film inte många skriver om istället för att peka finger.

    Black Christmas är inte den bästa slasher som gjorts men den var först och eftersom den passade in i det jultema jag väljer i December skrev jag sonika om den. Att du sedan planerat göra det missade jag helt.

  7. Psykotronisk: Visst har jag stulit av dig med! 🙂 Tagga ner, jag kivas ju med dej.

    Anledningen att jag skrev så i recensionen var att jag ville länka till din underhållande recension av Silent Night, Deadly Night och försökte hitta något småroligt sätt att göra det på. Jag kan absolut ändra det om du blir stött. Det var aldrig min mening och ber i så fall om ursäkt.

  8. […] tillsammans med Theodore Gershunys Silent Night, Bloody Night – som Trash is King skrev om här – och du hittar den för dryga trettio kronor på Amazon. Den finns att se i sin helhet på […]

  9. […] från början av 70-talet så nämns självklart Messiah of Evil, Let`s Scare Jessica to Death, Silent Night, Bloody Night och ofta Lemora: A Child`s Tale of the Supernatural. Richard Blackburns sagoaktiga skräckfilm […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: