Night Train Murders (1975)

maj 7, 2010

Wes Cravens Last House on the Left var en väldigt inflytelserik skräckfilm. När den kom 1972 startade den en helt ny subgenre, nämligen terror-filmen. I korta drag kan väl genren beskrivas genom att ett gäng unga människor (oftast tillhörande den övre medelklassen eller överklassen) hålls som gisslan av en grupp människor ur underklassen eller arbetarklassen. Dessa förnedrar och plågar sina klassantagonister. Ofta slutar det med att allt går för långt och de kidnappade dödas; med vilje eller av misstag. I slutet genomförs det alltid en hämnd mot förövarna. Hur denna hämnd spelas ut beror på filmens, och regissörens, politiska ambitioner. Ett modernt exempel på genren är den brittiska filmen Eden Lake.

Likt alla traditionellt exploativa genrer så var italienarna främst på terror-film. Några exempel är Ruggero Deodatos The House at the Edge of the Park, Ernesto Gastaldis The Lonley Violent Beach (som faktiskt kom ut FÖRE Cravens film!), Umberto Lenzis An Ideal Place to Kill och Mario Bavas Rabid Dogs. Och den här; Aldo Lados Night Train Murders. I en intervju så säger Lado att han aldrig sett Cravens film och att han skrev manuset långt innan Last House on the Left kom ut. Det tror jag sådär på.

Hur det nu än förhöll sig med detta så ska vi kolla närmare på Aldo Lado och återanknyta till det jag skrev innan om terror-filmens politiska ambitioner. Lado var faktiskt en av de mest öppet vänstervridna regissörerna under de italienska exploitation guldåren. Till hans mest kända filmer hör giallon Who saw Her Die? (med George Lazenby), den riktigt bra Short Night of Glass Dolls och den här. Lados återkommande tema i flera av hans filmer är hur de högre klasserna anser sig stå över moral och lag. Detta utnyttjar överklassen till att som Lado uttrycker det; feed of the lower class. Alltså anser sig överklassen ha moralisk rätt att utnyttja den lägre klassen för sina syften. I Short Night of Glass Dolls sker detta med nästan ockulta förtecken. I Night Train Murders är det för att leva ut sina perversioner. Filmen ansågs så brutal att den hamnade på video nasty-listan i England. Nu i efterhand så kanske det är en av de minst grafiska filmerna som förbjöds i Storbritannien under den här perioden. Detta betyder dock inte att The Night Train Murders är en familjefilm…

Två unga överklasstjejer som pluggar i Tyskland ska ta nattåget till Italien för att komma hem över julen. När de hoppar på tåget i Berlin hoppar även två underklassbusar på (spelade av Flavio Bucci och Gianfraco De Gassi). De möter tjejerna på tåget och försöker ragga upp dom. Tjejerna ger dom dock kalla handen eftersom de ser ner på de två unga männen. Snart träffar snubbarna en medelålders, elegant övre medelklass kvinna (en riktigt bra Macha Meril!). Hon och en av killarna får ihop det, men vi förstår ganska snabbt att kvinnan är djupt störd. När ett tågbyte går fel befinner sig plötsligt de två flickorna ensamma på tåget med trion. Det är nu kvinnan börjar hetsa de två männen att börja begå övergrepp mot flickorna. Allt för hennes egen njutnings skull. Detta får självklart tragiska konsekvenser.

För er som sett Last House on The Left så kommer inte ploten att vara någon större överraskning. Självklart finns det även ett hämndmotiv i slutet. Men det är i filmens sista scener som Night Train Murders verkligen levererar sin punchline. Det finns en twist i slutet som är oerhört provocerande och som spelar in med Lados politiska ambitioner. Jag kommer inte att gå in på den här, eftersom då kommer jag verkligen att spoila hela filmen. Det är inte bara slutet som är den här filmens trumfkort. Night Train Murders är en oerhört kompetent utför film. Lado har verkligen ett öga för bilder och levererar flera väldigt snygga scener (slutet inräknat). Han lyckas även göra filmens tågmiljöer oerhört klaustrofobiska. Det är helt enkelt en oerhört spännande film med ett riktigt bra tempo. Uppbyggnaden till det ofrånkomliga våldet är så väl utförd att det i stunder nästan blir olidligt att vänta på det. Lado är en väldigt duktig regissör.

Gillar du inte Last House On The Left så ska du såklart skita i att se Night Train Murders. Det är ju trots allt två extremt lika filmer. Men störde du dig på Cravens löjliga Kling och Klang-snutar och vill ha din terror-film mer på blodigt allvar så är detta absolut något för dig. Om man bortser från att det här är en skamlös rip-off så är faktiskt Lados film extremt mycket bättre än Cravens…

Annonser

2 svar to “Night Train Murders (1975)”

  1. […] högt upp över torget. Kvinnan var den synska Helga Ulmann (Macha Meril från bla Aldo Lados Night Train Murders). Under en föreläsning hon hållit i Rom tidigare under dagen hade hon avslöjat en seriemördare […]

  2. […] Haneke har tagit terror-filmens form för att dels visa på våldets meningslöshet och dels ifrågasätta vad vi […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: