Messiah of Evil (1973)

oktober 12, 2010

Jag har i mina tidigare recensioner av The Sentinel, Devil Times Five och (framförallt) Let`s Scare Jessica to Death hyllat amerikansk skräckfilm från det tidiga 70-talet. Jag har då nämnt den friktion som uppstod mellan Hollywood och de lågbudgetproduktioner som kritiserade storbolagssystemet och hur dessa ”b-filmer” slutligen påverkade Hollywoods teman och estetik. Messiah of Evil tillhör dessa säregna lågbudgetrullar. Filmen är även känd som Dead People (en titel jag egentligen tycker är mer passande, men det är väl en smaksak) och den är skapad av det äkta paret Willard Huyck och Gloria Katz. Huyck regisserade Messiah of Evil medan de skrev manuset ihop.

Paret skulle sedan bli nära knutna till självaste George Lucas. Tillsammans med honom skulle de skriva American Graffiti, Indiana Jones and the Temple of Doom och, på 90-talet, Radioland Murders. Men de kommer nog att bli bäst ihågkomna som personerna bakom Howard the Duck, ett av filmhistoriens största fiaskon (som Lucas producerade). Om vi bortser från det faktum att jag tycker den sistnämnda filmen är underhållande och fått oförtjänt mycket skit, så kan vi i alla fall konstatera att paret Huyck & Katz inte precis är några duvungar i filmbranschen. Vad kunde de då göra inom skräckgenren något år före sina framgångar? En av de märkligaste amerikanska skräckfilmer som någonsin gjorts är svaret…

Messiah of Evil börjar med en otroligt stämningsfull mordscen (med riktigt bra musik) innan vi får träffa vår berättare och huvudperson; spelad av Marianna Hill (senare i Gudfadern del II). Hon åker till den lilla isolerade västkuststaden Point Dune för att hitta sin far; en konstnär som den senaste tiden skickat märkliga brev till henne. Redan på bensinstationen som hon stannar på utanför samhället märker hon att folk beter sig märkligt. Killen som jobbar på macken skjuter ut mot mörkret och natten fylls av ylanden. Hon upptäcker snart att ingen vill kännas vid hennes far så hon bestämmer sig för att flytta in i hans övergivna strandvilla under tiden som hon försöker få reda på vad som hänt med honom. Snart springer hon på en märklig kringresande trio bestående av en ung man vid namn Thom (Michael Greer), en före detta strippa (snygga Anitra Ford från The Big Bird Cage) och den söta Toni (evigt hippie-typecastade Joy Bang). Thom har ett säreget intresse för gamla legender och det verkar som om Point Dune ruvar på en ovanligt makaber sådan. Trion house crashar huvudpersonens pappas villa och visar ingen större vilja att lämna den. Samtidigt verkar staden märkligt övergiven. Tills invånarna börjar dyka upp på stranden för att stirra ut över havet…

Jag vill faktiskt inte avslöja mer av handlingen än så här, men jag kan berätta att Messiah of Evil är en väldigt originell och tillfredsställande skräckfilm. Jag brukar tjata om en sak som denna film har. Något som är bristvara (och något som speciellt många andra skräckfilmer saknar). Jag pratar om stämning. Villan vid stranden är fylld av den försvunna konstnärens verk. Miljön är surrealistisk och extremt stiliserad. Jag kan inte låta bli att få vibbar av Susperia. Detta handlar inte endast om hur Huyck & Katz använder sig av dekor och oväntade ljussättningar. De jobbar även med både skuggor och bildkompositioner på ett helt fantastiskt sätt.

Vissa scener sticker ut; filmens intro, scenen när folk hoppar in genom takfönstret och (framför allt) scenen med Toni i biografen. Denna scen borde visas på filmundervisningar som ett exempel på hur man skapar spänning med enkla medel. Visst är den tungt influerad av Hitchcocks Fåglarna, men sättet som regissören använder sig av ljus och färger på får den att mer kännas som något som just Argento hade kunnat knåpa ihop. Jag måste erkänna att jag tycker att den här scenen tillhör en av de absolut mest minnesvärda i den amerikanska skräckfilmshistorien. Kanske inom skräckfilmsgenren överhuvudtaget…

Messiah of Evil är även en ovanligt litterär film. Vi leds av huvudpersonens berättarröst genom historien och hennes betraktelser är märkligt poetiska och kryptiska. Historien är inte alltid helt lättydig och lämnar mycket av tolkningarna åt åskådaren. Nu kanske vissa hade kallat detta för en spoiler, men det finns en sak jag känner att jag måste avslöja om filmen. Tycker inte alls att en kännedom om detta förstör filmen, eftersom Messiah of Evil förlitar sig på en polttwist i slutet som inte riktigt är relaterad till den här aspekten av filmens handling.

Men om du känner att du inte vill veta något alls om filmens tema innan du ser den (förutom det jag skrivit ovan) så sluta läs nu (och hoppa till nästa stycke): Messiah of Evil är en zombiefilm. Typ. Samtidigt så är den så mycket mer än det. Att kalla filmen endast för en zombiefilm är helt enkelt en grav förminskning av den. Men visst finns det levande döda som äter människokött. Messiah of Evil är helt enkelt en av de mest okonventionella och märkliga zombiefilmer som gjorts.

Jag undrar; VARFÖR HAR JAG INTE SETT MESSIAH OF EVIL TIDIGARE??? Det är en helt unik skräckfilm. Visst märks det att budgeten är fruktansvärt låg och visst blir den nästan för kryptisk ibland. Men detta fråntar inte det faktum att Messiah of Evil inte bara är en av de bästa amerikanska skräckfilmerna från 70-talet utan även en av de absolut bästa amerikanska skräckfilmerna överhuvudtaget! En sorgligt bortglömd pärla som du måste se…

Jag hittade ingen trailer, men jag hittade hela filmen istället eftersom den är public domain. Du kan se den här nedanför. Gör det!

Annonser

10 svar to “Messiah of Evil (1973)”

  1. Usch, nu är vi riktigt oöverrens! Fick med filmen i en utav de där ”50 filmer för tvåhundra spänn” boxarna som cirkulerar just nu och jag har väldigt svårt för den. Visst, jag håller verkligen med i din beskrivning och tycker du spikar den bra men även om jag gillar unika filmer så misslyckades den med att underhålla. Biografscenen är dock briljant!

  2. Jag tror att Messiah of Evil är en sådan film som du antingen förälskar dig i eller rycker lite på axlarna åt. Jag tycker att dess säregna stämning, snygga bilder och det faktum att den faktiskt inte liknar något annat som finns där ute gör den till en skräckklassiker. Men jag förstår även att vissa kan uppfatta den som långsam och märklig.

  3. Bilden från biografscenen för verkligen tankarna till David Lynch och framför allt då Twin Peaks och Mulholland Drive, med de röda ridåerna. Kort sagt: ännu en för listan… 😀

  4. Blue Rose Case: Jag glömde nämna det i recensionen, men visst finns det en liten gnutta Lynch i den här filmen. Och inte endast på det estetiska planet.

  5. Trash: Jag har fått höra det ett antal gånger, plus att jag ”har fel” från en kompis, så filmen står med på listan ”alster att se om”. Vi får se om min åsikt ändras.

  6. […] från 70-talet. Denna hör mer till mainstreamfållan än tex Let`s Scare Jessica to Death eller Messiah of Evil. The Reincarnation of Peter Proud är regisserad av J. Lee Thompson som gjort en av mina absoluta […]

  7. […] kan absolut mäta sig med andra guldklimpar från perioden som Let`s Scare Jessica to Death och Messiah of Evil. Gershunys film liknar inte riktigt något annat som finns där ute. Visst är verken klippningen […]

  8. […] skiljer sig för mycket från de definitioner som sattes upp ovan (vilket även fantastiska Messiah of Evil gör och därför missar den listan). Bob Clarks anti-krigs film om en levande död soldat som […]

  9. […] känner till vid det här laget så fostrades både storheter där (Let`s Scare Jessica to Death, Messiah of Evil) och riktiga tabbar (Don`t Look In the Basement, Devil Times Five). Denna film ska inte blandas […]

  10. […] snacka om om bra amerikanska lågbudgetfilmer från början av 70-talet så nämns självklart Messiah of Evil, Let`s Scare Jessica to Death, Silent Night, Bloody Night och ofta Lemora: A Child`s Tale of the […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: