Almost Human (1974)

september 29, 2010

Jag har redan nämnt den här genren i min recension av Alternative Europe. Jag har även tillägnat en post åt genrens musik. Då nämnde jag den här filmen och Ennio Morricones coola musik. Vi pratar såklart om Milano Odia: La Polizia Non puó Sparare; mer känd som Almost Human. Filmen är en poliziotteschi regisserad av den italienska exploitationlegendaren Umberto Lenzi. Han tillhör sannerligen toppskiktet bland de regissörer som jobbade i den populärkulturella filmmarknaden som växte i landet från slutet av 60-talet till början av 80-talet. Därför har Lenzi arbetat inom en mängd olika genrer. Mest känd är han antagligen för den groteska Cannibal Ferox och för Tarantinos zombiefilmsfavorit Nightmare City. Men Lenzi gjorde sina allra bästa filmer inom poliziotteschi-genren. Hans bedrifter i genren omfattar bland annat Violent Naples, Gang War in Milan, Roma a Mano Armata och den här filmen. Frågan är om inte Almost Human är den allra bästa av dom.

Tomas Milian (en av de absolut BÄSTA italienska exploitationskådisarna) spelar Giulio Sacchi, en hunsad smågangster som gör jobb åt en av Milanos bossar. Han är både sociopat och småbriljant, dock med en lite för stor fallenhet för att ha ihjäl snutar i tid och otid. Hans medelklassflickvän Iona (vår egen Anita Strindberg) tror inte att Giulio kan göra något riktigt farligt. Detta misstag kommer hon få äta upp! Giulio har nämligen långtgående planer på att kidnappa dottern till Ionas chef (söta Laura Belli) och begära ut en enorm lösesumma. Han drar ihop några hejdukar och strider till verket. Allt går inte riktigt som kumpanerna trodde det skulle gå. De fattar inte att detta dock är precis vad Giulio tänkt sig hela tiden! Snart börjar nämligen liken att staplas. Inspektör Grandi (Henry Silva, en annan genrefavorit) sätts på fallet. Snart är han massmördarna på spåren. Men kommer han att hinna rädda rikemansdottern innan det är för sent?

Jag måste erkänna att jag aldrig varit något större fan av Lenzi. Hans regi känns ofta väldigt lat och filmerna är i de flesta fall variationer på teman som andra gjort mycket bättre. Detta var innan jag såg hans poliziotteschis! Här träder Lenzi fram som en av de ABSOLUT BÄSTA regissörerna i genren (självklart tillsammans med Fernando Di Leo)! Flera gånger så hjälptes Lenzis poliziotteschis av fantastiska manus signerade Ernesto Gastaldi (The Strange Vice of Mrs. Wardh, Death Walks on High Heels plus mycket annat bra). Även denna gång är Gastaldi skyldig till den här galet sadistiska kriminalhistorien. Almost Human är verkligen magstark och provocerande. I en av filmens mest brutala scener bryter Giulio sig in på en överklassfest och driven av sitt klasshat (och påtänd på droger) torterar han och mördar alla inklusive det ena parets lilla dotter.

Likt jag skrivit tidigare så speglar poliziotteschi-genren det politiska klimatet i Italien på 70-talet. Det var en period av öppen militant klasskamp, korrupta politiker och terrorism både från extremvänstern och extremhögern. Därför kan genrens filmer delas in i två kategorier. De första skrek efter att snuten måste ta till vigilante-metoder mot patrasket eftersom polisledningen och politikerna skiter i vilket. Den senare kategorin var tydligt antikapitalistisk och buntade ihop poliser, politiker och maffiabossar som samhällets stora problem. Jag föredrar lätt den senare kategorin, men Almost Human tillhör den första. Giulio är en del av underklassen, använder ett vänsterradikalt språkbruk och drivs av ett enormt hat mot överklassen. Samtidigt framstår polisen och de rika som nobla, men handlingsförlamade av en lagstiftning som är skriven till fördel för sådana som Giulio. Trots att jag ofta tycker att Almost Human är jävligt politiskt smaklös, så kan jag ändå inte låta bli att älska den.

Är du sugen på en otroligt cool, extremt stiliserad och sjukt hårdkokt kriminalare? Då behöver du inte leta längre! På köpet får du också en helt outstanding Tomas Milian. Almost Human är inte den bästa filmen i genren (den äran erhåller Di Leos Milano Calibro 9). Men den är fan inte speciellt långt ifrån…

Spana in trailern! Den är på italienska så den sabbar inget av handlingen (förutsagt att du inte snackar italienska såklart!) och så får ni en jävligt bra bild av filmen.

Annonser

3 svar to “Almost Human (1974)”

  1. […] (en filmatisering av en spin off på Emmanuelle Arsans roman). Blanc var även med i en del av Umberto Lenzis tidiga filmer vilket ledde in henne på ett gäng tidiga giallos (tex. hans Così dolce… […]

  2. […] Above Suspicion (1970), Death Walks at Midnight (1972) och den här som kom 1971. I alla tre var Ernesto Gastaldi involverad i manuset och jag hävdar bestämt att den första av dom är den bästa. Detta betyder […]

  3. […] italienska kannibalgenren fram i slutet av 70-talet. Den första filmen som räknas till genren är Umberto Lenzis The Man from the Deep River som kom redan 1972, men kannibalfilmens glansperiod var från slutet av […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: