Music for the Masses: American Nightmares del 5

oktober 24, 2010

Jag får ibland höra skit om Don Coscarellis Phantasm. Detta skitsnack stämmer inte (rent objektivt); i alla fall inte om vi snackar om den första filmen. Fred Myrows och Malcoms Seagraves soundtrack är tex helt fantastiskt! Lyssna på ledmotivet. Visst var det tungt influerat av Robert Miles Tubular Bells från Exorcisten, men det flippade inte ut i psykedeliska gitarrer från 70-talet på samma sätt. Detta gör soundtracket till en klassiker. Avgör själv!

…och jag kommer att återkomma till Phantasm inom en jävligt snar framtid…

Annonser

10 svar to “Music for the Masses: American Nightmares del 5”

  1. Pladd said

    Ja, oj vad Exorcisttemat flippade ut. Jag har aldrig uppmärksammat det förut. Phantasmtemat var väldigt stämingsfullt.

  2. Jag brukade vara en av de som rackade ner rätt hårt på Phantasm tills en kompis pekade ut att jag inte gillade den av samma anledningar jag gav för att älska Ed Woods alster. Nu är jag stolt innehavare av filmen och även om den inte är för alla så är det åtminstone UNIK.

  3. Jag gillar den första filmen mycket, men det var inte love at first sight. Den växte liksom på mig. Jag är inte särskilt förtjust i uppföljarna. Men Coscarellis ska i alla fall ha cred för att han är konsekvent; använder samma skådisar och låter filmerna följa direkt efter varandra i tid (trots att det går många år mellan dom).

    • Jag håller fullständigt med! Första filmen är riktigt bra men krävde sin tid att komma in i. Och som sagt, den är ju en utav väldigt få filmer vars handling du verkligen inte kan räkna ut på förhand! Utav uppföljarna har jag bara sett tvåan och tyckte den var mer action än sci-fi/skräck och inte riktigt min kopp te.

  4. Plox said

    Har inte sett Phantasm och tyckte faktiskt inte musiken var sådär jätte bra. Kändes lite för mycket Karate-Kid-panflöjtig.

    Bara för att vara lite tvär såhär en måndag.

  5. Du borde verkligen se den första Phantasm! Musiken är ju jävligt stämningsfull. Men visst kan det vara så att jag tycker det eftersom jag får upp filmens fantastiska bilder i huvudet. Jag lyssnade aldrig på ledmotivet innan jag såg filmen.

  6. Jag fattade aldrig varför Tubular Bells skulle vara med på så många avslappningsskivor som kom kring år 2000. Jag blir skräckslagen bara av att höra några toner ur den, men det är ju för att jag förknippar den med den enda riktigt skrämmande film jag sett…

  7. Sofia said

    Jag gillade inte Phantasm — alldeles för knepig för min smak. Weird for the sake of weird…

  8. Sofia: Jag tyckte som precis som du när jag såg den första gången. Men den har med åren växt på mig. Ganska rejält. Den har en drömkvalité som inte är så vanlig. Och Angus Scrimm är riktigt jävla läbbig som The Tall Man.

  9. Sofia said

    Jag kan hålla med om drömkvaliteten men för mig tilförde det ingenting, inte heller The Tall Man tog mig särskilt hårt. Men, om jag tar mig för att se om den någon gång, är det mycket möjligt att jag ändrar åsikt. Man vet aldrig, det är det som är det fina med film 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: