House of Whipcord (1974)

april 14, 2010

Nu är det dags för en film ur en subgenre jag inte skrivit om här på bloggen innan; women in prison. För er som inte känner till women in prison-filmer, så gjordes de från typ mitten av 70-talet till en bra bit in på 80-talet. Jag tror de från början var rip offs på den då populära australiensiska tv-serien Kvinnofängelset (fast med rejäla doser våld och sex), alternativt att de utvecklades parallellt med nazisexploitation-filmerna. Jag kan faktiskt inte säga säkert. I alla fall så är det precis vad det låter som. Unga, snygga kvinnor i fängelse. Huvudpersonen är ofta oskyldigt dömd eller har hamnat på kåken av en olycklig slump. Väl där inne brukar hon möta lesbiska medfångar, sadistiska vakter (både manliga och kvinnliga) som älskar att bruka sexualiserat våld, en korrupt fängelseledning och drabbas av grov förnedring. Subgenren har ofta anklagats för att vara extremt manschauvinistisk och ofta är detta med all rätt. Däremot så blir det intressant när en women in prison-rulle faktiskt vill säga något om vårt samhälle och därför har valt subgenrens form. Så är fallet med House of Whipcord.

Detta inlägg i genren är regisserat av den brittiska exploitationkungen Pete Walker. Han var verksam i flera genrer; crime, skräck, slashers och gjorde den brittiska Texas Chainsaw Massacre-rip offen Frightmare. Tillsammans med Norman J. Warren dominerade han den, lilla, brittiska exploitationscenen på 70- och början av 80-talet. House of Whipcord är skriven av David McGillivray (som även skrev manus till några av Norman J. Warrens bästa filmer). Walker och McGillivray hade ett flertal framgångsrika samarbeten (redan nämnda Frightmare var ett av dom). Om man läser Steve Chibnalls bok Making Mischief: Cult films of Pete Walker får man intrycket att McGillivray hade intressanta politiska och samhällskritiska ambitioner med sina manus, medan Walker mest ville provocera och visa nakna kvinnor och brutalt våld. Om det var så möts sannerligen dessa båda åskådningar i House of Whipcord.

Filmen börjar med texten: This film is dedicated to those who are disturbed by today’s lax moral codes and who eagerly await the return of corporal and capital punishment (författad av Walker och enligt honom ironisk, dock verkar McGillivray inte varit så road av den). Ann-Marie (spelad av den snygga Penny Irving) är en ung fransk tjej som försöker lyckas som modell i det frisläppta swinging London. En kväll på en fest träffar hon Mark (med efternamnet E. Desade, borde ringt en varningsklocka!) och de börjar dejta. Snart bjuder Mark ut Ann-Marie till sin familjs hus på landsbygden så att hon kan träffa hans föräldrar. Hon följer med och de åker till ett isolerat, enormt komplex. Stället visar sig vara ett privat fängelse styrt av den sadistiska fångvaktaren Walker (den fantastiska Pete Walker favoriten Sheila Keith) och drivet av en gammal domare och hans fru, som var fängelsedirektör. De anser att sed och moral har förfallit i England och bestraffar därför unga kvinnor som brutit mot sedligheten. Ann-Marie har uppträtt naken offentligt och det var därför Mark lurat dit henne. Fängelsets regler är enkla; En förbrytelse och du hamnar i isolering. Två förbrytelser och du blir piskad. Tre förbrytelser och du hängs…

House of Whipcord är en djupt svart och obehaglig film. McGillivray lyckas skriva flera sympatiska karaktärer bland de intagna kvinnorna, som han i nästa stund dödar. Filmen visar verkligen igen nåd. Den är även djupt kritisk mot den engelska överklassen; mot deras konservatism och deras kontroll över rättssystemet. Fängelset i House of Whipcord skildras som en överklassutopi, styrd av fascistiska snutar, där dessa kan leva ut sina perversioner på de lägre klasserna. Det finns en oförutsägbarhet över House of Whipcord som man sällan ser i den här typen av filmer. Ännu ett bevis på McGillivrays briljans.

Är det en underhållande film? Nej, absolut inte. Men vill du se något magstarkt, provocerande och väldigt oförutsägbart så kan kanske House of Whipcord vara för dig.

Trailern som faktiskt ger en ganska bra bild av filmen:

Annonser

2 svar to “House of Whipcord (1974)”

  1. […] Det beror på dina preferenser. Eller så kan du se en bra women in prison-film istället, som House of Whipcord […]

  2. […] Bloody Lust) och britten Michael Armstrong (som jobbat med både ovan nämnda Tigon och självaste Pete Walker), även gjorde en inofficiell ”uppföljare”. Den hette Hexen geschändet und zu Tode […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: