Female Prisoner Scorpion: #701’s Grudge Song (1973)

oktober 9, 2010

Obs! Innehåller spoilers om du inte sett Female Prisoner Scorpion: Beast Stable.

Nu har vi kommit fram till den slutgiltiga filmen i den ursprungliga Female Prisoner: Scorpion-cykeln. Detta blev den sista filmen där Meiko Kaji spelade Nami Matsushima; alltså Sasori (Matsu the Scorpion). Grudge Song blev även den enda filmen i serien som hon inte gjorde tillsammans med regissören Shunya Ito. Han hoppade av inspelningen pga artistiska skillnader och ersattes av Yasuharu Hasebe; en stabil hantverkare på Toei Studion. Hasabe hade gjort sig känd för att göra extremt exploativa och sleazy rullar (han skulle senare regissera Okasu! och Assault! Jack the Ripper) och det märks i Grudge Song. Filmen kom samma år som Female Prisoner Scorpion: Beast Stable, men det hade lika gärna kunnat vara år mellan dom. På nästan alla punkter är Grudge Song den mest konventionella filmen av de fyra i serien. De tidigare Sasori-rullarna har alltid försökt göra något nytt (i alla fall på det estetiska planet). Antagligen är filmens raka karaktär främst en konsekvens av Hasebes regi. Men man börjar ju undra varför Ito hoppade av projektet. Jag har letat som fan efter en bra förklaring, men tyvärr inte hittat någon. Det enda jag hört var ett rykte att Toei bantade budgeten för varje ny Scorpion-film (vilket jag inte lyckats bekräfta). Vi kan bara spekulera…

Matsu (Meiko Kaji en sista gång) är fortfarande på flykt från snuten. Den sociopatiska inspektör Kodama (Yumi Kanei) har fått i uppdrag att plocka in vår vackra antihjältinna och han lyckas spåra henne till ett företag som sysslar med bröllopsarrangemang. Polisen springer på Matsu när hon håller på att sätta upp en klänning och flera av dom dör innan de lyckas få på henne handbojor. Men på väg till polisstationen lyckas hon fly igen fast denna gång skadar snuten henne ordentligt. Matsu bryter sig in på en strippklubb och hittas av Teruo Kudo (Masakazu Tamura); en ljustekniker som förbarmar sig över henne. Han gömmer henne och ser till så hon blir återställd. När Teuro inser att Matsu har en konflikt med polisen så bestämmer han sig för att slå sig ihop med den unga kvinnan. Teuro är nämligen gammal vänsteraktivist och blev torterad av Kodama för att han skulle avslöja sina kamrater. Paret inleder även självklart en kärleksrelation. De skrider till verket för att hämnas på Tokyopolisen. Men relationen kommer snart få sig en rejäl törn i sidan…

Grudge Song tar det slutgiltiga steget och blir en ren actionfilm. Visst slutar filmen återigen i ett kvinnofängelse, men resten av tiden är det hög fart och utdragna strider mellan de två huvudpersonerna och polisen. Inget fel i det eftersom Hasabe hanterar den mer ”realistiska” stilen (mycket handhållen kamera) bra. Realismen präglar även karaktären Matsu. Hon framstår mycket mer som en psykopat i den här filmen, jämfört med Itos tidigare filmer där hon nästan skildrats som en övernaturlig varelse. Detta påverkar inte Meiko Kajis skådespeleri. Hon hanterar denna inkarnation av karaktären lika bra som alla de tidigare. Annars försöker Hasabe ibland att kopiera de surrealistiska delarna av Itos stil. Även detta funkar bra (i de få scener han gör det). Hela slutet är mycket snyggt (först scenen vid galgen i solnedgång och sedan den i teatern), men jag är glad att Hasabe använder denna estetik så sparsmakat. På denna punkt påminner Grudge Song om den första filmen i serien; Female Prisoner #701: Scorpion. Annars fläskar han på ganska rejält med sleaze. Scenerna från strippklubben och en utdragen våldtäktsscen illustrerar detta. Inte så konstigt eftersom regissören senare skulle bli ett stort namn inom Pink Cinema-genren.    

Jag måste även nämna de politiska dimensionerna i Grudge Song. Inte sedan Itos första film har polismakten skildrats som så fascistoid som den här gången. Att Teruo är en gammal vänsteraktivist som torterats av snuten bidrar till filmens patos. Det intressanta med manuset är att i början får man ett intryck av att Matsu har radikaliserats. Men i filmens slut fattar man att hon har sina helt egna regler och förvridna moral. Trots detta så är Grudge Song ändå en väldigt stark kritik av den japanska poliskåren. Medan snutarna i Female Prisoner #701: Scorpion främst var korrumperade pga av sitt samröre med yakuzan, så framställs denna gång istället hela poliskåren som extremt rutten och maktfullkomlig. Poliserna i Grudge Song begår övergrepp efter övergrepp utan att någonsin straffas för det. Tills de träffar Matsu the Scorpion…

Jag måste erkänna att jag gillar Grudge Song bättre än Beast Stable. Visst börjar konceptet kännas lite smått daterat vid det här laget, men Hasabe lyckas med bedriften att tillföra serien något nytt; både i fråga om stil och karaktärer. Det är helt logiskt att serien slutligen blir renodlad action (något som Ito flörtade med flera gånger i sina tre filmer). Likt jag skrivit innan så är detta dock inte den sista filmen som bygger på Tooru Shinoharas manga. Vi säger nu farväl till Meiko Kaji och när jag återkommer till Matsu the Scorpion så kommer det vara i en helt ny inkarnation…

Läs om Female Prisoner #701: Scorpion

Läs om Female Convict Scorpion: Jailhouse 41

Läs om Female Prisoner Scorpion: Beast Stable

Läs om seriens musik

Läs om Meiko Kaji

Trailern verkar ha lite märkliga censurklipp (och fokuserar ovanligt mycket på den ganska korta fängelsebiten i slutet av filmen), men är fortfarande lika snygg som andra japanska exploitationtrailers från 70-talet!

Annonser

Ett svar to “Female Prisoner Scorpion: #701’s Grudge Song (1973)”

  1. […] Female Prisoner Scorpion: #701′s Grudge Song […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: