Death Walks on High Heels (1971)

november 2, 2010

Det var länge sedan jag recenserade en giallo här på bloggen. Här kommer nu en från genrens glansdagar i början av 70-talet; Death Walks on High Heels. Den är regisserad av Luciano Ercoli som är mest känd för sina tre gialli; Forbidden Photos of a Lady Above Suspicion (1970), Death Walks at Midnight (1972) och den här som kom 1971. I alla tre var Ernesto Gastaldi involverad i manuset och jag hävdar bestämt att den första av dom är den bästa. Detta betyder inte att Death Walks on High Heels är dålig. Det är en väldigt underskattad giallo. Ercoli gjorde inte så jättemånga andra filmer av någon okänd anledning. Detta har inneburit att hans gialli är lite bortglömda. Det är synd eftersom de är ett typexempel på varför subgenren var så intressant, innan den hade skapat sina egna starka konventioner. Death Walks on High Heels är inget undantag till detta.

Precis som andra tidiga gialli har filmen ett större fokus på själva mysteriet och förvecklingarna som leder fram till dess upplösning (i likhet med Martinos fantastiska The Strange Vice of Mrs. Wardh som Gastaldi också skrev) än morden, som med tiden blev allt mer sadistiska och utdragna. Visst är en del av genrens charm just de kreativa dödssekvenserna, men ju mer åren gick desto mer glömde även de italienska regissörerna bort kriminalhistorierna som definierade genren från början. Å andra sidan utvecklade flera av de senare filmerna en extravagant stil som var unik för just giallo-genren. Death Walks on High Heels är en visuellt mycket mindre komplicerad film än många av sina yngre syskon. Den börjar på ett tåg där en man huggs ihjäl av en maskerad mördare (en väldigt välkomponerad scen). I Paris tar polisen in mannens dotter, Nicole (vackra Nieves Navarro/Susan Scott från bla D`Amatos Emanuelle and the Last Cannibals), på förhör. De har misstankar om att pappans mord kan vara relaterat till en gammal diamantstöt där bytet aldrig återfanns och som Nicoles far var involverad i. Hon hävdar bestämt att hon inte vet något om några diamanter.

Nicole jobbar som strippa och efter ett arbetspass börjar en äldre läkare göra närmanden (Frank Wolff; spaghetti western-legendar och tidig Roger Corman regular). Nicole tillbakavisar honom och går hem. Men det visar sig att hennes fars mördare brutit sig in i lägenheten och hotar henne med att han kommer komma tillbaka om hon inte hostar upp diamanterna. Nicole berättar om den traumatiska incidenten för sin pojkvän Michel (Simón Andreu från bla The Blood Spattered Bride), men upptäcker sedan att han äger ett par klarblå linser som matchar den maskerade mördarens ögonfärg. Hon bestämmer sig nu att lämna landet tillsammans med den uppvaktande doktorn. De åker till hans hus på den engelska landsbygden och de blir snart älskare. Samtidigt följer Michel efter för att hitta sin smitande flickvän. Vad som följer är lögner, voyeurism, otrohetsavslöjanden och såklart mord!

Att beskriva handlingen i  Death Walks on High Heels är inte det enklaste. Det finns så mycket twists i manuset att det inte alltid är helt lätt att hänga med. Den är tom värre än The Strange Vice of Mrs. Wardh (och det säger en hel del!). Filmen har två mindre problem. För det första finns det alldeles för många karaktärer vilket snurrar till det lite. För det andra är den (likt alla Ercolis gialli) lite överlång. Förvänta dig heller inte speciellt mycket gore eller sleaze. Allt hålls faktiskt på en förvånansvärt smakfull nivå. Vad som däremot funkar är dels de engelska landsbygdsmiljöerna (som fångas riktigt snyggt), dels handlingen som trots sin lite överkomplicerade struktur kommer ihop väldigt snyggt. Speciellt ett avslöjande framåt slutet var väldigt oväntat och tog mig med förvåning. Jag tycker även att humorn i den här filmen fungerar ovanligt bra för genren, eller rättare sagt så stör den inte i alla fall (som de återkommande scenerna med fiskförsäljaren och hans bidrag till upplösningen).

Death Walks on High Heels är en väldigt kompetent giallo. Den pekar tillbaka till svunna tider när handlingarna var charmigt överkomplicerade, inredningen var 70-tals kitsch, kvinnorna var vackra och mördarna var hänsynslösa. Visst kan man ibland sakna de senare extravaganserna, men vad du får istället är grymt underhållande 105 min. En perfekt film att börja med om du inte är frälst i genren.

Filmens coola tidstypiska trailer. Kvalitén är lite dålig, men det gör att man kan se den utan att få för mycket spoilers! Glömde även nämna att musiken är gjord av duktige Stelvio Cipriani.

Annonser

2 svar to “Death Walks on High Heels (1971)”

  1. Intressant, vill definitivt se denna. Bilden genom nyckelhålet lockar lite extra av nån anledning, ser ut som något ur en dröm.

  2. Blue Rose Case: Ja, det är en ganska ball vinkel. Det finns dock inte så många sådana i den här filmen. Det mesta visuella är väldigt okomplicerat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: