Naked Blood (1995)

oktober 23, 2010

Hisayasu Sato verkar vara en djupt störd man. Han har länge verkat inom den japanska straight to video-marknaden och regisserat en hel drös av filmer som blandar S&M med brutalt, detaljerat våld. Hans budgetar är ofta fruktansvärt små och hans filmer sträcker sig sällan över 70 min. Mest känd måste han absolut vara för The Bedroom, en film han gjorde 1992 och där han gav en av rollerna åt Issei Sagawa. Denna japanska utbytesstudent pluggade i Frankrike och den 11 juni 1981 bjöd han hem sin holländska kursare, Renée Hartevelt, på middag. Issei mördade kvinnan och åt upp delar av henne (och passade även på att ha sex med liket).

Han blev gripen och sedan friad pga av en teknikalitet. Det är alltså igen tvekan om att det var han som utförde dådet (han har tom erkänt). Och denna man gav Sato en roll i en film! Man kan verkligen undra om allt står rätt till här i världen (eller i Japan åtminstone). Samtidigt så är Sato så jävla utflippad att hans filmer blir intressanta eftersom de inte riktigt liknar något annat. Regissören Shinya Tsukamoto brukar ofta kallas för Japans David Cronenberg. Jag tycker inte detta riktigt stämmer. Tsukamotos filmer är alldeles för arty. Jag ger hellre denna titel till Hisayasu Sato. Han gör explotitationfilm med en manisk fixering vid förändringar av den mänskliga kroppen (både sexuellt och genom olika ingrepp) och dess skörhet. Samtidigt är han galet mycket mer pervers än vad den tidiga Cronenberg någonsin var…

På många sätt är Naked Blood en ganska typisk Sato-film. Den handlar om en briljant ung kille som lyckas utveckla ett serum som medför att när människor känner smärta så börjar hjärnan producera endorfiner. Hans mamma är forskare och håller på att experimentera med en ny medicin på tre unga kvinnor. Sonen tar sig till anläggningen och injicerar sin världsförbättrarmedicin i kvinnornas dropp. Sedan filmar han kvinnorna under de 48 timmar det tar för hans serum att börja verka. Effekten är inte vad den unga forskaren tänkt sig. Den ena kvinnan inser att hon får kickar av att skada sig (och självskadebeteendet går jävligt långt).

Den andra kvinnan älskar att äta och råkar skära sig när hon ska tillaga bläckfisk. Detta ger henne en sådan kick att hon sticker ner sin hand i frityroljan och sen börjar äta på den! Den tredje kvinnan får huvudpersonen kontakt med och genom att dissa henne får han följa med henne hem. Det visar sig att hon har problem med sömnlöshet och använder en virtual reality-maskin (det är 90-tal!) för att komma in i dvala. Hon kopplar även in maskinen till en kaktus eftersom ”det är den enda växten som inte pratar, eftersom den alltid sover”. Hur som helst hittar denna tjej helt andra sätt att få utlopp för sin smärta/njutning, nämligen mord…

Naked Blood är regissören trogen och inte längre än 76 min. Samtidigt händer så mycket i filmen att den känns längre (dock inte överlång). Trots den uppenbart låga budgeten, så är goreeffekterna mycket övertygande (bortsett från en scen i slutet där sminkningen glöms bort). Filmen är verkligen magstark. Tjejen som börjar äta upp sig själv äter även upp sin egen klitoris med kniv och gaffel. Men tro inte att den här filmen endast är gore i en timme och en kvart. Sato flummar ut rejält i känslomässiga relationer mellan en människa och en kaktus, folk som lyckas färdas mellan dimensioner genom relativitetsteorin och S&M-kärlek. Det ser extremt billigt ut, men det är svårt att inte dras med i den sinnessjuka berg och dalbana som Naked Blood är. På grund av den korta längden så känns filmen ofta som världens mest knäppa och perversa Tales from the Crypt-avsnitt. Men du måste gardera dig. Filmen är verkligen riktigt sinnessjuk…

Vad mer kan jag säga om Naked Blood? Den är skitknäpp. Jag kan faktiskt inte ens rekommendera den för fans av den unge Cronenberg. Detta är verkligen acquired taste. Är den bra? Jag vet inte. Den är intressant. Kanske till och med originell. Men det får du faktiskt själv avgöra.

Jag hittade inget klipp på youtube som inte var censurerat. Tittar ni på bilderna ovan fattar ni att det finns ett visst fokus i de bilder och klipp folk lägger upp från filmen. Detta fokus är gore…

Annonser

3 svar to “Naked Blood (1995)”

  1. Jag har fått lite lustiga mail. Det finns uppenbarligen folk som tror att jag är en tjock Death Metal-snubbe. Detta är inte sant. Fråga plox han har träffat mig!

  2. filmitch said

    Hujedamej visst verkar det vara en intressant regissör och film men även jag som älskar allt vad skräck heter känner att nog får backa i det här fallet. Intressant skrivet som alltid.

  3. […] ännu en japansk gorefilm som är gjord straight to video, fast denna är lite mer mytomspunnen än Naked Blood. Filmen jag pratar om är såklart Guinea Pig (även känd med undertiteln Devils Experiment). Det […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: