Uzumaki – Spiralerna (1) av Junji Ito

april 16, 2010

Nu vill jag inte gå in på en diskussion om serier är litteratur eller inte. Serier i samlad form är grafiska romaner. Punkt. Det kommer inte att finnas en enskild serieavdelning här på bloggen. Jag läste mycket serier när jag var yngre (big fan of Gaimans Sandman och Death plus fan av Hellblazer och Preacher). Nu för tiden läser jag serier mer sällan. Men jag blir glad när något bra kommer min väg. Och vem håller inte fanan högt i Sverige om inte Galago! Jag diggar dom som fan. De vågar. Vågar vara politiska. Vågar ge unga svenska serietecknare utrymme. Vågar vara provocerande. Nu ger de sig på manga. Skräckmanga dessutom, vilket passar trash is king som hand i handsken!

Junji Ito verkar vara ganska stor inom skräckmanga. Han har även gjort Gyo och Tomie. Den första har jag inte hört talas om, men Tomie känner jag till ganska väl. Jag har inte läst mangan, men jag har sett de japanska straight to video-filmerna. Jag måste erkänna att dessa varierar i kvalité. Åtminstone är de alltid intressanta. Flera japanske regissörer (bla. The Grudge-regissören Takashi Shimizu) har gjort sina egna tolkningar av Tomie-sagan. Filmerna känns mer som en antologi än uppföljare och det doftar Tales from the Crypt, fast med exakt samma grundhistoria.

Nu har Galago berikat oss med Uzumaki – Spiralerna och släpper alltså Junji Ito på svenska. Är det bra? Ja, som fan! Uzumaki handlar om byn Kurozu som drabbas av sällsamma händelser. Huvudpersonen Kirie ser först inte förändringen tills hon uppmärksammas på den av sin pojkvän Shuichi. Vad är förändringen? Det verkar ligga en förbannelse över Kurozu, en förbannelse som omfattar spiraler. Överallt där Kirie och Shuichi vänder sig dyker det upp spiraler och med dom följer makabra förvandlingar och död. I byn börjar spiralerna dyka upp överallt; i krukmakarens verk, i flickornas hår, i fyrens ljus… Alla som skådar in i spiralerna blir som galna och börjar skapa egna spiraler och sprider därigenom förbannelsen vidare.

Uzumaki – Spiralerna är uppbyggd som ett gäng avslutade skräckhistorier. Varje del avslutas med ond bråd död. Det är en mycket effektiv form, värdig gamla spökhistorier. Och flera av historierna är riktigt bra och läbbiga. Den mest minnesvärda är Sniglarna som handlar om tönten Katayama och hans mobbare Tsumura. Katayama börjar bara komma till skolan när det regnar och blir allt trögare och långsammare. Tsumura har allt mer kul åt detta. Slutligen försvinner den mobbade pojken helt under en regnperiod. Alla undrar vart han tagit vägen. När han slutligen dyker upp igen är han förvandlad till en enorm snigel! Byn hanterar problemet genom att låsa in honom i en bur. Men nu börjar Tsumuras inställning förändras. Han besöker buren allt mer. Snart börjar även han försvinna under regnperioderna…

Junji Itos skräck är så långt bort du kan komma från hämndfulla japanska flickspöken med hår för ansiktet. Han jobbar mer med förstärkningar av vardagsrädslor och väver ihop dessa till en smått genial samling skräcknoveller. Åter igen har ett litet radikalt förlag, som inte vill spela efter reglerna, gjort en STOR kulturgärning. Jag kan knappt bärga mig inför del 2…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: