Styggelsen av Amanda Hellberg

mars 20, 2010

En svensk skräckroman från 2008 som inte är skriven av John Ajvide Lindqvist? Vad är detta? Klart jag ville spana in Amanda Hellbergs Styggelsen. Första intrycket var lite skumt; den såg väldigt tunn ut. Jag kollade närmare. Bara 168 sidor. Oh well, det här kommer gå snabbt. Och visst gjorde det. Jag läste ut Styggelsen på en kväll.

Boken är indelad i två delar. Den första delen börjar 1946 och följer tattarflickan Singa som åker runt med sin farsa och kör en fejkad ockult show på landsbygdsmarknader. På kvällarna är pappan full, medan Singa tacklas med sina verkliga synska förmågor. Livet är ganska tragiskt för flickan, som ni förstår. Men värre ska det bli. En medlem i en sekt ser en av Singas föreställningar och lurar till sig henne. Singa vet inte att sekten har fruktansvärda planer för henne…

Nästa del utspelar sig i nutid där 20-någonting åriga Maja jobbar för en städfirma. Hon städar på en vårdcentral nattetid. Väldigt snart börjar Maja få ockulta upplevelser. Hon hör röster. Hon ser saker. Någonting förföljer henne. Samtidigt får städfirman i uppgift att städa ut en äldre del av vårdcentralen, delen som är sjukhusets gamla flygel. Då börjar folk dö. Och dödsfallen har en koppling till Maja.

Amanda Hellberg har tidigare skrivit barnböcker och Styggelsen är hennes första roman. Jag måste erkänna att jag tyckte det var lite skum att kapitlen i boken var så jävla korta. Det tog halva boken innan jag fattade varför Hellberg har valt detta upplägg. I den inledande delen funkar det inte riktigt. Historien blir väldigt fragmenterad. Precis när karaktärerna börjar bli intressanta avslutar Hellberg kapitlet och byter perspektiv. Visst är Singas öde gripande, men man lider med henne mest pga de handlingar som hon utsätts för.

I nästa del blir det glasklart varför Hellberg valt den form hon valt. Tänk lite på det. Alla tidiga skräckförfattare skrev i novellform; Edgar Allan Poe, H P Lovecraft, tom. Henry James The Turn of the Screw är inte så jävla lång. Detta är ju formen för spökhistorier sen urminnes tider. Medan den första delen mest är tragisk så framstår del 2 av Styggelsen som värsta skräcknovellsamlingen. Varje möte med det ockulta som drabbar Maja känns som sin egen lilla avslutade skräckhistoria. Här träder Hellberg fram som en extremt klassisk skräckförfattarinna. Det är genuint obehagligt och hon använder novellformens snabba och abrupta avslutning på ett riktigt bra sätt.

Styggelsen blir därför lite av en mixed bag. Första delen funkar sådär (förutom att den etablerar en bakgrund). Del två är en samling mycket väl utförda skräcknoveller. Hur knyter man ihop säcken? Hellberg har svårt att göra detta. Slutet i boken är väldigt otillfredsställande. Det ryktas att detta är första boken i en serie, men det vet vi inte än så länge. Är Styggelsen värd att läsa? Absolut. Den är inte speciellt tjock…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: