Il Maestro: Dario Argentos Deep Red (1975)

september 9, 2010

Nu var det dags. Det finns säkert någon därute som tänker; äntligen! Deep Red (eller Profondo Rosso) är Dario Argentos absolut bästa film. På nästan samtliga punkter är det den perfekta giallon. Men vi återkommer till detta. Först ska vi prata lite om mannen, myten, legenden själv. Argento föddes 1940 i Rom. Hans pappa var Salvatore Argento (en filmproducent) och mamma var Elda Luxardo (en brasiliansk fotomodell). Dario föddes i princip in i den italienska filmvärlden och den glättiga kändissvängen. Men något stod inte rätt till. Pojken höll sig tidigt för sig själv. Han var instängd och fördjupade sig i sagor som Tusen och en natt och historier av bröderna Grimm. Dario läste även olika skräckförfattare (främst Edgar Allan Poe). Skräcken och det fantastiska fick en stor plats i Darios liv. Eftersom han hade en stor närhet till filmindustrin fick han jobb i vuxen ålder som filmskribent på en tidning. Snart började han skriva manus och hans största bedrift (innan sina dagar som kombinerad manusförfattare och regissör) blev Serigo Leones Once Upon a Time in the West som han skrev tillsammans med Bernardo Bertolucci.

Argento fortsatte skriva manus till en del spaghettiwesterns, men sedan såg han Mario Bavas Blood and Balck Lace. Filmens stil var filmkonst i dess allra renaste form och Argento uppskattade även dess våldsamma, opera-influerade historia som tog mycket från Hitchcock. Han ville göra något liknande så han tog på sig att adaptera Frederick Browns roman The Screaming Mimi. Argento var dock inte helt nöjd med bokens handling utan började göra den mer och mer fri. När manuset var klart hette det The Bird With the Crystal Plumage. Redan i detta första manus skrev han in sitt återkommande tema om perceptionens bedräglihet. Hans far letade efter en regissör, men Argento vägrade släppa manuset ifrån sig. Han ville pröva att regissera det själv. Och så blev det. The Bird With the Crystal Plumage gjordes på pappa Salvatores bolag.

När filmen kom 1970 blev den inte bara en omedelbar hit utan var även början på den italienska giallo-vågen. Argento cementerade direkt flera av genrens kännetecken; fokus på mördarens fetischer, en extravagant stil, stort utrymme åt musiken och en oundviklig twist i filmens upplösning. Dario Argento blev nu synonym med giallo. Han gjorde två filmer till i det som kallats djur-trilogin (Cat o`Nine Tales och den sorgligt bortglömda Four Flies on Grey Velvet) innan han ville pröva göra något annat. Efter fiaskot med den politiska och historiska filmen The Five Days of Milan bestämde Argento sig för att återvända till giallo-genren igen. Denna gång för att göra den den bästa giallon någonsin.

På det ytliga planet kan man inte förneka att Deep Red är influerad av Michelangelo Antonionis Blow-Up. Grundhistorien har vissa gemensamma drag och David Hemmings blir återigen vittne till ett mord (trots att det är helt odiskutabelt att det skett den här gången). Han spelar Marcus Daly, en amerikansk jazzpianist bosatt i Rom. En kväll träffar han sin berusade vän Carlo (Gabriele Lavia från bla Pupi Avatis Zeder). Denna mobbar Marcus för att han är jazzens borgare, eftersom han spelar för konstens skull, medan Carlo själv är jazzens proletär eftersom han spelar för att överleva (ett exempel på det säkra manus Argento knåpat ihop med Fellini-medarbetaren Bernardino Zapponi).

De två männen blir avbrutna av ett skrik som ekar över piazzan. I nästa stund blir en kvinna mördad i ett fönster högt upp över torget. Kvinnan var den synska Helga Ulmann (Macha Meril från bla Aldo Lados Night Train Murders). Under en föreläsning hon hållit i Rom tidigare under dagen hade hon avslöjat en seriemördare i publiken. Eftersom Marcus nu blivit vittne till psykopatens senaste mord blir han själv en måltavla. Han träffar snart journalisten Gianna (Darios blivande fru Daria Nicolodi och mor till Asia). Tillsammans måste de avslöja mördarens identitet innan han kan slå till igen. Undersökningarna leder dom långt bakåt i tiden till ett kusligt hus som ruvar på gamla hemligheter och där en viss barnlåt spelade en avgörande roll…

Den säregna stilisering som Argento visade glimtar av i Bird With the Crystal Plumage, och som började ta större plats i Four Flies on Grey Velvet, blommar här upp i all sin prakt. Deep Red är en otroligt snygg film där Argento väver ihop starka färger, välkomponerade bredbilder, oväntad klippning och fantasifulla kamerarörelser till en otroligt imponerande estetisk helhet. Bilderna är i klockren symmetri med Goblins otippade, och idag klassiska, skräckfilmssoundtrack (deras första samarbete). Men vad är en estetiskt fulländad film utan en bra historia? Argentos och Zapponis manus bär verkligen upp denna fantastiska värld. Det är en spektakulär och episk pusseldeckare. Antagligen den storyn i någon giallo överhuvudtaget som haft mest kött på benen. Men det är främst EN sak som gör Deep Red till världens bästa thriller. Ett grepp som är så vågat att bara ett galet geni hade genomfört det. Så snabbt jag sett klart filmen första gången var jag tvungen att spola tillbaka för att se om det stämde. Och visst gjorde det. Ni som sett filmen vet precis vad jag pratar om. Jag kommer ihåg att jag fick gåshud och förbannade mig själv att jag inte tittat i en viss riktning…

Deep Red är en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna. Kan en sådan ha några brister? Visst har den det. Det är trots allt en trashig italiensk skräckthriller. Humorn i manuset mellan Marcus och Gianna funkar sådär (tur att det bara är några få scener). Skådespeleriet är inte heller alltid helt klockrent (mycket kan skyllas på italienarnas evigt idiotiska val att ALLTID dubba skådespelare). Men utöver dessa två skavanker så kan jag faktiskt inte komma på något. Det är ofta jag försöker pracka på folk italiensk exploitationfilm. Den ENDA film som verkligen ALLA älskar är Deep Red! Det säger en del…

…och ni förstår att de som inte sett den än kommer att bli kölhalade?! 🙂

Studio S har släppt den bästa utgåvan av Deep Red i världen! Köp!

Jag vet att jag lagt upp det här klippet tidigare, men det illustrerar perfekt symmetrin mellan Argentos bilder och Goblins musik. Njut!

Annonser

14 svar to “Il Maestro: Dario Argentos Deep Red (1975)”

  1. Kan bara hålla med, Profondo Rosso är definitivt Argentos bästa! Hittade utgåvan du tipsar om på en sjuk rea på SubDVD i våras och jag hade heller inte sett filmen innan. Otäck och fullkomligt underbar stämning!

  2. bilderord said

    Tack för en föredömlig genomgång av både Argento och Deep Red som påminner mig om att jag måste börja se om lite av den gode mannen, det var alldeles för länge sedan (utom Suspiria av någon underlig anledning).

  3. Fattar varför Suspiria kommer fram oftast; den har ju knappt någon handling plus att det är nästa nivå för den stilen Argento använde för att skapa perfektion i Deep Red. Jag gillar Susperia, men jag gillar Inferno mer. Den är som Susperia fast utan behovet att behålla det narritativa bagaget (på ren skånska: en film som står på egna ben utan handling) 🙂

  4. Tack! Vad ska jag göra?

  5. Kopiera och följ instruktionerna i mitt inlägg! Länka till 7 bloggar du vill tipsa om och skriv 7 fakta om dig själv!

  6. Alright, får fixa det när jag har tid. Ett problem är att jag faktiskt inte läser så många bloggar. Kan jag tipsa om dig tex trots att du tipsat om mig?

  7. […] att Argento dissade Goblin den här gången (efter deras två extremt framgångsrika samarbeten i Deep Red och Susperia). Istället valde han (otippat nog) Keith Emerson att skriva soundtracket och Emerson […]

  8. […] (Gabriele Lavia från Deep Red) är en författare som bor i Bologna med sin flickvän Alessandra (vackra Anne Canovas). På hans […]

  9. […] var nog inte särskilt oväntat. Jag har redan skrivit en lång hyllning till den här filmen och sagt allt jag ville säga där. Den absolut bästa italienska giallon någonsin, en av de bästa italienska filmerna genom tiderna […]

  10. Micke said

    Jag har DVD-utgåvan som Studio S har släppt. Vilken version av filmen föredrar du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: