The Candy Snatchers (1973)

april 9, 2010

Jag hade varit på jakt efter denna småobskyra amerikanska crime-rulle ett tag. The Candy Snatchers har ett ganska stort följe och folk brukar ofta nämna den när de skriver om bra amerikansk exploitation. Visst har filmen ett bra driv och är kompetent utförd, men den faller också platt som en pannkaka på flera punkter. Den är nog mest känd pga. att Tiffany Bolling var med i den (som hade en liten exploitationkarriär vid den här tidpunkten).

Hon spelar Jessie, en av tre outcasts som bestämmer sig för att kidnappa en juvelerares dotter och kräva lösensumma. Dotterns namn är Candy (där av den fyndiga titeln) och hon spelas av den väldigt söta 20-åriga Susan Sennett. Snart inser kidnappartrion att styvpappan inte alls vill ha Candy tillbaka, eftersom han också är low på cash och får en miljon om dottern dör innan hon fyller 21 år! Jessies brorsa Alan (Brad David) är en riktig psykopat som nu vill våldta och mörda flickan, medan den tredje kidnapparen, Eddy (Vince Martorano), har fattat tycke för Candy och vill skydda henne till varje pris. Som pricken över i:et spelar en autistisk pojke, som bor granne med kidnapparna, en väldigt stor roll i handlingen.

Filmen är ganska sleazy och det stod antagligen i kontraktet för samtliga kvinnliga skådespelerskor att de måste uppträda nakna. Den är även lite sådär lagom blodig och innehåller två (??) våldtäktsscener som båda är lite svåra att ta på allvar. Skådespelarinsatserna är förvånansvärt bra och hela filmen känns lite sådär lagom absurd och edgy. Hela konceptet med att kidnapparna begraver Candy levande med ett luftrör som sticker upp ur marken är också minnesvärt och det är en bild som fastnar som ganska obehaglig. Men det finns ett stort problem. Jävla buskis humor. Kidnapparna har på sig lösnäsor med roliga glasögon. De fastnar i dörrar när de ska jaga folk. Det finns en riktigt löjlig slagsmålsscen med en telefonreperatör. Och den autistiska ungen busringer och tramsar sig. Dessa scener tar tyvärr helt udden av filmen. Det var som om regissören Guerdon Trueblood tyckte att manuset var FÖR edgy och därför bestämde sig för att säga; …men titta! Det är ju inte helt på allvar!

Trots att slutet faktiskt är riktigt bra (det lyckas både vara obehagligt och hysteriskt roligt, på ett bra sätt denna gång!) så faller ändå The Candy Snatchers platt som alldeles för mycket trams. Tyvärr så måste jag säga att jag anser denna film vara fruktansvärt överskattad. Jag kan lätt tänka mig att Quentin Taratino gillar det här, men han gör faktiskt samma sak så mycket bättre.

Trailer:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: