Bloodsucking Freaks (1976)

oktober 28, 2010

När jag tänker på det som amerikanerna brukar kalla för grindhouse, så tänker alltid direkt på den här filmen. Joel M Reeds film hette ursprungligen The Incredible Torture Show, men är mer känd som Bloodsucking Freaks. När den först släpptes 1976 lyckades protester från organisationen Women Against Pornography få filmen tillbakadragen från biograferna och den amerikanska granskningsnämnden för film (MPAA) förbjöd sedan den helt. När Troma köpte rättigheterna till The Incredible Torture Show 1980 bytte de dels titeln för att undvika associationer med skandalfilmen, dels lovade de MPAA att klippa i den. Lloyd Kaufman körde dock en fuling och satte ”R”-stämpeln på den utan att utföra ett enda klipp. När detta upptäcktes blev Troma stämda av MPAA. Alla dessa turer runt Bloodsucking Freaks har gett den ett ganska imponerande rykte inom trashfilmskretsar. Jag har faktiskt ingen aning om den versionen jag har är klippt eller inte, men ärligt talat bryr jag mig inte heller. Det jag såg var mer än tillräckligt.

Det sägs att Reed var influerad av Don Edmonds exploitationklassiker Ilsa: She Wolf of the SS och Ilsa, Harem Keeper of the Oil Sheiks när han gjorde Bloodsucking Freaks. Han ska även ha sett en riktig S&M-balett där dansöserna hade varit nakna som kittlade hans fantasi. Det som är lite unikt med den här filmen är att det är en av få filmer som hyllar den franska teatern Grand Guignol. Teatern låg i Pigalle i Paris och mellan 1897 och 1963 blev den världskänd genom sina enaktspjäser som skildrade realistisk tortyr och våld på scenen. I Bloodsucking Freaks så har teaterdirektören Sardu (Seamus O’Brien) öppnat upp sin egen Grand Guignol i SoHo (New York). Han driver teatern tillsammans med sin dvärghantlangare Ralphus (Luis de Jesus). Tortyren och stympningen av de nakna, unga kvinnorna som utförs på scen är dock inga specialeffekter utan högst verkliga.

Sardu och Ralphus är två utpräglade sadister som driver slavhandel med unga kvinnor i teaterns källare och sätter upp föreställningarna för sin egna perversa njutnings skull! De lägger ner mycket tid på att införa en slavmentalitet hos de unga kvinnorna grundad i bestraffning och belöning (ni som sett The Story of O vet vad jag snackar om). De kvinnor som gör motstånd bryts ned psykiskt och låses sedan in i en bur i källaren där de ges människokött att äta! Filmens minimala handling går ut på att en teaterkritiker (Alan Dellay) dissar Sardu varpå denne sedan kidnappar honom och ska använda honom i sin ultimata föreställning; en S&M-balett. Han kidnappar även balettdansösen Natasha D’Natalie (söta Viju Krem som ärligt talat ser sjukt hög ut genom hela filmen). Natashas pojkvän försöker utreda hennes försvinnande tillsammans med en korrumperad polis, vilket självklart leder dom till Sardus teater…

Jag brukar inte gnälla på att film är sexistisk. I och med att jag kollar så mycket på exploitation så hade det varit svårt att gång på gång behöva påpeka detta. Det intressanta med dessa b-filmer är att de ofta har andra kvalitéer. De kan vara samhällskritiska, civilisationskritiska eller subversiva till exempel. Man får acceptera lite meningslöst naket (vilket många gånger krävdes av regissörerna för att få filmerna distribuerade) och, ofta kopplat till detta, tattig kvinnosyn. Problemet med Bloodsucking Freaks är att den inte har något annat ALLS förutom grovt våld mot nakna kvinnor.

I vissa scener försöker filmen vara rolig, vilket den misslyckas totalt med. Visst är Bloodsucking Freaks så absurd att man har lite svårt att ta hela spektaklet på allvar, men samtidigt så finns det en sådan utpräglad sadism i den här filmen att den lämnar en lite dålig eftersmak i käften. Trots att goreeffekterna ofta är av ganska oövertygande kvalitet, så är det hela filmens inramning som gör den provocerande. Sardu och Ralphus är så utpräglat sjuka att det inte finns någon underhållning i den här filmen. Hade den kört allt på blodigt allvar så hade det kunnat bli riktigt skrämmande, men Reed blandar allt med campy scener vilket medför att man inte vet om man ska skratta eller gråta åt det man ser. Att den (såklart) ser jävligt billig ut och att skådespelarna är jävligt träiga (bortsett från Seamus O’Brien!) hjälper inte heller saken.

Denna film är på allvar en BDSM-fantasi riktat till folk som går i gång på sådant. Sådana filmer kan dock vara intressanta om de har karaktärer man bryr sig om (som tex i Reeds inspiration Ilsa: She Wolf of the SS). Då kan det perversa våldet framstå som ett hot vilket gör filmen spännande att se på. Det finns inget sådant i Bloodsucking Freaks. Det är bara en och en halv timme makabert våld mot unga kvinnor. Och jag går inte igång på sån skit…

Tromas titel är förövrigt missvisande eftersom det endast finns en bloodsucking freak i den här filmen…

Annonser

5 svar to “Bloodsucking Freaks (1976)”

  1. Sofia said

    Ok, den här ska jag hålla mig långt ifrån… Med tanke på titeln och miljön, finns det några kopplingar till Brownings Freaks?

  2. Sofia: Nej, det finns det inte.

    Freaks är en riktigt bra film btw!

  3. Det låter som du har en klippt kopia för det finns en scen i BF där de tar väck toppen på en kvinnas skalle och suger ut hennes hjärna med sugrör.

  4. Psykotronisk: Den scenen är med i min kopia. Som jag skrev ovan så finns det bara EN bloodsucking freak i den här filmen (och det är doktorn med sugröret) 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: