Snapdragon (1993)

oktober 21, 2010

Visst tillhör jag den generationen snubbar som fick hormonrubbningar av att se Pamela Anderson i Baywatch. Men jag var ett gränsfall eftersom jag är så pass gammal att jag även minns när att Samantha Fox hängde på väggar i pojkrummen. Hur som helst var det bara en tidsfråga innan Pamela Anderson hamnade i en exploitationfilm. Efter de oväntade framgångarna med Paul Verhoevens kvasi-giallo Basic Instinct ville varenda litet b-bolag ha sin egen sexiga thriller som innehöll knullande varvat med våld. Detta gällde även det kortlivade Prism Entertainment Corporation. Under några år producerade de ett tjugotal filmer inom genrerna sleaze, skräck och actionxploitation. Snapdragon blev deras kronjuvel. De drog även det längsta strået bland alla dessa Basic Instinctripoffs, eftersom de trots allt fick med Pamela Anderson på tåget (i sin långfilmsdebut dessutom). Regissör blev Worth Keeter som endast gjort z-trash. Hans mest kända film måste vara LA Bounty som skrevs av Sybil Danning och även hade henne i huvudrollen. Om vi inte räknar hans regiinsatser i Power Rangers

Filmen börjar med att vi ser en liten västerländsk flicka kidnappas i Kina för att tvingas till prostitution (dessa onda kineser!). Sedan hoppas det fram i tiden till en tjock man som har sex med en foxy blondin (som vi självklart inte får se ansiktet på). Precis när han kommer fäller kvinnan ut ett rakblad hon haft under tungan och snittar hans hals. Det visar sig att detta inte var det första mordet och polisen Peckham (Chelsea Field från Dust Devil), som jobbar på fallet, misstänker att mördaren är en prostituerad. Samtidigt träffar hennes pojkvän, kriminalpsykologen David (Steven Bauer), en kvinna vid namn Felicity (Pamela Anderson). Hon har tappat minnet och David tar sig ann henne. Felicity förföljs nämligen av mardrömmar där hon dödar män hon knullar med genom att skära upp dom med ett rakblad hon gömmer under tungan (som vi nu får reda på kallas för en snapdragon). Utan att ägna minsta tanke åt att den unga kvinnan kan vara den psyksjuka mördaren inleder David helt ogenerat en relation med henne. Men självklart är det inte Felicity som snittar torskar utan hennes knäppa tvillingsyra. Detta resulterar i en fight när Pamela Anderson gör upp med sin stunt double.

Låter det lite bekant? Det finns vissa små likheter med Drew Barrymore-fiaskot Doppelganger som kom samma år. Men Avi Neshers film var en renodlad skräckfilm (som försökte vara lite originell) och innehöll åtminstone några scener med underhållande gore. Snapdragon är en straight to video-thriller, som innehåller lite tuttar och absolut inget gore. Det räcker inte att filmen är tråkig och ful; den är grymt förutsägbar också. Hela onda tvilling-twisten är gjord trettiotusen gånger innan och här sköts den inte bättre än de tidigare tjugoniotusenniohundranittionio gångerna. I och med att man sett glimtar av mördaren, ser att det är Pamela och fattar att den goda tjejen inte kan vara psykopaten (filmen är alldeles för feg för att våga sig på något sådant) så leder min genreskadade hjärna mig direkt in på onda tvilling-spår (jag borde kanske bli snut)! Problemet med den här filmen är att den inte ens är så dålig att den blir rolig. Bortsett från scenen i slutet när den onda tvillingen slår ner David lite omotiverat med en kung-fu pinne. De måste ju göra en referens tillbaka till Kina!

Snapdragon är en halvobskyr rippoff som borde falla i glömska. Jag fick den av en polare som hade köpt den BARA för att glo på Pamela Andersons sexscener (kom ihåg att detta var före internet) och jag fick ärva den i egenskap av konnässör av dålig film. Och dålig är den. Se den inte utan se om Basic Instinct istället. Eller varför inte random giallo…

Lusigt nog så var den enda scenen jag hittade filmens upplösning. Bortsett från kung-fu slaget så måste ni även notera den stora dramatiken som uttrycks genom filmens eminenta skådespelare. Och ja det finns en twist till efter den här scenen…

Annonser

4 svar to “Snapdragon (1993)”

  1. Pladd said

    Handlingen låter skitskön (trots bristen på originalitet), men så tittade jag på klippet och insåg snabbt att jag förmodligen skulle strypt mig själv av uttråkning efter knappt en halvtimme.

    Men väldigt trevlig läsning om en film jag aldrig hade uppmärksammat annars.

  2. Pladd: Du förstår inte hur rätt du har!

    Tack för smickret. Tanken med bloggen var aldrig att den endast skulle handla om skräckfiktion. Men jag gillar skräck som fan, så ibland får jag påminna mig själv att skriva om andra obskyra filmer.

  3. Sofia said

    Ja, visst kom det en hel del av de där etoriska thrillersarna vid den tidpunkten? Fanns det inte någon med Don Johnson och Madoonna eller har jag drömt det?

  4. Sofia: Du tänker inte på Body of Evidence som också kom 1993? Willem Dafoe är med i den, men ingen Don Johnson. Dock har Madonna en del S&M-sex i den filmen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: