Bloody Moon (1981)

september 17, 2010

Nu var det dags för ännu en slasher som kom under genrens gyllene era i början av 80-talet. Fast denna är inte från USA utan producerad i Väst Tyskland. Vem är då skyldig till detta inlägg i genren som kommer från ett lite märkligt håll? Jo, ingen mindre än den spanska globetrottern och stright to video-pionjären Jess Franco. Likt jag nämnt tidigare så har den här mannen jobbat i samtliga exploitationgenrer som finns. Man kan lätt tänka sig att de amerikanska slasherframgångarna i början av 80-talet fick upp Francos ögon och att han därför ville sno åt sig en del av denna guldkalv. Likt jag redan klargjort så är inte Jess Franco riktigt mitt specialområde. Jag har sett runt tio av hans filmer och ska man tro hardcore Franco-fans så måste man nog sett ett femtiotal innan man får rätt att uttala sig. Samma gäng verkar hålla den här filmen ganska högt och hävdar att det är en stabil och underhållande slasher. Vi får väl se…

Bloody Moon utspelar sig på en språkskola i Spanien riktad till utländska elever. Dessa studenter består nästan uteslutande av unga fotomodeller som inte verkar så värst intresserade av att plugga. Men de kommer snart att få ett värre problem än underkänt. Självklart springer en mördare runt på skolan och har ihjäl töserna med diverse tillhyggen. Är det den missbildade Miguel (Alexander Waechter) som är mördaren (som vi vet dödat innan och precis släppts ut ur mentalsjukhuset)? Eller är det hans syster Manuela (Nadja Gerganoff) som jobbar på skolan, konspirerar mot den och har en incestuös relation till Miguel? Franco presenterar sin film som om vi i publiken ska gissa vem mördaren är. Låt dig inte luras. Det är faktiskt inte alls komplicerat. Bloody Moon har en hög bodycount och morden är riktigt blodiga (men effekterna kanske inte alltid är de bästa). Speciellt scenen där en av tjejerna binds fast vid en sten och sågs sönder av en bandsåg var nog starkt bidragande till att filmen blev en video-nasty i England. Franco gör även det förbjudna och dödar ett barn på ett väldigt brutalt sätt vilket nog också fick britterna att sätta teet i halsen.

Likt brukligt för regissören innehåller den här filmen mycket naket och sex. Och det är här vi kommer till problemets kärna (och då menar jag inte det faktum att filmen klyschigt nog dödar alla sexuellt frisläppta kvinnliga karaktärer); när inte psykopaten härjar i rutan så är den här filmen MÖRDANDE TRÅKIG. Bloody Moon är runt 90 min (lite beroende på vilken version du ser), men känns som 2,5 timme. I scenerna där flicksnärtorna pratar eller springer runt nakna på händer ingenting (förutom det faktum att de är nakna då). Det finns ingen framåtrörelse i den här filmen, inget tempo. Det känns som om alla scener håller på hur länge som helst. Att filmen är galet ful bidrar nog till detta eftersom du inte kan imponeras av något annat när skådespelarna pladdrar på (inte det minsta trovärdigt heller).

Jag tänker onekligen på Pieces (som jag recenserade för inte så länge sedan). Det är samma film som Bloody Moon, fast gjord RÄTT! Den är medveten om sina begränsningar, är fartfylld och tar sig inte på speciellt stort allvar. Francos slasher är den totala motsatsen till allt detta. För gorehundar och fans av regissören endast.

Till och med filmens trailer är riktigt grafisk och sleazy…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: