Perfect Blue (1998)

mars 26, 2010

Jag är ingen större fan av 90-tals skräckfilm. Det som absolut dominerade decenniet var Kevin Williamson-ironi. Håller den idag? Nix. Visst är Scream (ettan för guds skull!) fortfarande underhållande. Visst är Faculty fortfarande charmig. Är de bra skräckfilmer? Absolut INTE! Nu i efter hand kan man lätt konstatera att 00-talet har varit ett MYCKET bättre decennium; de franska splatterfilmerna, de spanska spökfilmerna och tom. Argento har klämt ur sig några i alla fall okej filmer. På 90-talet fick vi ironiska Hollywood-slashers och början på den japanska spökvågen. Vi stannar kvar vid det sista. Jag gillade Ringu väldigt mycket när jag såg den första gången. Idag känns den filmen nästan som en klyscha. Fortfarande bra, men lite förstörd av alla krypande kvinnliga spöken med långt hår för ansiktet. En av 90-talets allra bästa skräckfilmer kommer i alla fall fortfarande från Japan och, hör och häpna, den är animerad!

För ett gäng år sedan hade jag en rejäl anime-period. Jag slukade allt; högt som lågt. Efter ett tag så insåg jag att bara för att det är japanskt och animerat så är det inte automatiskt intressant (jag var inte så gammal då). Men det jag lärde mig under slukar-perioden är att det finns jävligt intressanta regissörer inom animesvängen. Satoshi Kon är en av dom. Spana in hans serie Paranoia Agent eller filmen Tokyo Godfathers. Var dock inget stort fan av Millenium Actress eller, hans senaste, Paprika. Dock betyder inte detta att dessa två är ointressanta. Kon är alltid intressant. Han lyckas vara politisk och filosofisk samtidigt som han är populärkulturellt ”rätt”. Det känns aldrig krystat heller. Hans kronjuvel är en liten animerad slasher som heter Perfect Blue.

Mima är med i CHAM, ett J-POP tjejband, som är på gränsen till det stora genombrottet. Som frontfigur får hon all uppmärksamhet, något hon inte trivs med. Mima känner ångest inför att åter igen skutta runt på scenen i kortkort och sjunga CHAMs tuggummipop. Hon vill bli tagen på allvar. Därför hoppar hon av gruppen och söker lyckan som skådis istället. Mima ska spela en liten roll som en schizofren mördare i en japansk såpa. Fansen rasar.

Ganska snart dyker det upp en blogg på nätet där någon som utger sig för att vara Mima skriver hur mycket hon ångrar att hon svikit CHAM. Problemet är att bloggen även innehåller väldigt personliga detaljer ur Mimas liv. Samtidigt slår CHAM igenom på riktigt och det är då morden börjar. Alla som på något sätt är involverade i såpan Mima är med i börjar dö och Mima själv börjar ifrågasätta sitt förstånd; hon får besök av någon som ser ut precis som hon själv och bär hennes gamla CHAM-utstyrsel…

Det är en väldigt komplex och mångbottnad slasher Satoshi Kon har fått ihop. Perfect Blue har mer gemensamt med både Polanski och Hitchcock än Halloween. Allt kryddas med en rejäl dos surrealism. Sällan har jag sett en animerad film där jag känner så mycket för huvudkaraktären, och lider så mycket med henne, som här (Ghiblis Grave of the Fireflies skulle vara ett av de få andra exemplen). Speciellt en scen stannar i minnet. Manusförfattaren till såpan Mima är med i skriver en våldtäktsscen åt hennes karaktär. Mima vill verkligen inte göra den, men ändrar sig eftersom hon dels är extremt psykiskt nedbruten och dels desperat kämpar för att bli tagen på allvar och återvinna en identitet. Inom ramen för Perfect Blues handling så är ju våldtäkten fejkad. Den är en del av en inspelning med skådespelare. Men scenen är utdragen och Kon visar precis hur mycket Mima lider av att spela in den. Det ser ut som om hon blir våldtagen på riktigt och jag lider med henne. Kan knappt kolla på den scenen, så stark är den.

Som ni fattar är Perfect Blue en helt outstanding film och ett absolut måste. Gå bara inte in med inställningen ”hur läbbig kan en animerad slasher egentligen vara?” för då kan ni bli rejält tagna på sängen. Det är en mörk, deprimerande, våldsam och sällsamt vacker film Kon har gjort.

Catchig J-POP: Verklighetens CHAM spelar in en låt till Perfect Blue

Japanska trailern:

Annonser

Ett svar to “Perfect Blue (1998)”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: