Il Maestro: Abel Ferraras Bad Lieutenant (1992)

oktober 3, 2010

Det finns några få filmer som nästan kan jämställas med en naturkraft. De träffar dig i ansiktet som ett knytnävsslag och lämnar dig helt desorienterad. Du undrar precis vad det var du såg och ser om det igen. Oftast tappar filmen sin punch nästa gång du ser den. Men i extrema undantagsfall lyckas en film att återskapa samma känsla gång på gång. Bad Lieutenant är en sådan film. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sett den. Alltid känner jag samma äckel, samma ångest, samma helt otroliga fascination. Filmen är regisserad av den amerikanska auteuren Abel Ferrara. Jag måste erkänna att jag inte är ett av hans största fans. Många av hans filmer är knarkiga och pretentiösa. Jag har försökt se New Rose Hotel flera gånger och aldrig pallat till slutet. Jag är inget fan av The Driller Killer (som jag vet har ett väldigt stort följe). Hans gangsterfilmer med Christopher Walken har jag knappt något över för (King of New York, The Funeral). The Addiction gillade jag som fan när jag såg den första gången, men den har tappat lite med varje gång jag sett om den. Vi kan i alla fall konstatera att Ferrara har en ganska udda repertoar och att han fullständigt verkar skita i vad folk tycker om honom. Detta måste beundras.

Abel Ferrara föddes i Bronx, New York, och träffade redan i skolan en man vid namn Nicholas St. John. Dessa två började tidigt göra film med en Super 8-kamera. Ferrara och St. John fortsatte jobba ihop och den gamla skolkompisen har skrivit majoriteten av regissörens manus. De började med exploitationfilmer med en twist (The Driller Killer, Ms. 45) och gick sedan vidare till allt mer tunghänta teman. Nicholas St. John var inte med i manusarbetet runt Bad Lieutenant. Dock så var en annan god vän till Ferrara med; Zoe Lund. Rykten säger även att majoriteten av manuset var hennes verk. Lund är själv med i filmen. Hon spelar Harvey Keitels dealer och knarkar på riktigt framför kameran. Detta är tragiskt eftersom Lund dog i en överdos 7 år senare (endast 37 år gammal). Men kanske så behövdes det en narkoman för att skriva den råa och fantastiska historien som Bad Lieutenant är.

Väldigt få karaktärer i Bad Lieutenant har några namn. Detta gäller även Keitels snut. Likt man kan utläsa ur titeln så spelar han en jävligt korrumperad snut. Eller att kalla honom endast för korrumperad gör inte honom rättvisa; han är nog en av de mest sabbade människorna jag någonsin sett på film (och så tragiskt nära sabbade människor i det verkliga livet). Keitel pundar, snor droger från brottsplatser, är ett fullblodssvin och jävlas med folk i tid och otid. I en av filmens absolut mest provocerande scener stoppar han två tonårstjejer som kör sina föräldrars bil utan körkort. Keitel lovar att inte ringa deras föräldrar om den ena tjejen stimulerar att hon suger kuk medan den andra tar på henne. Samtidigt onanerar han framför dom. Scenen är så utdragen att du knappt pallar kolla på den. Samtidigt är Keitel så trovärdig att du knappt kan slita ögonen från honom. Filmens handling tar fart när en ung nunna blir brutalt våldtagen i en kyrka. Till och med Keitels sabbade snut tycker att detta är för mycket och undrar om nunnan vill ha hämnd. När hon säger att hon förlåter förstår han inte. Det är nu Keitels snut börjar sin egna resa mot förlåtelse. Problemet är att hans spelberoende har lett honom på kollisionskurs med maffian…

Som ni säkert förstått så är katolsk skuld ett starkt tema i Bad Lieutenant. Dessa religiösa skuldkänslor är återkommande i flera av Ferraras filmer. Jag är själv döpt i katolska kyrkan, sen utskriven av min farsa för att han inte ville att jag skulle betala kyrkoskatt till asen. Trots detta så har jag svårt att relatera till den katolska skulden. Krystad spiritualistisk moral är helt enkelt inget för mig. Men när jag ser Bad Lieutenant så förstår jag plötsligt. Vem har inte gjort dumma grejer i sitt liv som man ångrar och som man vill göra upp med och lämna bakom sig? För Keitels snut så leder dessa skuldkänslor honom in på en så pass psykotisk väg att han i sitt nerpundade sinne tror att han träffar Jesus (som faktiskt har en liten biroll i den här filmen!). Jag har aldrig träffat Jesus, men visst förstår jag att han ser katolicismen som utvägen. Det är ju trots allt en religion som förlåter ALLT med tio ave Maria (antagligen likadant som vissa präster resonerar när de pillar småpojkar på snoppen). I filmens kontext blir det ett andligt uppvaknande för huvudpersonen, men samtidigt djupt tragiskt…

Vad mer finns det att säga om denna orkan till film? Likt många av Ferraras andra filmer så är Bad Lieutenant en helt fantastisk skildring av New York. Det märks att regissören älskar sin hemstad. Precis som tex. Spike Lee fokuserar Ferrara på New Yorks smutsiga baksidor. Det är EXTREMT trovärdigt och jävligt drabbande. Att filmen är väldigt lågbudget bidrar till dess råhet och realism. Vi måste även nämna Harvey Keitel. Han är (likt vi alla vet) en helt fantastisk skådis. Det är hädelse att han inte har fått någon Oscar än. Är det någon film som han borde fått det för så är det fan den här. Keitel är inte bara helt outstanding utan han bär hela Bad Lieutenant på sina axlar. Jag tror det knappt finns en scen i den här filmen som han inte är med i. Hela tiden är han ett svin, men efterhand blir han ett allt mer tragiskt svin. Allt kulminerar när han slänger sig på kyrkgolvet och skriker efter Jesus. Bara den scenen (helt lösryckt ur filmens sammanhang) borde fått Oscarkommittén att reagera. Men Bad Lieutenant är en alldeles för trashig, för störd, för provocerande och för mörk film för att de skulle bry sig om att uppmärksamma den (såklart!).

Känner du dig lite för glad och för nöjd med livet? Då har jag receptet! Se Bad Lieutenant och köp dig själv en enkel biljett rakt ner i helvetet. Detta är helt överlägset Ferraras bästa film och en helt unik filmupplevelse. Det fascinerande är att, när man tänker på det, så har filmen knappt någon handling alls. Vad den vinner på är sin känsla av trovärdighet och sin skildring av ett EXTREMT trasigt psyke. Detta är ett av filmhistoriens mest nattsvarta hål. Och när du besökt den platsen kommer du aldrig riktigt att vara samma person igen…

Annonser

17 svar to “Il Maestro: Abel Ferraras Bad Lieutenant (1992)”

  1. Pladd said

    Är den så bra? Jag tyckte King of New York var dötrist, förutom David Carusos enorma överspel, så jag har systematiskt undvikt alla Ferraraverk. Inte för att jag behövt kämpa så mycket, men just den här har ju fått en del uppmärksamhet pga fin steelbook och Herzogs remake. Har du sett den? Är den något att ha?

    Fantastisk blogg förövrigt. Du gillar verkligen trash!

  2. Jag får fanimej applådera dig för det där var briljant skrivet! Kudos!

  3. Pladd: Nä, jag har inte sett Herzogs ”remake”. Anledningen till att jag sätter det sista ordet inom citationstecken är att det inte är en remake utan den är mer influerad av Ferraras film. Jag har hört lite olika om Herzogs Bad Lieutenant (bland folk som gillar Ferraras film); vissa älskar den medan andra hatar den.

    Angående Ferrara så är jag inte heller speciellt förtjust i hans filmer (likt jag skriver), men jag älskar verkligen den här filmen. Det är dock viktigt att komma ihåg att den inte är för alla smaker…

    Psykotronisk: Tack! Det är lätt att skriva om en film som man älskar!

  4. filmitch said

    Det var väldigt länge sedan jag såg filmen, vill minnas att jag tyckte den var sisådär. Troligtvis borde jag gilla den bättre i dag då ”feel bad” filmer aldrig är fel. Jag har ett gäng filmer som jag ser när jag vill må dåligt. Requem for a dream o Irresivible är två.

  5. filmitch: Båda är fantastiska! Requiem for a Dream pallar jag fan inte med. Jag har lite för nära relationer till drogmissbruk vilket medför att jag knappt pallar kolla på den filmen. Men den är bra och viktig (tycker den borde visas för alla i nian)!

    Angående Irreversible så tycker jag den är bra, men inte lika bra som Noes första film Seul contre tous (Ensam mot alla). Men visst har den några riktigt starka scener (scenen med brandsläckaren i början och filmhistoriens värsta våldtäktsscen).

    Grejen med Bad Lieutenant är att den förlitar sig inte lika mycket på en destruktiv nedgångsspiral (som de två filmerna du nämner). Den är mer ett tillstånd och en känsla. Avsaknaden av handling bidrar sjuk mycket till detta. Tycker absolut du borde ge den en chans till. Gillar du den inte då heller så kan jag nog inte övertala dig (som jag skrev; det är nog inte en film för alla smaker)…

    En parentes är att Noes Ensam mot alla sägs vara början på den franska extreme wave. Aja (med flera) älskar den filmen.

  6. filmitch said

    Hå Hå nu fick jag ett filmtips ut leta härnäst 🙂

  7. Pladd said

    Jag har ingen som helst relation till drogmissbruk, men ändå gör Requiem så jävla ont att se på. Jag vet inte varför, men den tränger sig under huden på mig och trots att jag inte vet någon om den världen så känner jag ändå desperationen och ångesten.

    Usch! Bara att lyssna på soundtracket gör mig illa till mods, även om den effekten börjar ge med en aning.

    Irreversible måste jag se.

  8. Pladd: Jag stör mig på MTV-estetiken (och klippningen i den). Det är en av de allra bästa filmerna jag sett om pundares världsbild och jag fattar inte varför Aronofsky försöker att göra den ”ball” rent estetiskt. Soundtracket är dock (som du skriver) mycket bra.

    filmitch: Ensam mot alla är grymt bra, men nog lite svår att få tag på. När jag var aktiv i Folkets Bio så körde vi den på duk plus att vi gav ut den på DVD i Sverige (eller var det VHS??….minns inte). Men jag tror den är grymt utgången nu. Kolla internationella släpp (eller begagnat).

  9. Måste bara skryta lite när jag väl är igång (jag e full o det är min födelsedag); när jag var aktiv i Folkets Bio styrde jag upp en biovisning av
    Lindsay Andersons If och Claude Faraldos Themroc i Malmö. Det lustiga var att det var mycket folk och att folk gillade det…

  10. filmitch said

    If kommer jag ihåg att jag gillade men oj va länge sedan jag såg den. Themroc är helt okänd för mig.
    Grattis i efterskott.
    Ang. MTV estestiken i RFD så gillar jag den det förstärker bara ångesten, jag uppfattar det inte som ballt utan bara stressande.

  11. Grattis i efterskott!

  12. Pladd said

    Jag faller in i ledet och säger grattis jag med!

    Ang MTV-estetiken, så förstår jag att du stör dig på det. Jag borde också göra det, men på något märkligt sätt fungerar det. Som filmitch skriver så förstärker det bara ångesten.

    Soundtracket fick sig en rejäl törn under vinter-OS för mig. Av en slump råkade jag se ett ryskt konsåkningspar som hade soundtracket till alla sina konster. Det tog ett tag att få bort den rätt töntiga bilden från näthinnan. Men jag jobbar på det. 😉

  13. Tack till alla. Angående stilen i Requiem for a Dream så minns jag att jag störde mig lite på den och att jag tyckte den tog bort fokus från en jävligt stark skildring. Men jag har inte sett filmen på typ 9 år (och har bara sett den en gång), så jag borde se om den och se om mitt första intryck håller.

    Themroc är en väldigt udda fransk film som är helt utan dialog. Jag måste skriva om den här på bloggen nån gång.

  14. bilderord said

    Jag vill minnas att jag inte blev riktigt klok på vad poängen med filmen var. Kanske det inte ska vara en poäng, bara skitigt och ruttet och riktigt jäkla hemskt…

  15. bilderord: Jag håller absolut med dig! Glöm inte katolsk förlåtelse också…

  16. filmbobby said

    Nu var det ett tag sedan som jag såg den. Men jag minns den som väldigt tung och vågad samt välspelad av Keitel. Jag håller den gubben högt och går gärna tillbaka för att titta på filmen en gång till. Kanske sluta på toppbetyg efter en omtitt. Dessutom måste jag applådera skriveriet. Bra jobbat (Y)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: