Hell Night (1981)

maj 13, 2010

Nu var det dags igen för en amerikansk slasher från det tidiga 80-talet; denna gång med Linda Blair! Likt jag skrev i min recension av Nightmare in a Damaged Brain så var det tidiga 80-talet en guldålder för skitiga slashers från USA. Hell Night hör inte till de skitigaste (den ser faktiskt ganska proffsig ut). Den hör inte heller till de mest brutala, eller de bästa för den delen, från den här slashervågen. Har den några andra meriter förutom en 22-årig Linda Blair? Regissören Tom DeSimone var en bögporregissör som gick vidare till exploitation och skräck. Bortsett från Hell Night måste nog hans mest kända film vara Reform School Girls, en women in prison-rulle med Linda Carol och Sybil Danning. Jag har inte sett den filmen, men hört att den ska vara skit. Då är nog Hell Night bättre eftersom den inte är fullständigt skit…

Det här är en typisk sådan film som jag glorifierat pga. barndomsminnen. Jag minns när jag och farsan var i videobutiken och medan han stod och hängde i actionhyllan smet jag iväg och kollade på skräckavdelningen i smyg. Hell Nights omslag har fastnat i mitt minne. Kolla ovan; en snygg tecknad bild på en porträttlik och skräckslagen Linda Blair på andra sidan en stålgrind, sliten av två spöklika händer! Tyckte den såg hur cool ut som helst. Det tog många år innan jag slutligen såg filmen. Var det värt väntan då? Inte riktigt kanske.

Linda Blair spelar Marti Gaines som ska genomgå en invigningsrit för att bli en sorority girl. Riten ska ske i Garth Manor, ett gammalt hus där en man sägs ha mördat hela sin familj och sedan tagit livet av sig. Enligt vandringssägnen så ska en av hans söner (som är deformerad) ha överlevt massakern och vandrar nu husets korridorer. Marti och tre studenter till låses in i huset och ska stanna där över natten. Samtidigt tar några äldre studenter sig in på fastigheten för att rigga specialeffekter som ska skrämma slag på Marti och de andra. Det tar såklart inte lång tid innan folk börjar dö åt höger och vänster…

Låter det spännande? Hell Night är en väldigt typisk slasher som idag känns väldigt kliché. I och med att den är ganska tidig så uppfattades den antagligen som mer fräsch när den kom. Konventionerna för genren höll just på att skapas och var inte cementerade i sten som de är idag. Men inte ens med detta perspektiv tror jag den här filmen sågs som speciellt originell. Det gjordes mycket mer utmanande, och intressanta, slashers under de här åren. Hell Nights största trumfkort är det väldigt intensiva slutet. Filmen har ingen plottwist, utan det är bara det faktum att slutet görs rätt. De sista minuterna har en schysst intensitet och är egentligen mycket bättre utförda än resten av filmen (där mycket av dialogen känns som utfyllnad). Om ändå resten av filmen kunde varit likadan…

Linda Blairs karaktär kommer fram som sympatisk utan att vara en fullständig klyscha, men annars så finns det inte så mycket att hämta i Hell Night. Mest en film för Linda Blair-fantaster…

Annonser

2 svar to “Hell Night (1981)”

  1. En rätt skön rulle – har inte sett hans andra alster – som jag tyvärr bara sett i en flimrig version på femte generationens VHS. En utav många rullar på min ”Ska Köpa – Ska Bara” -lista.

    Tackar för länken förresten 😀

  2. Jag har Prism Leisures utgåva och den är ganska bra. Förutom trailers, tv-reklam och allt det vanliga så har den ett ganska ball kommentatorsspår med Blair, DeSimone och producenterna Yablans och Cohn Curtis. De är jävligt torra och tar filmen på blodigt allvar, vilket är kul.

    Var så god, förresten 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: